söndag 31 mars 2013

Jag kan springa. Jag är inte rädd.

I dag kom våren. Äntligen. Strålande sol som värmer och knallblå himmel.

Gymet har påskstängt så jag knöt på mig skorna och tänkte mig en promenad i Björket, kvarterets alldeles egen skog, som stadsplanerarna så klokt sparade en gång i tiden. Ett halvmils elljusspår rakt utanför dörren.

När jag väl börjat stega och solen sken i mina ögon, luften var hög och spåret fullt av glada motionärer började jag långsamt öka takten. Jag kunde inte hålla mig. Men oj. Vad det gick lätt. Halvmilen gick som en dans. Andetaget lugnt och djupt. Stegen säkra. Meditation i farten.

I eftermiddag blir det middag hos bästa Anna med familj.
Precis vad jag önskade.

Glad påsk på er!
Skippa godiset och ta ett ägg extra i stället.

lördag 30 mars 2013

Tomrum

I dag när jag tränade såg jag plötsligt ett mellanrum. Mellan tomrum där det förut var kropp. Mellan mina lår - högst upp - fanns plötsligt lite, lite, luft. Det var precis vad jag behövde. Min kropp börjar ta form av träning.

Träningen idag var två stycken AMRAP:s (as many repetitions as possible) av
ETT#:
3 minuter
6 utfallssteg
3 fällkniven
vila 2 minuter upprepa 3 ggr
TVÅ#:
3 minuter
5 OHSquats
10 mountain climbers
vila 2 minuter, upprepa 3 ggr

Jag vet att det här låter löjligt enkelt. Jag utmanar dig att testa.

Jag slet som ett djur. Hur i hela friden kan tre minuter vara så skoningslöst långa? Men jag har ju lovat mig själv att inte ge upp, att inte fuska och att inte ta den enkla vägen - snarare utmana mig själv lite till. Så jag gjorde det, och jag fick kämpa.

När jag var klar tog jag 3x5 180 kilo benpress. Sen rundade jag av med 1x5 200 kilo. Jag har varit glad som en speleman hela dagen sen. Vad skönt det är att gilla sig själv.




fredag 29 mars 2013

Påskgodis



ägg till påsk- också


Jag har bestämt mig för att träna mig igenom påsken, inte äta mig igenom helgen som jag brukade. Jag ska vara snäll mot mig själv. Ge min kropp vad den behöver - och inte är det godis. Ägg däremot blir det massor av. Som alltid.

Jag börjar verkligen känna av att jag minimerat kolhydraterna. 10-20 gram/dag är lite, och det krävs verkligen planering, men det är värt det. Jag sover som en prinsessa. Vaknar lugn med djupa andetag. Jag orkar massor. Känner mig pigg och stark. Min hy är annorlunda. En annan lyster. Inte torr och fnasig. Det är som fettet smörjer inifrån. Jag är mätt. Inte proppmätt och seg. Jag är nöjd och lätt. Jag förlorar i vikt. Jag går ner i vikt! Jag är mätt och går ner i vikt! Fattar ni vad det betyder för en bantarflicka som mig? Jag som varit så rädd för detta. Rädd för fett. Rädd för riktig mat. Rädd för att gå all in LCHF. Inte trott riktigt. Men det funkar. I alla år - när jag varit sugen på socker - skulle jag bara ha gett kroppen fett i stället. Jag tänker nog försöka fortsätta vara ganska strikt några veckor till. Mår bra av det. 

Jag kommer i min bästa sport-BH igen och i morse drog jag utan problem på mig ett par jeans som inte sett dagsljus på några år. Så jävla skönt. Äntligen. 

Jag tänker inte äta, fika eller shoppa mig igenom påsken. Jag tänker festa på träning. Det får bli mitt godis. 


torsdag 28 mars 2013

En fransyska minsann




Jag har alltid varit väldigt noga med vad vi äter hemma. Bra kött, inga halvfabrikat, mycket grönt. 

Ekologiska och närproducerade varor har jag valt väldigt sporadiskt, dock. När det funnits och när jag råkat se dem har jag köpt dem. Ibland har jag varit snål och valt billigt i stället. Hur som helst - i den här processen - blir allt som handlar om hälsa, viktigare och viktigare för mig. Jag vill inte äta vad som helst längre. Jag vill inte dricka vad som helst och jag vill framför allt inte smörja min hud med vad som helst längre. Jag vill välja ting som är bra för mig. Bra för mitt mående och bra för min kropp. Hellre dyrt och mindre ofta.

Att välja uteslutande ekologiskt är verkligen lättare sagt än gjort. Dels är butikerna ganska dåliga på att flagga för vad som är kravmärkt eller ekomärkt (ICA är ett lysande undantag) och dels är det många varor som saknas. Kött har varit svårast tycker jag. Jag vill ha krav och jag vill ha närproducerat.

Så nu. Har det öppnat en butik. MURADS Halal. 
Här säljs nöt, lamm och fågel. Kött från Österlen och fågel från Bosarp. Helt galet fint. I dag var jag hos Murad och köpte den mest fantastiska fransyska jag någonsin sett. Nu blir det rostbiff för hela slanten.

Och vet ni vad?
Jag ska bli träningsinstruktör. Mer om det en annan dag.

 

onsdag 27 mars 2013

Min guru




Nästa vecka ska jag träna med Lisa (min vän, PT och syster). Det ska bli superkul och nyttigt. Jag behöver någon som kollar min teknik och korrigerar. Och jag kan inte tänka mig att låta någon annan än Lisa göra det. Lisa är min alldeles egen guru. Precis som jag önskade. Jag visste inte bara att det var henne jag letade efter. Trodde i massa år att en Guru alltid var en senig man som yogade.  Men ack vad fel jag hade. Min guru var en frisk forskar-fläkt med boxarbakgrund från 2000-talet. Någon som kunde guida mig, peppa mig och utmana mig. I kost, träning och ledarskap. Jag är så lyckligt lottad.

Det händer så mycket i mitt liv just nu. Jag har fått drömjobbet. Jag har en fantastiskt spännande framtid att vänta på jobbet. På IKEA - där jag är hemma. Och. Träningen tar kanske, kanske en ny vändning snart. Kanske - med lite tur - blir mina funderingar om att coacha andra och att utvecklas mot instruktör verklighet. Vi får se. Jag vill lära mig mer. Om kroppen och om styrka och om hur man kan träna sig frisk, stark och snygg. 

I går gick jag från Tripp till trapp i höga step up. Från 50-60 cm. Ni anar inte hur länge jag stod och fokuserade innan jag tog första steget upp på näst högsta pallen. Men sen. Bara gjorde jag det. Stadig. Stark core. Rakt upp. Jag lyfte mig själv. Jag orkade. 


tisdag 26 mars 2013

Periodisk fasta

Jag får ganska många frågor via mailen om Periodisk fasta. I går var en dokumentär som visades på SVT som tog upp ämnet och som visade otroliga resultat av just att fasta periodvis. Om hur man bokstavligen kan fasta sig frisk. Inte genom att svälta sig i veckor, utan om att fasta del av dygnet eller någon dag i veckan.

Om du inte såg den ta chansen på SVT Play.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fasta-dig-frisk#.UVEyImloiLJ.email


söndag 24 mars 2013

Tills motsatsen är bevisad




Ni vet alla att jag slitit med min vikt. Jag gör inte den här resan för att bli smal - men det är ett viktigt mål för mig. Alla som säger att det är okej att vara tjock, bara man är frisk och stark - ljuger. Det är inte kul att vara tjock. Det är inte nyttigt och det är inte snyggt. Jag vill och ska bli smal.

Eftersom min kropp är vettskrämd, fettskrämd, osäker och stressad, har just viktminskningen varit svår att få igång. Jag har harvat och harvat, men inte sett någon skillnad på vågen. För två månader sedan så ställde jag undan vågen, eftersom jag blev så galet knäckt varje gång jag inte gått ner. Jag började mäta min midja och har sedan den 1/9 gått ner 18 cm där. 

Men - min apa - mitt hjärnspöke - har hela tiden försökt att döda mina framgångar. Det är kanske jag som mätt fel? Måttband - kan de bli längre? Jeansjackor - kan de inte töja sig? Jeansen var kanske inte så där tighta? De var kanske bara nytvättade? Hon sa nog att jag såg smal ut bara för att vara snäll.  

På något vis har jag inte vågat se. Att det faktiskt händer saker med min kropp. Men så. Idag. Tog jag mod till mig och testade en gammal sport-BH som legat längst ner i lådan i snart två år. Det är världens bästa BH. Helt outstanding. Dyr som bara den, men brösten satt där de skulle! Den var liiiiite, lite för tight när jag köpte den, och jag använde den bara en "smalsommar" när jag ashtangayogade. När jag testade den i september fick jag den bokstavligen inte över huvudet. Jag kunde inte knäppa den i ryggen och jag fick inte in brösten. 

Så idag. Som hand i handske. Bröst i BH. Den sitter perfekt. Den är det bevis jag behövde. Det händer saker. Jag är på väg. 

Hej, hej, smala Alex! Vi ses snart!


lördag 23 mars 2013

fredag 22 mars 2013

41

Happy Happy Birthday!
Jag fyllde 41 år igår. Jag tror faktiskt att det här är bästa åldern hittills. Jag har på något sätt landat i mig själv det här året. Det finns så mycket att säga om det, men jag tänker bara säga det så. Jag har landat. Men det betyder inte att jag tänker sänka blicken. Jag siktar mot stjärnorna.

I går kväll firade jag med:

5 x 5 ringrodd
5 wallclimbers
5 x 5 armhävningar
3x 10 hoppande pullups
3 x20 joystick 25 kilo
3 x 20 dynamiska sidoplankan
3 x 5/2 höftresningar i TRX

Jag hade sällskap i gymet av min vän och syster Anna. Det var precis vad jag önskade mig!

När jag kom hem väntade ett hav av vita Ranukler från min mammma och pappa (tillsammans med ett presentkort från INTERSPORT), ett fint litet kuvert från TROSAN från min Johan och barnen. Så - idag blir det underkläder från Chantelle och träningsbyxor från SKINS. Men först lördagsfys!




onsdag 20 mars 2013

Stark som ett lejon och smidig som en katt







Det var länge sen som jag fick slita som idag på träningen. Jag vet inte vad det var. Antingen var det det faktum att jag mår galet bra av kosten just nu, eller var det musiken i mina öron. 

Eftersom jag har så otroligt speciell situation på jobbet just nu, med en stor omorganisation, nya jobb att söka och alla mina medarbetare som är i en hela-havet-stormar-situation - har jag haft ganska jobbigt att fokusera på gymet. Jag klarar hel enkelt inte alla intryck när jag kommer dit. Musiken, trängseln, ljuset, alla som hejar, alla som pratar alla som kämpar. All energi som osar. 

Jag har ingen hud riktigt, känner mig hudlös - och allt går rakt in. Så - idag laddade jag ner bra musik och tränade med lurar (om jag inte var köpfri skulle jag investera i ett par bra lurar! Men mina gamla får duga en stund till). VILKEN skillnad. Mitt i det överfulla gymet blev jag ensam. 

Jag, min musik och mitt andetag. Oj vilken kraft det gav! Jag slet som ett djur idag. Kände mig stark som ett lejon och smidig som en katt. Jag avslutade med en lång stretch och musik för själen

10 minuter trappmaskin
dynamisk uppvärmning
stretch 
4 x 4 marklyft, 45 kg
3 x 10/10 step up på box
3 x 10 hantelrodd 11 kg
 
21 – 15 – 9  av
Stretch
Lång dusch. 

Nu lite nespressokaffe och fröknäcke med smör. Sen god natt. Det var en himla bra onsdag. 

tisdag 19 mars 2013

Maska? Jag?


Projekt optimal ketos är inlett och i kväll känns det ganska bra måste jag säga. Jag är så trött på att vara sugen. Rastlös. Stressad. Med mer fett och minimalt med kolhydrater (max 20 g/dag) så försvinner rastlösheten. Jag är lugn inom mig. Inte sugen. Mätt och lugn. Jag är på G.

Magic bullet coffee på morgonen, gick ur fastan vid lunch med omelett, ost och smör. Middag vid 18.30 - lite gravad lax och äggrörar. Snart en en kopp te, lite fröknäcke med smör. Tänk att jag i hela mitt liv trott att jag varit sugen på socker och stärkelse, när det egentligen var min kropp som skrek efter fett.

Otroligt härlig träning ikväll. Jobbigt - utmanande - jag fick verkligen kämpa. Men gud så kul det är på gymet. Jag vill aldrig åka hem. Masken var superkul, och det tyckte alla andra också :)

Kvällens pass -
Cykel 10 minuter
Dynamisk uppvärmning
3 x 10 axelpress 20 kg
3 x 10 Bulgarian split squat
5 x 5 dips med avlastning
5 x 5 smala armhävningar (på tå ner, knän upp)
20 maskar

Jag känner på mig att i morgon kommer att bli en riktigt bra dag.

måndag 18 mars 2013

MBC

Den här veckan ska jag på Lisas (min, vän, syster och PT) inrådan ösa på mer fett. Dra ner maximalt på kolhydraterna, minska proteinmängden och ösa på med bra fett.

Jag är inte fettskrämd längre, men lite skrämmande är det för en sån som jag (som jagat kalorier hela mitt liv) att vara mätt av fett från morgon till kväll. För att hålla koll på intaget behövs en kalkylator, eftersom jag, liksom de flesta har inte koll på hur många gram kolhydrater det finns i ett ägg, i en dl spenat eller i en handfull broccoli. Så - för att hålla mig inom den tillåtna mängden av 20 gram kolhydrater per dag, så använder jag Kostbevakningen. Ett helt suveränt verktyg för att hålla koll. Enkelt och självklart. Inget krångel. Pang. 20 gram går fort. Det här blir en utmaning.

Nu, till frukost - Magic Bullet Coffee. Om du vill vara mätt och nöjd, sparka igång förbränningen och må som en prinsessa hela förmiddagen.

2 dl kaffe, 2-3 msk smör (helst osaltat, ekologiskt).
Mixa med mixerstav i 5 sekunder. Klart.
Smörlatte. Gudomligt gott och fluffigt. Inga kolhydrater, inget mjölksocker.

Ingen träning idag. Dock cykeltur i storm. Det sög i låren.


söndag 17 mars 2013

Walk a mile in my shoes? Yes please


Så länge som jag suktat efter någon annans liv. Kisat mot lyckan.

Jag har alltid älskat mitt eget men ändå - Jag har strävat. Efter annat jobb, andra kläder, annan kropp, annat. Bara jag kom runt hörnet så kanske det skulle finnas där? Lyckan. Bara tiden gick så skulle jag dit. Sen. När jag gått ner i vikt. Sen. När jag hittat rätt träning. Rätt jobb. Rätt liv. Så många gånger jag jagat sen. Och plötsligt vill jag bara vara här. Nu. I mina egna skor, i mitt liv. I mitt jobb, i min träning med mina vänner. Med min familj.

Jag vågar välja bort skit som tynger mig, vågar släppa taget om sånt jag krampaktigt hållt tag i. Mat som suger, relationer som suger, socker som gör mig sjuk. Släpper taget. Lite läskigt är det. Att flyga fritt. Men satan vad skönt det är.

För man kan inte bli lycklig. Man kan bara vara lycklig.
Älskar mina gula adidas


lördag 16 mars 2013

Jackpot!

Åh. Det var så galet roligt träning idag! Ibland är det bara kul, man liksom orkar hur mycket som helst och adrenalinet pumpar. Lycklig hela vägen, hela passet, hela dagen. Fullträff. Jobbigt, jobbigt, jobbigt, men så jävla kul!

Lisas lördagsgodis:

  • Jogging 10 minuter
  • Dynamisk uppvärmning
  • Stretch 
  • 5 x 10 Baksida lår med TRX
  • 5 x 10 Joystick (första övningen i filmen)
  • FLR i ringar   total tid 3 minuter. Vila vid behov.




torsdag 14 mars 2013

Du vet väl hur tacksam jag är Lisa?

Jag har den mest utmanande tiden någonsin på mitt jobb just nu. De mest spännande beskeden någonsin att vänta. De svåraste samtalen någonsin att hålla. De mest inspirerande planerna någonsin att smida.

Jag är helt slut i huvudet. Men kroppen räddar mig.

Vilken nåd att jag mötte Lisa (vän, syster och PT) för ett år sedan som fick mig att våga lägga fokus på rätt mat, rätt träning och bra sömn. Som gav mig modet att gå in med öppna ögon, utan att ducka, utan att ta en enkla vägen. Jag är så tacksam att jag gjorde det. Tog steget och hoppade. Framförallt är jag tacksam och stolt att jag bestämde mig för att lägga lika mycket fokus på mig själv som på jobbet. Att inte svika. Att sluta snacka och börja göra. Det är fasiken enklare sagt än gjort - det kan jag lova er. Och det hade aldrig gått utan dig Lisa.

Min träning idag var ganska lätt. På pappret. Magmusklerna skrek. Men jag gjorde det:

10 minuters hopprepsträning
Dynamisk uppvärmning
Stretch
5 varv av
20 situps, hela vägen ner, hela vägen upp - axlar ska ta i knän.
10 dynamiska sidoplankan
20 rumplyft 

Lång dusch, promenad i snöfallet. Nu soffmys med bästa familjen.
I morgon är det fredag. Äntligen.

onsdag 13 mars 2013

Nötter rostade med kärlek

Middag
Suget är borta. Jag är hungrig för första gången på en livstid. Vaknar hungrig. Dricker citronvatten och sen kaffe med gräddskvätt och känner mig nöjd tills jag går ur fastan vid 12 00. Då är jag hungrig igen, men inte speciellt sugen. Äter min lunch och är mätt och belåten fram till 19.00 när det är middag. Dricker en halvliter BCAA efter eller i samband med träningen. Det ger mig en extra kick och ork att ge allt.

Efter träningen brukade jag vara vrålhungrig. Så sjukt hungrig att jag knappt kunde ta mig från gymet. Det är borta. Det är nästan tvärt om. Jag är ganska hungrig när jag kommer till träningen, men nästan"mätt" när jag kommer därifrån. Vad betyder det?

Jag är inne på att jag inte behöver lagad mat på kvällen mer. Jag skulle nöja mig med ett ägg, fröknäcke med smör och en rulle skivad kalkon. Eller en liten omelett med några räkor och majo. Eller kesella med en näve mandel. Jag som brukar laga kött, sås, kalla och varma grönsaker. Gärna långkok en tisdag.

Nu till det märkliga. Det finns en liten sorg i det här. Jag är lite ledsen att jag inte är sugen längre. Att jag inte behöver mer. Jag vet att det här låter helt sjukt, för jag har ju inte tjatat om annat än om att jag vill bli av med suget, men det är lite tråkigt. Att inte planera sin vardag runt maten. Det är ju trevligt med mat. Det är ju fest, gemenskap och glädje med middag.

Men är det själva maten? Eller är det det faktum att vi samlas kring köksbordet som är det fina? Kanske kan ägg och majo duga en grå vardag i februari. Kanske kan fest och gourmet vänta till lördagen?

Kanske räcker det faktum att vi är fem i familjen runt bordet, att kesellan är god och nötterna rostade med kärlek, för att det ska kännas som fest? Jag tror jag tänker testa.

Fantastisk träning ikväll:

Wall climbers 3 ggr
Pistols strech (sitt på huk med ett ben rakt utsträckt, håll balansen). 10 sekunder per ben, 3 ggr
10 x 3 Höftresningar (1 ben sträckt, 1 böjt i golvet, lyft höften)
6 x 3 Armhävningar (på tå ner, knän i tryck upp)
12 x 3 ryggresningar (i bänk)
12 x 3 tåhävningar 20 kg (i maskin)
10 x 3 Bicepscurl 8 kg

Mår som en prinsessa.




tisdag 12 mars 2013

Latmasken förvånar



Köpfriheten är häftig. Det är en massa oväntade saker som händer, förutom att jag inte shoppar, eller väljer bort att belöna mig, som jag inte hade räknat med. Till exempel brukade jag frossa i tidningar om mode och skönhet. Fantisera om fina kläder och dyrt smink som skulle plussa på min vardag. Det är plötsligt inte lika spännande att frossa i dyra kläder på bild. Jag ska ju ändå inte köpa något. Det är ingen vits att springa på stan och belöna sig med impulsköp och fönstershopping. Jag ska ju ändå inte köpa något. Jag har inget behov, känner ingen lust. Behöver inte ens titta längre.

Däremot ser jag på mina gamla saker i nytt ljus. Funderar över kläderna längst bak i garderoben - visst är de rätt fina ändå? Klurar över hur jag ska hantera det faktum att jag slängde alla - alla - sommarkläder förra året (eftersom jag aldrig mer skulle vara så tjock..). Kanske måste jag ut en dag och handla upp några sommarklänningar, innan vår långa sommar i Frankrike. Vi får se. Just nu har jag ingen lust att shoppa i alla fall. Kanske kan jag hitta någon allra längst in som jag kan drälla omring i. Frankrike känns okomplicerat. Jag klarar mig kanske?

Jag belönar mig med 50 extra sit ups i stället. Känns galet otippat för en latmask som mig.


måndag 11 mars 2013

Hur har du mage?

Lev nu
Jag har funderat så mycket på något jag läste i en bok i veckan. Det stod det att en väldigt många kvinnor, ända från förpuberteten upp till 60-årsåldern, upplevde att de la ångest och sitt dåligt mående i sina kroppar. De dämpade med mat och hade ångest för sin kropp. När de mådde skit tog de en chokladbit, och sen tyckte de att deras kropp var äcklig. Gud vad jag känner igen mig i det tankesättet. Att allt kommer bli bra, och jag kommer att bli lyckligare - Bara jag blir av med den här jävla magen. Magen. Magen. Magen. Att bli av med magen har varit en återkommande tanke år ut och år in. Både i smala och tjocka perioder. Magen. Bara magen försvann.

Varför jag lägger min ångest och min taskiga självkänsla i min kropp?  Varför äter jag när jag egentligen vill bli av med vikt? Varför dämpar jag med sött när jag blir arg/ledsen/stressad/trött/ensam eller rastlös? Hur gör man för att börja gilla sig själv igen? Hur kan man tycka om en sargad, ärrad, ganska tjock, vetedegsmjuk mage?

Min mage. Vad har den varit med om? Den har varit med om tre graviditeter på 15 år. 3 underbara ungar har den burit med bravur. Den första kom till världen med ett urakut kejsarsnitt där skalpellen delade mina magmuskler från höft till höft. Det var bråttom. Graviditet två och tre har båda varit planerade snitt. Men ändå. Så snart min stackars mage har börjat återhämta sig (det tar ungefär 5 år för alla nervtrådar att läka ihop) har det varit dags igen. Ärren, bristningarna och skinnets struktur är verkligen tecken på storverk. På kamp om liv och död. Om mina barn. Hur kan det vara så fult?

Jag bestämde mig för några månader sedan att börja gilla min kropp. Jag bestämde mig för att dyrka den. Tacka den varje morgon för att den tar mig ur sängen, för att den går stark genom hela dagen. För att den sliter på gymet. För att den är mitt tempel och den är värd kärlek i massor. Inte bara av andra. Utav mig själv. Jag har bokstavligen pratat med min mage varje dag. Masserat den med havtornsolja, tackat den.

I dag när jag kom ur duschen på friskis såg jag mig själv i spegel och hann tänka Hej fina mage, det börjar arta sig - innan jag automatiskt tänkte något annat, som jag brukade.

Det börjar hända saker även i mitt inre. Träningen ger resultat på fysiken såklart. På hur mycket jag orkar lyfta eller hur långt jag orkar springa. Men det börjar också ge resultat på mitt inre. Jag börjar gilla mig själv. Till och med min mage. Herre gud - det är inte en dag för tidigt. Jag tänker leva nu.

söndag 10 mars 2013

Sköna söndag

Dagens träning var mycket bra. Jag var trött och gnällig när jag gick in i gymet men bestämde mig för att göra mitt bästa. Ingen prestation, bara lugnt och metodiskt gå igenom övning för övning. När jag var igenom mitt pass av thrusters och jumping pull ups så gick jag in pass 5 med squats, sit ups och armhävningar av bara farten. Jag gjorde alltså veckans två sista pass på en och samma träning. Och jag som kände mig gnällig och svag. Fasiken vad det har hänt saker med mig. Med min kropp och med mitt sinne.

Eftermiddagen ägnades åt kalas. Lilla N har fyllt 6 år och lilla W ska fylla 12. Totalt gav detta närmare 20 barn i åldrarna 3-13 som gav sig in i bowlingtävling med hull och hår. Underbart att se att lek och tävling taggar alla så. Vi skippade godispåsar och gav alla en guldmedalj i stället.

Nu blir det paj på mitt vis:
3 dl mandelmjöl
1 msk Fiberhusk
1 krm salt
50 g kylskåpskallt smör, tärnat
1 st ägg

Blanda torra ingredienser, knäck ett ägg och nyp ihop med smöret. Förgrädda 10 minuter i 200 grader. Fyll sedan med valfria favoriter (keso, köttfärsås eller kanske rökt kalkon) och en äggstanning på 3 ägg, 2 dl grädde och 2 dl smakrik ost och grädda 25 minuter ytterligare. Smakling spis!





lördag 9 mars 2013

Lapar D

ut med det gamla
Vilar idag. För att kroppen behövde det. För att solen sken och trädgården saknade mig efter en lång kall vinter. Drog på mig gummistövlarna och ägnade 2 timmar åt att kratta och städa. Och kisa mot solen. Slukade D-vitamin. Den första vårstädningen är skön. Ut med det gamla, fram med det rena. Befriande.

En upptäckt idag. Jag orkar utan problem bära två trägårdsstolar tvärs över hela trädgården på mina armar. Jag orkar kratta utan att få ont i ryggen och jag fick inte en enda liten blåsa i händerna. Det såg mina nyvunna valkar från pull ups-stången till.

Bröt fastan klockan 12 med äggröra och en Double rich chocolate-shake. Ibland är livet gott.


fredag 8 mars 2013

Dietfri.

Jag är så förundrad över det här med kosten. Hur snabbt det gick att komma rätt när jag bara vågade lägga till rätt mängd och rätt sorts fett. Jag går faktiskt ner i vikt. Av att äta gott och äta mig mätt. Och jag orkar mer på träningen än jag någonsin gjort.

Det häftiga är att jag börjar ana vilken fettbrist jag har haft i systemet. Fettet har liksom lagt sig utanpå, istället för att smörja inuti. Nu, när jag tillåter mig att äta fett, men inte socker, kan jag verkligen drabbas av fett-cravings. Men saken är den att när man känner det - suget efter fett - så går det över av en matsked. En matsked smör eller cocosolja. Vips, så är man nöjd och mätt igen. Eller en skvätt grädde i kaffet. Vips. Lugn. Ingen oro. Vilken skillnad från när jag stillade mitt sug med socker och stärkelse. Då gick jag i spinn. Blev orolig, ibland nästan förbannad, arg och illamående. Fick hjärtklappning och klåda runt munnen. Ändå åt jag. Ändå åt jag. Helt sjukt. Snacka om drog.

Något annat som hänt är att jag känner hunger igen. Det var länge sen. Hunger utan sug är ganska skönt att känna. På något vis har jag kontrollen, inte suget. Det är skillnaden. Jag är inte rädd när jag är hungrig, det är inte farligt och jag tappar inte makten av hunger. Jag kan vänta. När jag var sugen..Då kunde jag ha gått genom eld och snöstorm för en Snickers. Trycka i mig den på två minuter och sen ändå bara må skit när jag ätit den. Då kunde jag äta en till. Galet.

I dag var det någon på jobbet som frågade - Går du på diet eller? med lite översittarton (hon såg på min tallrik att jag bara tog kött, sallad, sås och extra smör). Jag svarade lite förvånat - Nej, jag är allergisk mot socker och stärkelse. Hon såg på mig med avlångt ansikte och svarade något mumlande. Superbra strategi! Ingen argumenterar med en allergiker om vad han eller hon borde äta. Så slapp jag det försvarstalet. Och om inte jag är allergisk, då vet jag ingen som är det. Det här är ingen diet, det är ingen bantningskur. Jag är klar med bantning. Jag är fri från dieter.

Vänta bara tills jag berättar att jag tycker att sanningen om frukosten som dagens viktigaste mål är skitsnack. Att periodisk fasta kan förändra ditt liv. Då blir det liv i luckan.






torsdag 7 mars 2013

Lisas torsdags-teaser

Väldigt speciell tid på mitt jobb just nu. Utan träningen skulle jag duka under. Det är mina squats, min axelpress, mina sit ups och mina armhävningar (ja, jag är snart där!) som håller mig uppe när allt annat är uppochner. Och min familj förstås, men det fattar ni redan.

Om du vill känna att du lever kör Lisas Torsdags-teaser:
AMRAP (as many reps as possible) av -
10 squats
5 armhävningar (rak kropp ner, sätt i knäna, tryck upp)
10 sit ups (hela vägen ner, hela vägen upp, axlar ska ta i knän)
Kör 3 minuter, vila 2, 5 varv (jag körde 6 av bara farten, det är grymt kul, grymt ont, grymt svettigt)

Avsluta med höftlyft 3x10
Stretch
Klapp på axeln.

Nu är jag redo för fredag.






onsdag 6 mars 2013

Hur mycket är lagom?

Jag tränar fem gånger i veckan. Sen är jag helst på gymet två kvällar till - kanske bara för att vila mig igenom några pass ytterligare. För att jag mår bra av energin, för att jag är livrädd att tappa fart och lust. Jag får energi av gymet. Träning stjäl inget ifrån mig längre. Det bara ger.

Varför provocerar det så många att någon vill träna varje dag? Varför är det förbjudet att säga till någon att man tycker att det är idiotiskt att trycka i sig fika klockan tre varje dag, men inte förbjudet att säga att man ändå behööööver kolhydrater (läs: pasta, bröd och potatis) för att orka träna. Det vet ju alla. Och att fett är farligt. Och att en kalori är en kalori? Kan vi förövrigt inte slå hål på den villfarelsen? En kalori är inte en kalori. Punkt.

Varför uttrycker folk sin oro för någon som hittat träningsglädje och inte för någon som aldrig tränar? Du tränar väl inte för mycket? Haha! Det är aldrig - aldrig - någon som har frågat: Du tränar väl inte för lite? Ärligt talat. Jag vilar 22 timmar per dygn. Om jag tränar en eller två timmar så borde det väl inte vara livsfarligt i alla fall? Lagom mycket för mig, är lagom för mig.

I kväll tränar jag precis så mycket som jag någonsin orkar. Jag tänker pressa mot max. Som jag aldrig gjort förut.

tisdag 5 mars 2013

Vändpunkter


Det finns inget bättre än när det vänder. Ni vet känslan? Som den första vårluften, det första fågelkvittret eller den första friskamorgonen efter sjukdom. När man känner att det vänder. Som en djup utandning, en lättnades suck.


Jag är där nu med mig själv. Det vänder. Med maten - suget finns inte där längre. Jag är nöjd. Mätt. Stilla inombords. Helt ovan känslaför mig. Jag som gått igenom hela livet sugen. Ickenöjd. Lite mer hungrig. Nu åt jag något salt - det måste kompenseras med sött. Ops. Gud vad sugen jag blevpå salt efter allt sött. Vad ska vi ät nu?

Träningen. Det tog 19 dagar av en timmas träning om dagen, innan det vände. Första fem dagarna var grymma. Vid dag sju var jag nära att geupp. Dag 11 kände jag mig hoppfull, det kanske går trots allt? Dag 15 tänkte jag: Det tar ALDRIG slut. Dag 17 kände jag att nu är det snart bara 10 dagar kvar. Dag 19 hade all längtan efter att bli färdig plötsligt försvunnit. Dag 20-30 gick som en dans. Dag 31, när jag hade tänkt fira med smågodis och soffhäng, åkte jag till gymet.

Nu, sju månader senare - är min träning min vardag, mitt syre, min ventil, min balans.

Jag jobbar med stressen. Med mitt bitande. Med mitt andetag som tidvis är i halsen och inte i magen. Jag är medveten men glömmer ibland. Som alla gör. Det är inte hela världen, jag blir bättre och det vänder sakta men säkert.

Jag laddade ner en bra app igår: PAUSA, som är en app med småpausövningar att ta till när man behöver. I morse tyckte jag att jag var mer avslappnad i käken när jag vaknade. Det vänder.

Solen strålade vid 06.30 när jag åkte till jobbet. De tvar ljust. Jag hörde fågelkvittter när jag promenerade in till kontoret. Det vänder nu. Jag är en överlevare. 


måndag 4 mars 2013

Utslagen med inte uträknad

En miljard situps senare. 
Jag har börjat fundera på vad stress gör för min vikt. Kroppens stressreaktion är ju till för att jag ska överleva. Vid fara ska jag kunna slåss eller fly. När pulsen höjs och stressreaktionen kommer så omfördelas blodet i musklerna som får fullt påslag med syre. Binjurarna sprutar kortisol så ämnesomsättning, immunförsvar och mina inre organ ska klara påfrestningen. Men om faran inte är ett lejon som lurar bakom busken? När faran inte är liv eller död? När stressen inte är kopplad till en specifik händelse utan till mitt liv - det är då något annat händer. Jag är inte bara stressad. Jag blir tjock och stressad.

Långvarig negativ stress kan leda till att kortisolhalten i blodet ständigt är förhöjt. Kortisolet minskar insulinets effekter och det kan leda till höjd blodsockerhalt. Höjd blodsockerhalt tillsammans med att levern nybildar socker och omvandlar det till fett som lagras i mina fettceller, är inte bra för var sig figur eller inre välmående. Kroppen är finurlig. När extra fett lagras dirigeras det om. Leds till en gosig plats där det kan ligga och vänta på svälttider. Kroppen samlar ihop fettet runt buk och höfter.

Så - förutom att stress ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom, diabetes 2 samt minskar motståndskraften, leder till depression så påverkar stress ämnesomstättnngen och skapa större sug efter kolisar. Dessutom blir du rund som en boll.

När kroppen är stressad sparar den på reserverna. Den strider och kämpar för att behålla kulan på magen. Jag behöver övertyga min kropp om att allt är lugnt och fint, allt är frid och fröjd -  och mat finns i överflöd.

Behöver jag säga mer? Dags att sluta stressa. Jag är säker på att tillsammans med bra mat (mer fett och noll stärkelse och socker) och bra träning (tung styrka och mindre flås) är min nyckel till en stark och smal kropp just det - Att sluta stressa. Stress för mig har varit kopplat till kroppen (inte till jobbet eller familjen). Jag har stressat kroppen i hela mitt vuxna liv. Finns mat eller inte? Ska vi äta eller banta idag? Älska eller hata?  Jag har stressat kroppen med tusen spinningpass i veckan. Flåsat pass efter pass. Jag har sovit dåligt i åratal. Inte oroligt, bara dåligt. Vaknat lätt, somnat lät. Hjärtklappning och fjärilar i hela kroppen. Jag andas uppe i halsgropen. Jag biter ihop mina tänder. Inre stress. Mått dåligt över min vikt. Stressad över min kropp. Ju mer jag stressat, ju mer har jag ätit. Ju mer jag ätit, ju mer har jag blivit stressad. Ju mer har jag flåsat. Ju sämre har jag sovit. Ju mer stressad har jag blivit. Desto tjockare har jag blivit.

Lisa - min vän, PT och syster gav mig flåsförbud. Flåsförbud och en väg ur kolhydratträsket. Det är 4 veckor sedan nu. Inga grupppass. Inget flås.  Inget socker. Ingen stärkelse. Mer fett, mer fett och mer fett. Bra protein och gröna grönsaker. Kan det vara så enkelt tänkte jag. Enkelt? Vilken lögn. Det är inte enkelt. Det är superjobbigt och jättesvårt. Men det är så enkelt. Provocerande enkelt.

Det börjar hända saker. Midjemåttet minskar, bettet börjar slappna av. Jag sover som en baby. Lugnt och stilla hela natten. Vaknar 05 och mår bra. Vaknar 05 och börjar med meditation och yoga. Nu ska jag ge min kropp vad den förtjänar. Jag tänker ta itu med min stress på riktigt.

Träningen idag. Fruktansvärt jobbigt. FAN vad jag fick slita. Jag hade inte väntat mig det. Men jag gav mig inte. Jag fuskade inte och jag gjorde inget halvdant. En miljard situps senare låg jag utslagen men inte uträknad på golvet på gymet. Fri från stress med avkopplad käke. Styrketräning är meditation.

1 km löpning
Dynamisk uppvärmning
Stretch
Squats 3x10
Ringrodd/TRX 3x6
Utfallssteg med 15 kilosstång på axlarna 3x10 på varje ben
3varv av: 20 dynamisk sidoplanka per sida, 20 situps - hela vägen ner, hela vägen upp, axlar ska ta i knän.
Stretch









söndag 3 mars 2013

Kära Alexandra

Du duger. Du är bra nog. Det gör inget om inte alla älskar dig. Du behöver heller inte älska alla. Det finns ingen som kan leva upp till dina krav på att vara perfekt alltid, inte du själv heller. Det är ok att misslyckas också för dig.

Du är inte det du presterar. Därför kan du släppa din rädsla att vara medelmåttig och din vilja att vara perfekt. Du är älskvärd utan att vara duktig.

Du behöver inte släppa in alla längst in. Du behöver inte lämna ut ditt allra innersta. Du får säga nej.

Lämna gamla hotbilder och livsregler - och bli fri från dem. Om din värsta rädsla blir sann- vad är då det värsta som kan hända?

Din kropp är ditt tempel. Älska den. Den har burit tre perfekta barn till världen, den har gått tusen och tusen mil. Den har kämpat sig igenom skador och sjukdomar, den tar dig alltid dit du vill. Din armar skulle bära dina barn till andra sidan jorden om du var tvungen. Dina fötter skulle gå till världens ände om du måste. Din mage skulle vara hungrig en evighet om dina barn bara fick mat. Dina ögon är klarsynta och din mun har lätt till leendet. Dina bröst är runda och har ammat tre barn, dina lår är starka dina vader slanka. Dina fötter står båda på jorden. Sluta att kritiskt granska din kropp och leta inte mer fel. Nu har du använt halva ditt liv åt att lägga din låga självkänsla i din kropp. Ditt egenvärde sitter inte där. Det räcker nu. Älska din kropp. Det är den värd. Hjälp den framåt. Sluta straffa dig själv.

Du ska aldrig mer ha högre mål för jobbet än för dig själv. Om du behöver hjälp så be om den, men tro också på att du kommer att fixa det. Du kommer att klara målen, du kommer att nå dit du vill. Det blir alltid som man tänkt sig, så våga tänka stort men var realistisk. Fega inte med ett mål som är onåbart.

Älska och var älskad.
Omge dig med människor som får dig att växa.
Våga hänga i. Det är vägen som är målet.
Ta av dig offerkoftan. Den klär dig inte.
Var inte rädd. Bara utanför din box kommer du att fortsätt utvecklas. Kör på! Fortsätt din resa!
Ta emot dagen och allt den har med sig. ALLT. Och gör det som ska göras med kärlek och glimten i ögat.

Sjukt bra jobbat på träningen idag, för övrigt. Du är starkare än någonsin. Och ja. Det var dig själv som du såg i spegeln långt där borta. Snyggare än på länge.



lördag 2 mars 2013

50#

Man klarar verkligen mer än man tror. Om man bara vågar orka lite till. 
Jag ska aldrig glömma det igen. Tack Lisa för att du utmanar mig. 

Dagens pass:
50 OH-squats
50 axelpress 15 kg
50 OH-utfallssteg
25 burpees 
25 armhävningar 
50 jumping pullups
50 ryggresningar
50 hopp med hopprep
50 step-up på box

Grymt jobbigt, galet kul.
Jag klarade det. Inget slarv, inget fusk, inget nästan. 
Amen. 






fredag 1 mars 2013

Fredagscirkel

Fredagskväll i gymet. Lugnt och metodiskt går alla igenom sina pass, sina övningar. Ingen bryr sig egentligen om någon annan, man är i sig själv. Räknar ner, räknar om. Kollar klockan vid vila. Om igen. En gång till. 10 till. Andas in.

Jag tränar lugnt i kväll, har egentligen vila, men behövde komma hit ändå. Junkien i mig valde mellan träning och socker. Det blev träning. Uppvärmning - försiktigt. Squats förstås 3x10, armhävningar 5x5, situps 5x10. En cirkel för mig, i min egen värld. En gång till. 10 till. Andas in. Vila. Kör igen.

Tänk.
Att styrketräning också var meditation.