torsdag 28 februari 2013

Klättra på väggarna?

mod att orka
Jag börjar känna mig hemma på gymet. Jag har ju envist hängt där så gott som varje dag i 6 månader. Jag vet hur man monterar en skivstång, jag vet var hantlarna står, hur man ställer in olika motstånd för dips. Jag vet vilken pall som är ultimat för jumping pull ups. Muskelbergen som liksom jag är en del av inventarierna hälsar igenkännande. Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle känna mig så här bekväm. Och så idag. Wall climbers (att stå på händer med mage mot en vägg och gå på händer i sidled). Jag hade för det första svårt att hitta en vägg som jag kunde använda. Sen kände jag mig hemskt obekväm. Kan jag verkligen detta? Apan skrek - DET GÅR AAAALDRIG. Men jag har ju lärt mig att ignorera apan. Och visst. Jag kan klättra på väggen. Jag kan stå på händer. Jag kan. Och jag tänker inte ge upp. Jag är på väg mot stark och smal. Och faktum är att jag känner att något händer den här veckan. Tuffare träning och mer fett. Så enkelt är det. Det finns inga genvägar.

Övrig träning i kväll: Lisas pass nr 3 (sjukt kul! Jag har ont från tänderna och nedåt, men det var det värt!)

  • Uppvärmning som vanligt förstås. Trappmaskin idag. Sen - dynamisk uppvärmning och stretch. 
  • 3x10 axelpress 18 kilo
  • 3x20 utfallssteg, med 10 kilos viktplatta over head
  • 5x5 armhävningar
  • 5x5 dips med avlastning.
  • Sen som sagt wall climbers. Upp och ner i handstående 5 ggr.


Jag är inne på slutet av min första köpfria vecka. Känner mig befriad. Har också börjat utforska hur KBT tillsammans med LCHF kan lära mig balansera och skilja på hunger och sug. Jag ska vila lite i den här forskningen, låta den växa i mig. Sen ska jag dela med er.

Ni är för övrigt 200 trogna läsare om dagen ungefär. Underbart att ni vill dela min resa. Tack!







onsdag 27 februari 2013

Jump!

Dagens träningspass var grymt. Lisa vet var min soft spots är, och idag hade hon utmanat mer än en. Jag värmde upp förstås, 10 minuter på cykel sen dynamisk uppvärmning. Den dynamiska uppvärmningen gör all skillnad i världen, testa gärna det. Krångla inte till det:


1) Gör något så att du blir lite svettig tex spring, ro, cykla 5-10 minuter

2) Snurra leder
Snurra armar framåt och bakåt 10 ggr
Surra höften 10 ggr åt varje håll
Snurra knän 10 ggr åt varje håll
Snurra överkropp 10 ggr åt varje håll
Snurra fotleder 10 ggr åt varje håll
Snurra handleder 10 ggr åt varje håll
Snurra underarmar 10 ggr åt varje håll

3) Stretcha
- höftböjare, squat, sätesmuskler, handleder och kanske andra "problemområden" som du har. Ta ett kvastskaft och försök få det bakom ryggen med raka armar (håll händerna så tätt det går). 

Sen är det bara att sätta igång. I dag körde jag Lisas pass 2 av 5 denna vecka:

Bänkpress 25 kilo 3x10
Squats 15 kilo 3x10 (Jag var grym idag! Ass to grass!)
Rygghävningar i bänk 50 st (Guuud vad det är jobbigt!)
Sit uts 50 st
Jumping pull ups 50 st (jag skulle ha gjort spänsthopp, men det klarade inte ryggen så jag gjorde jumping pull ups istället. Jag har ALDRIG klarat 50 förut! Jag var helt slut!)
Tåhävningar 15 kilo, 50 st
Rodd 500 m (2 minuter och 23 sekunder)

Stretch. Lång dusch. 

Jag mådde lite illa efter träningen. Helt galet, men det var skönt att köra sig helt slut. Jag behövde det. Jag har en tuff tid på jobbet just nu. Utan träningen skulle jag duka under. Jag kommer aldrig igen dribbla med mina prioriteringar. En timmas jobb mer eller mindre gör ingen större skillnad. En timmas träning gör all skillnad i världen. 




tisdag 26 februari 2013

Fri


Fri som en fågel
Inspirerad av Lisa (min vän, coach och PT) har jag bestämt mig för att befria mig frånytterligare ett sätt att belöna mig själv. Jag är nu för tiden nikotinfri, sockerfri och fri från taskiga relationer. Min nya utmaning handlar om att bli fri från belönings-shopping. Jag ska testa köpfrihet. Jag önskar att jag kunde lova ett år, men det känns för stort. Jag lovade en månad och det känns för fjuttigt. Jag har bestämt mig för att testa ett kvartal: från 20 februari, hela mars, april och maj ska jag inte handla någonting som jag inte behöver. Undantag är presenter om någon jag älskar fyller år, veckohandling av mat samt böcker till min lärande under Holy Hour. Det känns redan befriande, jag känner mig redan rik, fri och lättad. Dessutom börjar jag kika på mina gamla trötta prylar med nya ögon. Festligt är också att jag känner mig väldigt rationell när det kommer till att önska mig egna presenter (jag fyller år i mars). Jag tänker inte önska mig (som jag brukar) sånt-som-jag-aldrig-annars-skulle-unna-mig-grejor. Jag tänker önska mig sånt-som-jag-verkligen-behöver-grejor. 

En hushållsassistent (det är mycket hackande och mixande med LCHF) och ett par Skins att träna i vår.

Träningskläder, träningskort och bra mat varje vecka. Det är allt vi behöver. Nu ska jag lägga fokus på min familj, bra mat och grym träning hela våren.

Veckansträning är "lite tuffare" (som Lisa uttrycker det) än tidigare. Jag känner mig grymt peppad och tror på något vis att detta är veckan när allt kommer att släppa på riktigt. Jag kommer att ta nya steg i min träning, nya skutt i min viktminskning och få nya lärdomar i min Holy Hour.

Jag har också, efter flera år, tagit fram min yogamatta. En massa skit och felfokus har fått mig att bli ovän med yogan. Det är sant. Jag har varit förbannad - helt provocerad på yoga. På allt runtomkring yogan. Men jag har bestämt mig. Jag gör på mitt sätt. Jag tänker äga min yoga.

Morgonträningenkommer därför åter att få gå i yogans tecken. Det är lagom varmt, bra tempo för träning klockan 05, uppmjukande för kroppen och ett bra sätt att fokusera innan dagen rullar igång. Dessutom är det sjukt bra träning. Det blir ett bra komplement till min styrketräning.

Jag sluter härmed fred med yogan. Namaste bitches.


måndag 25 februari 2013

-17 cm

Tänk att så lite kan betyda så mycket!
17 cm.
Så mycket har jag förlorat i midjan sedan den 1/9 2012.

Jag behövde verkligen det här. Bekräftelse på att jag är på rätt väg. Att jag är rätt ute. Att Lisa är rätt ute. Att allt mitt slit betalar sig. Jag är så himla glad! Nu händer det! Vikten sitter inte fast. Jag behöver bara släppa taget. Stark och smal - om jag bara kämpar på och litar på processen är jag snart där.




söndag 24 februari 2013

Sköna söndag

Sov länge och började med kaffe och en stilla stund. Sen söndagsträning på gymet. Bra fokus, bra styrka. Jag an inte fatta att det är en vecka sedan jag nästan kröp ut från friskis eftersom min rygg skrek rakt ut. I dag är jag nästan helt återställd.

Storhandlade sedan inför veckan, bra mat är A och O. Eftermiddagen tillbringades hos svärföräldrarna. Födelsedagskalas där jag lyckades undvika: smördegsnittar, potatisgratäng, vin, panacotta, rulltårta och godis till kaffet. Åh, vad skönt det är i efterhand. Jag vill inte ha. Och jag kan tacka nej.

Ikväll bakar jag fröbröd, Goknäcke för LCHF:are


1 dl Solroskärnor
1 dl Sesamfrön
½ dl hela Linfrön
2 msk Pofiber
1 msk Fiberhusk
2 msk smör
2 msk olivolja
2½ dl kokande Vatten
1 tsk Havssalt

Lägg bakpapper på en plåt.
Blanda alla torra ingredienserna i en bunke. Smält smör och olja i en kastrull, tillsätt vatten och koka upp.
Häll därefter vätskan över fröblandningen, rör om ordentligt.
Häll omedelbart upp på en plåt med bakplåtspapper, sprid ut till en tunn kaka med slickepott.
Grädda på 150° i ca 45-60 minuter. Ta ut och skär ut skivor med tex en pizzaskärare.
Sänk temperaturen till 80 grader och låt stå och torka i ett par timmar. Knäcket ska vara hårt, inte segt.

Ny vecka. Nya träningspass. 
Inspirerad och redo!





lördag 23 februari 2013

Bra dag idag!

Ibland är det bara för jobbigt med träningen. Vissa dagar är det tungt, flåsigt, och bara allmänt ont. Vissa dagar är träningen bara skön, smidig och urstark.

Förr kunde jag aldrig reda ut varför jag kände mig stark eller svag i träningen.

I dag (när jag är ute ur förnekelse-bubblan) har jag inga problem att se varför en dag är stark och en annan skakig. Maten förstås. Vad jag stoppat i mig i dag, i går och under förra veckan spelar så klart roll. Stärkelse och socker sitter som segt slem i kroppen flera dagar. Alkohol. Ett halvt glas vin funkar för mig på fredagskvällen. Dricker jag mer så känner jag det när jag tränar på lördagen, ibland är det värt det - oftast inte. Sömn. En dålig natt, en dålig veckas -  sömn gör all skillnad i världen. Jävlarannamma. Om jag bestämt mig för att inte ge upp, inte fuska och inte ta den enkla vägen, är jag alltid stolt som en tupp när jag lämnar gymet. För att jag gjorde mitt bästa och för att jag pressade mot max. Då känner jag mig som starkast. Det finns inga genvägar till en stark kropp.

Tänk att det var så svårt att fatta.

I dag hade jag en galet bra träning. En hel veckas bra sömn, fantastisk mat och nya kompressions-träningsbyxor gjorde all skillnad i världen (byxorna är Guds gåva till tjockisarna. Även smala personer sägs uppskatta träningsbyxor som sitter som ett smäck. HELT UNDERBART!!) Att jag dessutom är överlycklig för att min rygg håller, att jag haft en superbra vecka på jobbet, att vi skrattar mer hemma och mår bra allihop - gör såklart sitt till.

Och så är jag otroligt tacksam. Att jag mötte Lisa i mitt liv. Utan henne skulle allt detta inte vara möjligt. Känner mig starkare än någonsin. Både i kropp och själ.

Dagens pass:

  • Cykel och dynamnisk uppvärmning 15 minuter. 
  • OH-Squats med kvastskaft. Stanna i botten och gör 3 sots-pressar (pressa kvastskaftet ner bakom huvudet, upp över huvudet), upprepa 5 ggr kör 4 varv.
  • Utfallssteg 3 ggr 20 (10 på varje ben)
  • Armhävningar (jag är på G. Snart orkar jag göra en hel!) 10 ggr 3, bröst i marken innan du vänder. Rak stark kropp!
  • Situps 50 stycken. Hela vägen upp, axlar ska ta i knän innan du vänder. 
  • Lång skön stretch. Lång skön dusch. 
Vet ni hur bra man mår efter detta passet?
Som en prinsessa.

Skön lördag på er!

fredag 22 februari 2013

Lager för lager

Mer träning mindre shopping

Jag är en beroendeperson. Jag gillar snabb feedback, snabb bekräftelse och snabba resultat. När jag inte har drogat godis, har det varit mat, cigaretter, jobb, kärlek, vänskap eller snygga skor. Nu skalar jag. Lager för lager ska bort. 

Det senaste året har jag skalat av mer och mer av mina beroenden. Jag behöver inte vänner som inte berikar mitt liv - bara suger min energi. Jag behöver inte kärlek som inte är besvarad. Jag behöver inte ett jobb som inte ser min potential eller bidrar till min utveckling. Jag behöver inte mat som stresshanterare. Jag behöver verkligen inte cigaretter. Nikotin gör dig stressad, inte tvärt om. Nikotin gör dig avtrubbad inte skärpt. Ingen vill röka. Rökare är supersunkiga. Alla som säger att de vill röka ljuger. Precis som tjockisar som säger att de inte vill vara smala. De (vi) ljuger också.

Jag behöver inte godis. Godis är gift för mig. Jag behöver inte gift.

Men att skorna..Att få shoppa? Att belöna sig med en fin tröja, en skön kräm, ett lyxigt schampo eller ett par nya jeans - det är –skönt på något obeskrivbart sätt. Ett par nya skor. Finns det något bättre?

Så –kanske är detta ytterligare ett beroende som jag kan skala av. Det är dags att sluta tror jag. Speciellt som känslan av nya skor är bättre än själva skorna. Och hur länge är ett par skor nya? Inte så länge kan jag meddela. 

Jag menar inte att jag ska sluta vara hel och ren, eller att mina barn inte ska få presenter när de fyller år. Jag menar bara att jag -liksom med mat - önskar att jag var medveten när jag går igång. Jag vill vare sig äta eller shoppa efter lycka. Jag vill inte belöna mig med att handla något mer. Jag har så det räcker. Jag lever i ett överflöd. Jag vill inte ha mer. Jag vill ge mer.

Att ge mer innefattar:
Ge mer: kärlek till min familj.
Ge mer: pengar till dem som behöver på riktigt.
Ge mer: träning till mig själv.
Ge mer: tanke till mitt liv och mina planer.
Ge mer: tid till min dag (holy hour).

Ni hör.
Jag börjar närma mig ett köpstopp. Fattas bara det.




torsdag 21 februari 2013

En tjockis bekännelser

Repeat
I alla år har jag (i tjocka perioder) sagt: Det är inte viktigt att vara smal. Det är ju hur man mår som spelar roll, inte hur man ser ut. Det är ju insidan som räknas. INSIDAN. I mina smala perioder (jodå, det finns sådana med), har jag hört mig själv säga: Jag ska aldrig mer bli tjock. ALDRIG MER (ju mer jag har nojjat för att ALDRIG MER BLI TJOCK, ju mer har jag tuggat i mig.).

För vet ni (Ja, alla ni tjockisar vet)?  Det suger att vara fet. Det spelar visste roll. Det är inte roligt att bli dömd av andra på stranden. Att skämmas när man äter (eftersom man känner hur folk runtomkring en tänker - måste hon vräka i sig så? Hon är ju redan så fet. Det vet man också eftersom man i sina mörkaste stunder tänker så själv - om dem som är ännu fetare.), att inte orka leka med sina barn, att inte kunna knyta skorna. Att inte kunna köpa de kläder man vill. Att lägga en massa ångest i sin kropp. Hur kul är det?

Vem i hela friden tror att man kan må bra på insidan, med allt det på utsidan? Vem försöker jag lura? Varför är det så mycket skam i att säga att man vill vara smal? Varför är det fult? Jag kommer inte att bli en bättre människa när jag är smal, men jag kommer att må bättre. Man mår inte bra när man är fet. Alla som säger det ljuger.

Jag vill vara smal. Stark och smal. Smidig och kvick. Det är däråt jag siktar och jag tänker inte ge mig. Jag är i mitt livs bästa form, men jag vill ändå inte vara tjock. Jag vill vara i min livs bästa form som smal. Tack för att du är med mig på den här resan. Tack för att du lyssnar och inte dömer mig. För att du förmodligen känner igen dig ibland. För att alla har sin resa att göra - sin skit att hantera -  sitt bagage att bli av med - sin garderob att komma ut ur.

Jag hade en tjockis-melt down idag. Känner inte att det händer något, vill att allt ska gå snabbare. Jag kände paniken växa. Åkte inte och köpte smågodis. Åkte till gymet och tränade: Cykel 15 minuter, dynamisk uppvärmning. Sedan: Over Head Squats 3x10, Utfallssteg 3x10 på varje ben, TRX ringrodd 3x10. Armhävningsträning 30 st. Ryggen är stark, jag klarar att träna trots missen i söndags. Jag orkar snart en hel armhävning, jag gör en ganska snygg OH squat och utfallssteg kunde jag göra noll i september och över hundra nu. DET HÄNDER.

Tålamod.
Lita på processen.




onsdag 20 februari 2013

Egentligen

Det var här allt började - MiLgårdarna, Klippan
Det här inlägget är svårt att skriva. Inte för att jag inte vet vad jag vill säga, utan för att jag inte vet riktigt hur jag ska säga det. Jag gör ett försök.

Jag har alltid haft oerhört mycket fokus på mitt jobb. Min karriär. Det har varit där jag satt mål och varit strategisk. Där har jag målmedvetet jobbat mig framåt - uppåt. Jag skulle aldrig, aldrig lämna en kund eller uppdragsgivare olycklig. Aldrig. Jag skulle aldrig dra över en deadline. Jag skulle aldrig inte leverera. När jag gör själskattningstester som OPQ, MBTI eller GARUDA slår jag alltid i taket när det kommer till prestation. Jag skulle inte drömma om att ge upp eller misslyckas. I jobbsammanhang.

Hur har jag då kunnat totalt strunta i min hälsa? Hur har jag kunnat ge upp, gång efter gång, när det kommer till träning? Hur har jag tillåt min kropp att försvinna i ett hölje av fett? Varför har jag lämnat mig själv olycklig men uppdragsgivaren glad? Det är dags att flytta fokus. Bestämma sig en gång för alla vad som är viktigt egentligen.

Lisa - min PT och den modigaste, smartaste och klokaste person jag känner, sa ungefär såhär igår: En timma jobb mer eller mindre spelar knappast någon roll - en timma träning gör all skillnad i världen.

Jag tänker aldrig mer offra mig själv för en timmas jobb. Jag är galet mycket bättre på jobbet när jag tränar. Jag är en bättre väninna, bättre mamma, bättre äkta hälft. Jag tror det är så här enkelt:

Jag har börjat gilla mig själv.





tisdag 19 februari 2013

J LO & jag

Hemma med snuviga små barn idag. Jobbar och har samtidigt TV:n på i bakgrunden. J LO. Herre gud vad hon är snygg! Frisk, stark och sjukt vältränad. En sann inspiration! Vem inspirerar dig?

I kväll blir det recoveryträning för mig. Ryggen är mycket bättre, bara lite stel, så det är dags.
Det blir 20 minuter: Cykel, walking och lätt jogging. Sen fokus på lätt träning – utan vikter: tåhävningar, utfallsteg, armhävningar, planka och knäböj.

I morgon har jag ett spännande möte som förhoppningsvis kommer att resultera i ännu mer träning och fokus på hälsa och styrka.

Det blir alltid som man tänkt sig!