söndag 3 maj 2015

Långt mellan inläggen

Jag skriver massor just nu, bara någon annanstans än här. Det är som om fokus är mer placerat inåt än utåt och jag låter det vara så. Det är så mycket på gång. I träningen, i familjen, i jobbet och bland vännerna. Allt liksom expanderar och blir större, bättre och exakt som jag önskar. Tänk vad härligt det är att surfa på en våg. Bara flyta med.

Och exakt det är också utmaningen för mitt nästa äventyr. Surf.
Biarritz här kommer vi.
Surfs up.


söndag 5 april 2015

Årets första utomhus-wod!

Nu har vi klarat av årets första utomhus-wod. Det var blåsigt och lite kallt och svårt med tidtagningen och ännu svårare med högtalarna - men tillslut klaffade allt och vi körde Kettlebell-snatch och double unders i miljarders i solskenet. Jag har tränat hårt hela påsken och det kändes i kroppen idag. Men efter lite rörlighet, lyft och dagens metcon är jag som pånyttfödd. Vi får se hur det känns i kväll :)

Hopprep är ju fantastiskt kul! Och efter två års harvande med enkelhopp sitter plötsligt dubbelhoppen som en smäck. Så galet skönt! Och häftigt. Hur något helt plötsligt funkar. Bara sådär.

Skam den som ger sig.





lördag 7 mars 2015

Ryggen

Börjar känna mig frisk. I ryggen. Helt overkligt vilken resa det här har varit. Fattar inte att jag nästan är bra. Att jag är så mjuk igen. Att den värsta stelheten är borta och kroppen har slappnat av lite. Envisheten som aldrig varit min starka sida har räddat mig. Fan vad envis jag varit och det betalar sig.

Nu börjar den verkliga utmaningen. Att skynda långsamt.




fredag 20 februari 2015

Frihetsfaktor

Jag har alltid älskat att vara barfota. Det första jag gör när jag kommer hem att riva av mig strumporna och spreta med tårna. Och andas ut. Fri. Det finns inget som kan få mig att känna mig så ofri som obekväma skor eller strumpor som smetar runt foten och klämmer runt smalbenet. Det är kanske det värsta jag vet.

Jag gav mig själv ett löfte efter ett bröllop i somras att jag ALDRIG mer skulle klämma ner fötterna i högklackat. Alltså - aldrig mer. Och då menar jag inte att jag hade svassat en hel fest i stilettklackar. Nä -  Jag hade bytt mina sneakers mot ett par supersnygga någorlunda fot-ok ecco med lite klack. I rätt storlek. Detta var vad jag hade jag dansat en kväll i. Herre gud. Mina fötter.  Var som trasor när jag vaknade. Jag förstod det på vägen hem. För jag haltade och grinade illa mitt i fnisset och lyckan över en fantastisk kväll. Och trots stora mängder champagne i systemet så hade jag o n t. Sedan: i flera veckor. Blåsor, blemmor, värk. Jag gick hem och packade ner alla skor med klack i påsar och skänkte till myrorna. Jag grät lite inombords. För jag har alltid älskat skor.

Hur som helst. När jag några månader senare skadade ryggen och tappade känseln i högerfoten kunde jag inte ha några andra skor än mina crossfit nano. Breda, platta och rum för hela foten. Inget som tryckte eller begränsade, inget som var klumpigt. Klumpiga skor (bots och bluntstones) gjorde att jag snubblade. Nu jobbar jag ju på IKEA och klädkoden är casual. Men hur kul är det att spatsera runt i ett par rosa Nanos hela dagen. VARJE DAG? Jag är ju ändå affärschef :)

Så. Jag investerade i ett par Vivobarefoot. Inga gympisar. Ett par Gobi. Som jag kunde känna mig välklädd i. Både i kjol och jeans. Jag älskar dem. Hela foten får plats. Alla tår kan röra sig. När jag kommer hem glömmer jag nästan att ta av mig skorna. För jag är redan barfota. Så jag köpte ett par till. Med högre skaft och ull inuti. De har räddat mig den här vintern. Till våren har jag beställt deras Jing-Jing ballerina och på rean fyndade jag ett par Ulysses flipflop. Så. Nu har jag tagit nästa beslut. Det går nämligen inte att fatta ett annat. Det är nämligen omöjligt att gå en hel dag i andra skor, när man vant fötterna vid Vivobarefoot. Det är ett helt nytt liv. Så. Jag har packat alla mina andra skor och ställt i klädkammaren. Det är bara ett tillfälligt stop innan Myrornas insamlings-container.

Jag är nämligen fri i mina barfotaskor. Och tänker inte bli ofri igen.







söndag 15 februari 2015

Grönt är skönt

Vårstädar kropp och själ. Planerar träning, jobb och fritid. Masserar en tanke om och om igen. Kommer fram till samma svar om och om igen. Jag är redo. Tänker att vissa chanser bara kommer en gång och att jag bara ångrar det jag inte gjorde. Så jag tänker ta chansen. Återkommer om detta såklart. Så snart jag är klar att formulera mig.

Yogar varje morgon. Snällt och varsamt. Rehab fem av 7 dagar i veckan. Tufft och bestämt. Crossfit då och då - nyfiket och glädjefyllt.

Och vatten. Älskar simningen. Crawlar för glatta livet och drömmer mig bort till en strand och en solnedgång. En surfbräda. Tänk. En surfbräda. I pingst händer det.


Grönt är skönt. Renande och uppiggande. 

Home away from home. Crossfit Kristianstad. 


Nya, spännande stigar att trampa. Jag är redo.


söndag 8 februari 2015

HUR KAN NÅGOT SOM ÄR SÅ GOTT VARA SÅ NYTTIGT?

Jag har aldrig riktigt hoppat på Chiafrötåget. Jag har helt enkelt inte tyckt att det varit gott - men nu. Nu HAR JAG ÄNTLIGEN HITTAT DEN BÄSTA, BÄSTA, BÄSTA MIXEN!

Så galet gott. SUPERGOTT! Tack Lisa för grymmaste RECEPTET (se nedan).

Men först - Chiafröets ABC
(från MåBra).

1.  De är rika på omega-3
Chiafrön innehåller högre halter av den nyttiga omega-3-fettsyran än något annat naturligt livsmedel. Omega-3 motverkar bland annat PMS och depressioner samt hämmar inflammationer.

2.  De innehåller mycket protein
Fröna har en proteinhalt på 21 procent och innehåller 18 av de 20 aminosyrorna. Det är lika mycket protein som i nötkott, vilket gör chiafrön till en mycket bra källa till vegetabiliskt protein, som hjälper dig att bygga muskler.

3. De förser kroppen med viktiga mineraler
Chiafrön innehåller bland annat magnesium (som är bra för skelettet), zink (som är bra för huden och håret) och kalium (som är bra för njurarna).

4. De är fiberrika
Nästan 90 procent av kolhydraterna i chiafröet utgörs av vattenlösliga fibrer, som jämnar ut blodsockret och förbättrar tarmfunktionen. Alla frön tas heller inte upp av kroppen utan passerar genom tarmen utan att påverka ditt kaloriintag.

6.  De ökar din uthållighet
De energirika fröna ger extra kraft och ork vid tuffa fysiska ansträngningar. Enligt den bästsäljande boken ”Born to run – jakten på löpningens själ” är chiafröet en av anledningarna till att tarahumarafolket i Mexiko, kända som världens bästa löpare, orkar springa så långt. De dricker nämligen drycken ”chia fresta”. Vill du testa? Här är receptet: 3 dl vatten, 2 msk chiafrön, 2 teskedar citron- eller limejuice och lite Honung.

7. De är proppfulla med antioxidanter
Chiafröet innehåller mängder av antioxidanter, vilka skyddar kroppens celler mot att skadas av fria radikaler, som annars kan ge upphov till sjukdomar.

8. De fyller på kroppens järndepåer
Chiafröet är en utmärkt källa till järn.

Lisas Chiapudding med kokos:
2 dl kokosgrädde/kokosmjölk
2 msk chiafrön
2 msk kokosflingor
1 skopa chokladproteinpulver

Mixa allt i en bunke, häll över i burk med lock och låt vila i kylskåp över natten. Ät som frukost, mellis eller efterrätt. Gudagott! Supernyttigt!



Superfröet. Och allt blir ju gott med kokos.




måndag 2 februari 2015

Vatten

CrossFit har öppnat mitt sinne. Fått mig att bli förälskad i tyngdlyftning, intresserad av rodd, sugen på löpning. Jag har köpt en sportcykel och vill cykla långt, långt. Jag sneglar på skidor och jag vill gå, gå, gå. Och jag kan hoppa, hänga och svinga. Dessutom har jag hittat min yoga igen. Crossfit har fått mig att älska rörelse och rörlighet. Aktivitet. Att vara här och nu. Ta in naturen, ljuden, ljuset, dofterna. Svettas. Känna blodsmak. Puls. Andetaget. På land. På hjul. På snö. I vatten. Träning är livet helt enkelt. Det får mig att växa som människa och vän och det får mig att bli en bättre mamma.

I vatten:

Crawlkursen är fantastisk. Jag hade ingen aning om att jag skulle tycka att det var så kul. Som barn var jag ett vattendjur. Jag älskade att dyka, hoppa och snurra. Jag var mer under vatten än över och jag simmade som en fisk. Kanske älskade jag vatten så mycket för att det var det stället där jag fick känna mig lätt och snabb. Trots att jag inte var det. Jag tror det i alla fall. Vattnet var en atmosfär som bar mig framåt. Fick mig att flyga. Jag älskade det.

Hur som helst. Med åren har min aktivitet i vatten mest handlat om att guppa i havet, doppa mig i poolen eller kasta mig i ett kallbad på Ribban. Men crawlen har ändrat på det. Jag väcker minnen av hur det var att leka i vatten. Kullerbyttor, volter och handstående. Hur det kändes att vara snabb i vatten. Att forcera och ta sig fram. Det är så galet kul. Jag känner mig fri som en fågel. Nu har jag bestämt mig för att närma mig vatten på ett ytterligare sätt. I maj ska jag och min J till Frankrike  - och hav, vatten, lek och äventyr ska ta all plats i den resan.

Så - från nu till pingst ska jag jobba med mitt nya rehabprogram på en religiös nivå. Jag ska vara stark som aldrig förr när vi sätter oss på planet till Biarritz. Fy fasiken vad det ska bli grymt. Livet är underbart.