tisdag 30 april 2013

Fastan, andligheten och styrkan

Period 2 av 4 innan jag ska utvärdera 2/5 fastan (jag fastar ju varje dag 20-12, men i och med 2/5 fastan, fastar jag också två dygn och äter fem dygn i veckan).

Jag kan förstå att det ingår fasta i många religioner. Det finns något andligt i att inte äta. Det är något väldigt speciellt  i alla de förnimmelser som kommer när man väljer bort mat.

Smaker blir intensivare. Dofter förändrade. Vinden har andra ljud än vanligt, huden är känsligare och håret mjukare. Tankarna blir på något sätt renare, lite långsammare och klarare. Eftersom den del av tiden som jag annars tänker på- och planerar- mat (mycket mer tid än jag kunde ana - även för mig som ju vet att jag formligen frossar i mattankar!) ägnar jag nu bara åt att koppla av, reflektera och insupa det som är.

Men man är lite trött. Av att inte äta. Inte seg, men mindre stark. Och för en styrketräningstjej (haha, helt optippat uttalande!) som mig, så är det inte så kul. Att vara mindre stark. Men - det sätter igång min viktminskning. Jag tappar. Och det gör att det just nu, är värt att förlora lite i styrka för en dag eller två.

Valborgsmässoafton. Gymet är stängt. Vi väljer bort att småfrysa vid en eld och tänder rökelse, några ljus och ska kolla på film istället. Ungarna har valt. Det blir historien om PI. Men först lite kvällsyoga.


söndag 28 april 2013

Align

Jag körde genom ett strålande Österlen i morse. Lite pirrig faktiskt, det är två år sedan jag yogade i min favoritshala senast. Två år. Tiden har verkligen rusat fram. Så mycket som har hänt, så många beslut som fattats, så många skratt och så många tårar. Och så. Är jag här.

Brösarps backar spirade gröna och vårsolen var helt magnifik. Det är inte svårt att bli religiös mellan Kivik och Simrishamn. Vackrare än så här blir det knappast.

Landade i Ekobyn i Baskemölla på Mudita och alignment-yoga med Kerstin Bohne. Alignment betyder ju att placera i rät linje, och det är att hitta sin inte linjering som är utmaningen i yogan. Gick in i shalan med stel rygg och träningsvärk i lår och bröst. Lämnade smidig som en katt på lätta fötter två timmar senare. Tänk vad ett bolster, rep och några klossar kan göra med en kropp! Vad andningen kan göra för din hållning och för ditt sinne! Det är också sanslöst vad några månader i gymet kan göra för ens yoga. Jag orkar. Jag har styrka och jag känner min kropp bättre än någonsin.

Det kommer inte dröja två år innan jag åker igen.






lördag 27 april 2013

Underbara framtid!

Igår - när fredagsmyset skulle fram (en bit ost och en kopp te) slog det mig igår vilka enorma förändringar jag faktiskt gjort.

Det här är en resa som började så smått för några år sedan, med GI och yoga, som har hakade upp sig, stannade av, blev avbruten, men som slingrat sig fram till september förra året, när jag kände att min botten var nådd.

Jag hade varit rökfri och nikotinfri i över ett år, och trodde att jag skulle må som en prinsessa - men jag var tung, trött och ledsen. Jag skulle till Berlin på en veckas ledarskapsutbildning och jag bestämde mig att nu fick det vara nog. Jag till och med klädde av mig och tog ett foto på eländet.

Veckan i Berlin var omtumlande och en av de bästa i mitt liv, och beslutet jag tagit om att förändra mig i grunden växte sig starkare.  I allt som hände började jag faktiskt tro på mig själv. Och jag var omgiven av människor som trodde på mig.

Väl hemma bestämde jag och en väninna oss för att testa Fitness Fighten September. 60 minuter träning i 30 dagar. Det gjorde all skillnad i världen. För första gången vågade jag gå igång på fullt ös. Inte (som alla råd i jag någonsin fått) smyga igång. Gasa. Och uppleva alla de fantastiska saker som händer med tuff träning. I samma veva började jag få mer och mer råd av Lisa. Råd som var helt nya för mig, men som kändes så galet logiska. Minska flåset. Öka fettet. Träna hårdare. Fasta periodiskt. Träna tyngre. Träna mer. Ät mer. SOV! Skippa kolhydraterna. Inte en del av dem. Alla. Lisa var den som fick mig att våga på riktigt. Som har peppat mig, trott på mig och för den delen visat mig. Som vecka, efter vecka ger mig program och råd och kanske det viktigaste av allt: perspektiv.

Att sätta igång allt det här har inte varit så svårt. Men att hålla i har varit en utmaning. Men jag har faktiskt inte - inte en enda gång - de här 8 månaderna - hoppat över en träning som jag bestämt att jag ska igenom. Jag har envist, fem kvällar i veckan, slitit på gymet. Nu stundar sommaren runt hörnet. Nästa utmaning är att hålla i under semesterveckorna. Att inte falla in i fel matvanor, att fortsätta träna. Att fira september med stark kropp.

Jag tänker inte stanna. Jag tänker fortsätta. För jag tror, att det är under år två som jag verkligen kommer att börja känna av den här förändringen. När den permanentas i mig. När jag får ta ytterligare steg. Utmana mig själv ännu mer. Jag ser verkligen fram emot det. Underbara framtid.

Tufft idag. OTM från i torsdags sitter kvar i armar, rygg och bröst.
Värmde upp med solhälsningar och stretch.
5x6 stångrodd
5x5 pusch press 4 kilo
AMRAP (as many repetitions as possible) av
10 upphopp
5 burpees
5 kettlebell-swingar 16 kilo
6x5 sittande lårpress i maskin

Nu ska jag ut i vårsolen!


torsdag 25 april 2013

Gränser

Godmorgon sol!

Jag är helt slut. I hela kroppen. Kvällens pass:

Marklyft 50 kilo, 5x5
OTM (on the minute) 24 minuter
Jämna minuter 5  Burpees
Ojämna minuter 5 frivändningar med 15 kilosstång. Kroppen skrek. Jag slet. Men jag gjorde det.

Jag har alltid varit rädd för att ta ut mig. Rädd för att ta i. Rädd för att det ska göra ont. Men - Det gör ont. Det är bara det att det är skillnad på ont och ONT. Det finns inget bättre än att lämna gymet nyduschad, slutkörd men lycklig, med kvällssolen i ögonen. Den känslan är beskrivbar. Och du får den känslan bara om du vågar ta i. Kämpa. Slita. Våga orka. Våga bryta gränser bara du satt upp för dig själv.

I morse var jag uppe klockan 05 och gjorde 5 solhälsningar och några stående asanas tillsammans med Anna.  Anna var hemma i sin by och jag var hemma på min matta - men ändå - tillsammans.Jag avslutade i child´s pose och jag vilade, smått lycklig över att jag slutit fred med mig själv och med min yoga matta. Äntligen.












onsdag 24 april 2013

Formeln för en underbar kväll

Bra träning i kväll.

Jag värmde upp med 5 Solhälsningar ( a.).  Det måste vara det ultimata sättet att bli varm och mjuk i kroppen. Som en magisk formel för en lyckad kväll. Men jag vet inte hur accepterat det är att ta av sig skorna och börja yoga mitt på golvet i gymet. Men vem bryr sig? Jag har gjort märkligare saker där.

Resten av passet var jag lagom svettig och hade bra puls:
Back squats med 20-kilosstång 5x5 (har börjat ställa en låg pall bakom, eller en bosuboll, allt för att komma långt ner med rak rygg och upp igen med samma hållning, kanontips!)
Dips med avlastning 5x8 (jag har minskat avlastningen från 20 till 12 kilo!)
Ringrodd 5x8 (lägre än jag någonsin gjort dem.)
Rygglyft i bänk 3x12 (kände mig stark!)

4 varv av:
20/20 sidoplankan (det artar sig Lisa. Jag har raka ben och handen bara nuddar som stöd)
1 minut planka

Jag känner av fastan i kroppen. Känner mig lätt. I sinnet och i kroppen. Jag tänker fortsätta med 36-timmars helfasta varje vecka, som komplement till min periodiska fasta under dygnet som jag ju gör varje kväll/natt/förmiddag. Jag ska testa 3 veckor till innan jag utvärderar. Lovar att dela hur det funkar.









tisdag 23 april 2013

Surya Namaskara

Bröt fastan idag efter 36 timmar. Det har faktiskt gått hur bra som helst. Jag har känt mig pigg och stark hela tiden. En liten stund runt lunch igår var det jobbigt, sen var det bara skönt, på något vis, att vara helt ickefokuserad på mat. På yogan igår gick solhälsningen lättare än på länge, länge. Kanske var det fastans förtjänst?

I helgen börjar jag en yogakurs på Österlen. 3 söndagar alignment yoga. En typ av yoga där man
använder hjälpmedel som filtar, rep, klossar och bolster för att anpassa yogapositionen efter varje persons individuella behov. I alignmentyoga håller man yogapositionerna längre än i annan yoga -  för att hitta tillbaka till kroppens ursprungliga linjering. Det ska bli superspännande att testa, och det ska bli helt underbart att komma till Mudita i Baskemölla. Muditas shala är fantastisk, och det finns ingenstans där yoga känns så naturligt. Jag har skrattat och gråtit där. Och jag kände yogan i hjärtat för första gången där.

I kväll har jag vilat. Jag känner mig lite trött efter en lång och intensiv dag på jobbet. Sliten. Sömnig. Jag bakar fröknäcke och tittar på Mot alla odds på SVT med hela min familj.

En tisdag när livet är som bäst.


måndag 22 april 2013

30#

Rökelsen brinner och doftar gott. 2 timmars yoga i kroppen och 30 timmars fasta. Jag har en helt underbar känsla av lugn i kroppen. Som om vinden mojnat. Ingen oro, ingen rastlöshet. Inget sug. Tillfreds. Till. Freds.

söndag 21 april 2013

I am home



#mammaochjag

Två kalas i helgen. Fredagskväll med gott rödvin och goda vänner där samtalet aldrig vill ta slut. Där vänskapen är gammal men kärleken till varandra alltid ny och alltid kär. Jag är så lycklig att jag har vänner som dem. Som jag kan lita på. Där jag duger. Inget är mer värt än det. 

Stor släktträff lördag. Alla mostrar, morbröder, systrar, kusiner, sysslingar och kusinbarn i ett enda stort härligt skratt. Äldst var Rut, 85 och moster till oss alla. Yngsta babyn S, fortfarande i Js mage. Redan älskad det lilla grynet. Sen alla åldrar däremellan. Underbart. Jag blir tårögd när jag tänker på det. När jag känner det. Att vi hör ihop. 

Tänk att man kan känna sig så hemma, så omgiven av kärlek, så trygg. Jag mår bättre än jag gjort på länge, länge. Jag vet att träningen, maten, sömnen och alla de beslut som tagits det senaste året spelat in. Jag är grundad. Glad. Trygg. Redo. Att på det få boosta sig med en helg som denna gör all skillnad i världen. Familjen är allt. 

Det gör vi snart om.


torsdag 18 april 2013

Jag är så glad

Jag är så glad att jag startade den här resan.

I dag på jobbet, under lunchen satt jag i goda vänners lag och pratade träning och hälsa, fasta och kolhydrater. Detox, träning, och sockersug. I dag var ingen provocerad, idag rådde bara öppenhet och resonemang kring vad som är bra för vem. Jag kände mig trygg i hur jag gör. Vad jag har lärt mig. Och det kändes skönt. Jag har varit förvirrad så länge. Känt mig vilsen och osäker. Vad ska man tro? Kalorier, fett, kolhydrater, pasta, inte pasta, shakes eller inte? All min förvirring är bortblåst. Jag är så glad för det. Energin kan jag rikta mot rätt saker i stället.

Jag har bestämt mig för att under nästa vecka testa en mer radikal form av fasta än min periodiska fasta över dygnet. Jag ska testa att fasta söndag kväll till tisdag morgon. Bara ser hur det känns och hur jag mår.

Nu reser jag bort några dagar. Vi börjar resan med en sväng förbi gymet i morgon bitti. Skorna är sen såklart med till barndomsstaden, det blir anpassad träning. Kanske en morgontur genom stadsparken.


onsdag 17 april 2013

Periodisk fasta

Jag har ju under flera månader tillämpat periodisk fasta. Jag fastar på klara drycker och kaffe från klockan 19.00-20.00 (beror på hur sent jag tränar och när jag äter middag) till klockan 12.00 dagen efter. På helgerna låter jag mitt ätfönster vara öppet lite längre på kvällen, och bryter fastan lite senare på dagen (22.00-13.00). Jag veeeet. Jag hoppar över frukosten! DET MEST FÖRBJUDNA!

För mig känns det här högst naturligt. Jag har i hela mitt liv fått tvinga i mig frukost, för att få värsta sockerfallet vid 10, ta en frukt och vara vrålhungrig vid 12. Ja, så har min förmiddag sett ut. Upp, ner, upp, ner. Som ni förstår har det inte varit bättre efter 12. Berg-och dalbanan har sen fortsatt hela dagen och långt in på kvällen. Det som har hänt sedan jag började fasta är mirakel. Jag är helt utan sug hela förmiddagen, och jag mår så himla bra. Jag är inte sugen, inte trött och inte sockerseg.

Nu är jag lite sugen på att prova en lite mer radikal fasta i veckorna. Flera jag känner har börjat med 5/2-fasta (ät fem dagar i veckan, fasta 2) med ganska häftiga resultat. Styrka, viktminskning och välmående. Jag ska fundera. Har ni någon erfarenhet?

Kvällens pass på gymet var grymt skönt. Jag var trött och lite grinig när jag gick in, men bestämde mig för att verkligen kämpa. Och känslan när man lämnar nyduschad, ut i vårkvällen är obeskrivbar. Inget slår den känslan. Det är värt allt.

Värmde upp kroppen med hopprep.
Dynamisk uppvärmning för alla leder.
3x8 marklyft 50 kilo (ökat 10 kilo!)
3x8 front squat (slet idag! Kämpade med ryggen och kände för första gången hur mycket magen kan ta!)
3x10 joystick
3x20 situps (hela vägen upp, hela vägen ner)
3x20 rumplyft.





tisdag 16 april 2013

Acceptans



Tvål från Mysore. 


När jag bara yogade hade jag en bild av att det bara var i yogan som man tydligt kunde känna om man var i balans eller inte. Att det ju direkt märks, som i går på träningen, i trädets position (exakt - benen som en stam, armarna utåt, uppåt) om man kan stå pall för vinden eller inte. 

Jag ska villigt erkänna att tyckte att yogan på något vis var finare än annat kroppsutövande. Eftersom jag trodde att det krävdes mer sinne. Vilken villfarelse. Inte att man känner sin balans eller obalans i yoga, utan att jag trodde att man inte kände den i annan rörelse. Koncentrationen och fokus är lika viktigt. Om du yogar, golfar, lyfter eller springer. Och man blir bättre på det ena om man stärker det andra. Jag är tillexempel en bättre yogini när jag har tränat styrka och fokus på gymet. Det är så tydligt.

Yogan igår var inte i samma balans som i torsdags. Jag visste det, jag visste det med tanke på hur min dag hade varit. Det stormar på mitt jobb. Jag kände stormen i min yoga igår. Jag orkade inte riktigt stå ensam, men straffade inte mig själv för det. Gårdagens tema på klassen var acceptans. Jag accepterade min vinglighet igår. Eftersom jag vet att den var högst tillfällig.

I dag kom en leverans från Ayur-Veda ab. Ja. Ett avsteg från mitt köpstopp. Det var något jag behövde, hade råd med och som är sant. En olja för min kroppstyp och en tvål från mysore. Oljan är helt underbar. Nu har jag testat så många varianter på kroppsoljor, men denna är helt överlägsen. Mjuk, varm (man värmer den i flaskan innan man masserar sin kropp), med underbar svag doft. Den försvinner i min hud och lämnar den hel och len. 

Jag är i en svacka i träningen. Det går tungt. Jag har ökat alla vikter och det känns. Det är tyngre, jobbigare och lite otympligt. Men jag är snart där igen. 



söndag 14 april 2013

Låt tvivlen tiga still

Mitt i lyckoruset på gymet igår dök apan upp. Jag slet med björngång (när du går på fötter och händer), jag jobbade med att öka tempot. Apan såg mig i en spegel, i en vinkel inte så smickrande -  satte sig på min axel och viskade: Men herre gud - vem tror du att du är? Hur i hela världen kan du tro att du ska bli något annat än tjock, trött och tung? Tror du verkligen att du ska bli stark smal? SMAL? Kom igen!

Kan jag verkligen bli smal? Har jag varit smal någon gång? Är jag tjock by nature? Kan man vara det? En tjock person liksom? Nä, det här går nog inte ändå. Jag får nog nöja mig med att vara lite mindre tjock än vanligt. Kanske mullig får duga? Men smal?

Och så. Lisa. Min vän, coach och PT. När jag vågar berätta om mina tvivel för henne (för till och med tvivlen skäms jag för) -  Vet ni vad hon säger då?

"Tvivla inte på din egen förmåga. Du har alla förutsättningar och du kommer att bli smal och stark. Det kommer att ta tid men du kommer att ha rutor på magen om något år. Riktiga rutor! Du kan bli precis vad du vill. Glöm aldrig det! Strunta i alla andra, du är inte som dom. Det här är din resa och ditt liv! Du bestämmer! Ingen annan! Det är slitigt och tufft i bland. Det är det för mig också men det är värt det för det finns ju inga andra bra alternativ. Eller hur? 

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig men det kommer alltid en ny dag. En ny början. Det är okej att tvivla och undra vad det är man håller på med ibland. Det är en del av processen. Vi är trots allt bara människor, glöm inte det."

Tänk att ha en vän som tror på mig.
Som tror på mig. Vilken lycka.
Nu låter jag tvivlen tiga still för den här gången. Vik hädan alla apor. Både verkliga och inbillade.




lördag 13 april 2013

Sluta flåsa!

Noterade en sak på gymet idag. Plötsligt var det glasklart. Så tydligt.

Alla otränade och tjocka (kvinnor) står och sliter timma efter timma på trappmaskin/löpband/löpmaskin. Alla vältränade och smala (män) tränar med hantlar och skivstänger.

Finns här ett samband tro?

Precis så här har jag gjort. Jag kan riktigt höra mig själv: Jag fattar inte att jag inte går ner i vikt?? Jag som sliter på löpbandet tre gånger i veckan och svettas som en galning på spinning och i cirkelgymet! VARFÖR går jag inte ner i vikt?? 

För att det var cirkelgymet och spiningen som var problemet. Jag var ju redan sönderstressad (banta, bli tjock, banta, bli tjock. 1500 kalorier på tisdag och 5000 på onsdag. Pasta på fredag och proteindrink på måndag. Svält/svull. Spinning, spinning, cirkelgym. Power walk. Mil efter mil.) Jag hade puls hela nätterna. Jag hörde hur hjärtat slog i mitt huvud. Käkarna var ett av de ställen där jag hade konstant träningsvärk.

Stress. Ju-mer-jag-cyklade-ju-mer-behövde-jag-äta-ju-mer-stressad-blev-jag-ju-mer-behövde-jag-äta-ju-mer-cyklade-jag. Och här bör tilläggas att när jag (liksom du?) blir stressad är det inte morötter och broccoli jag äter. Det är socker jag kräver. Och ju mer socker - desto mer stressad.

Min största fiende i kampen mot ett smalare mer hälsosamt liv, är stressen. Den som jag alltid sagt att jag har makt över. Vilket jag inte haft - för jag har aldrig förstått förut. Jag har inte förstått att min stress lagrat höga kortisolhalter, gjort mig hungrig och fått mig att gå upp i vikt. Mot hungern kan man inte vinna nämligen. Här kan du läsa vad kostdoktorns 10de råd för att gå ner i vikt. 

Hur som helst. Klart att det finns ett samband mellan tjocka kvinnor på trampmaskinen och smala, vältränade män bland handlarna. Sambandet stavas stress.

onsdag 10 april 2013

Fågelkvitter 05:00

Vaknade 05 00 till fågelkvitter och morgonskimmer. Det är verkligen vår på väg nu. Äntligen. Jag känner mig som en överlevare. För ett år sedan kände jag mig tung, missmodig och sliten. Våren var skarp och jag var ensam. Sen vände det. Sakta men säkert. Som det alltid gör om man bara själv vågar vända. Man kan inte bli lycklig. Man kan bara vara lycklig.

Yogan från igår känns i kroppen idag. Krigaren sitter kvar i rygg, mage och lår. I kväll är jag tillbaka till skramlet på gymet. Längtar!

Virabhadrasana



du kan inte bli lycklig, du kan bara vara lycklig.

Yoga i kväll. Jag önskade mig styrka, en stark kropp när jag gick in i shalan. Och jag kände mig stark genom hela passet. 

Träningen med Lisa har gett resultat och jag är nästan tillbaka där jag var för några år sedan i yogan. Jag orkar hålla mig själv. Det är två år sedan jag tränade sist. Av en massa anledningar har jag varit ovän med yogan. På något sätt, i allt som hänt i mig, har jag bestämt mig för att hitta dit igen. Till yogan som jag älskat så. 

Jag är säker på att nyckeln till min viktminskning ligger i att hitta ett inre lugn. Att bli av med inre stress. Och det tror jag yogan kan göra för mig.

Warrior pose - Virabhadrasana - Krigaren. 
Ni anar inte hur stark jag var i Krigaren. 


tisdag 9 april 2013

Tisdagsträning och kesovåfflor. Det ska vara gott att leva.



I Love bollar!

Jag hade det tungt på gymet idag. Jag var liksom på dåligt humör och hade svårt att fokusera. Jag vände på passet (av platsskäl) och var helt slut efter min inledning - som skulle varit min avslutning. 30 höga hopp, 30 utfallsteg och 30 mountain climbers gånger 3 är jobbigt. I dag var det ännu jobbigare. Efter bänkpress, powerraises och 3x20 joystick var jag helt färdig. Då upptäckte jag också att jag läst lite fel i dagens träningsinstruktion. Jag hade läst 30 mountain climbers istället för 3 wall climbers. Jag hade läst 3x20 joystick med 20 kilos stång istället för 3x10. Nåja. Det var skönt när det var gjort. Och självklart var mitt ofokus och mitt dåliga humör som bortblåst när jag var klar. Träningen är det bästa som hänt mig. Inget får mig att må så bra. Därför blev jag extra glad när jag läste det här. Tack Lisa! 

Middagen. Jag tog ungarna och åkte och köpte ett våffeljärn, den blev det kesovåfflor för hela slanten. Gudomligt gott. Men jag orkade bara en. Med keso och rökt kalkon. Tiderna har verkligen förändrats. 

Här kommer receptet:

Kesovåfflor
ca 12 st

7 ägg 
250 g Keso
3 msk mandelmjöl 
1 msk Fiberhusk
2 dl vispgrädde
25 gram smält smör

Häll allt utom smöret i en hög skål och mixa med stavmixer eller i matberedare till en jämn och fin smet. Smält smöret, låt svalna och tillsätt i smeten. 
Låt allt svälla ca 10 minuter. Då blir smeten tjock och kan klickas ut med sked i våffeljärnet. Blir en perfekt våffelsmet.
Värm under tiden upp våffeljärnet.
Häll en "lagom" klick smet på järnet och grädda tills våfflorna får en fin färg och håller ihop. Servera med rökt kalkon och keso, bär och grädde, eller banan och kokosflingor. 



måndag 8 april 2013

Mat



Världens godaste knäcke!


Mat. Jag har bestämt mig för att vara krånglig. Ändrar i beställningar när jag ska äta ute. Säger nej tack när det inte finns det jag kan äta. Lägger till och drar ifrån. Krånglar. För att jag har bestämt mig. När någon frågar varför -  som jag inte orkar dividera med - säger jag att jag är allergisk mot socker och mot stärkelse. Då tar frågorna och förmaningarna slut. 

Den sista tiden har jag nästan helt uteslutit mjölkprodukterna. Eftersom jag inte vill äta mer än 20 gram kolhydrater om dagen så får inte mjölk, kvarg, grädde eller keso plats. Jag trodde att det skulle bli svårt, men det funkar bra. Lite grann åker med när jag lagar mat. En skvätt grädde i äggröran, några matskedar keso i äggstanningen, lite kvarg med proteinpulvret när vi ska festa på vaniljkräm till kokospannkakorna. Annars inget. Jag saknar det inte, det funkar. Inget är så svårt som man tror när man testar. Tänk vad många föreställningar jag haft. 

Jag brukar säga att jag inte saknar någonting när jag äter socker- och stärkelsefritt. Att allt jag vill ha finns i LCHF-kosten. Det är faktiskt inte riktigt sant. Jag saknar knäckebröd. Eller - jag har saknat knäckebröd. Tills för några månader sedan när jag hittade ett supergott recept på fröknäcke som bara ger 1-2 kolhydrater per skiva. Det är superbra för det är inte bara gott, det gör det lättare att få i sig tillräckligt med fett under dagen. Knäcket smakar nämligen underbart gott med smör på toppen! Jag brukar variera frön och har experimenterat en del, men min favvoblandning är denna: 

1 dl Solroskärnor
1 dl Sesamfrön
½ dl hela Linfrön
2 msk chiafrön
3 msk melonkärnor
2 msk pumpakärnor
2 msk Pofiber
1 msk Fiberhusk
1 msk ekologiskt deodoriserat kokosfett (kan uteslutas)
25 gram ekologiskt smör
3 dl kokande Vatten
1 tsk Havssalt

Lägg bakpapper på en plåt.
Blanda alla torra ingredienserna i en bunke. Smält kokosfett och smör i en kastrull, tillsätt vatten och koka upp. Häll vätskan över fröblandningen, rör om ordentligt.
Häll omedelbart upp på en plåt med bakplåtspapper, sprid ut till en tunn kaka med slickepott.
Grädda på 150° i ca 45-60 minuter. Sänk temperaturen till 80 grader och låt stå och torka i ett par timmar, knäcket ska vara hårt, inte segt. 

Så. Nu har du allt du behöver. Kör igång!





söndag 7 april 2013

Pulled chicken

Jag tror på att mat smakar bättre om man lagar den länge och med kärlek. Raw food är inte för mig. Jag vill ha långkok. Het, varm mat. Det är afrikanen i mig som talar.

Vårt favoritrecept:
Kärlek i en gryta:

Pulled chicken för 5-8 pers

5-8 färska, svenska kycklingfiléer. Helst ekologisk fågel såklart.
4 matskedar chipotlepasta (rökt chili)
1 matsked rökig whisky
2 ekologiska gula lökar
1 ekologisk solovitlök
1 burk ekologiska krossade tomater
2 dl vatten
salt, peppar
spiskummin
Ekologisk kokosolja (utan smak)


  • Lägg 2 matskedar kokosolja i botten på en gjutjärnspanna.
  • Gno in kycklingfiléerna med spiskummin, salt, peppar och chipotlepastan. Lägg i botten på grytan. 
  • Klyfta lök och vitlök och lägg över kycklingen.
  • Häll över tomater, vatten och whisky. 
  • Slut pannan med lock och ställ in i ugnen på 80-100 grader i 9 timmar (gärna mer). Kycklingen är klar när den faller isär. 
  • Ta upp kycklingen och kör med en mixerstav genom tomat- och lökröran, salta och peppra. Lägg tillbaka kycklingen och servera genast med egen coleslaw (1 liter riven vitkål, 2-3 dl smetana, 1,5 dl ekologisk majo, 1 msk dijonsenap, salt och peppar) och grillad majs. 
Träningen idag var sammanbiten och målmedveten. Jag tränade tungt med styrka i fokus. Det var nästan tomt på gymet. Snön yrde utanför men inne var det varmt och musiken var öronbedövande. Precis vad jag behövde. Värmde upp med björngång och spindelmannen-utfallssteg. Tränade mitt pass. Rundade av med 100 kettlebell-swingar med 16 kilos kettlebell. Svettig, helt slut men lycklig stapplade jag in i en lång varm dusch. 




lördag 6 april 2013

Frivända. Vända fri.

Vaknar lycklig men lite sent idag. Solen strålar och våren är på plats i Skåne. Det är grus under fötterna och ljuset är skarpt, skarpt -  men gud så skönt. Äntligen vår. Jag älskar våren. Har förut alltid tyckt att våren är för ljus och för blåsig. För direkt. Men just nu älskar jag den. Som jag aldrig älskat vår förut. Jag dras till vinden, tycker att den är skön i ansiktet, gillar att ta emot den i ett djupt andetag. Jag uppskattar ljuset. Den nakna solen. Jag behöver ingen skugga. Jag vill ha mer! Mer sol på min kropp. D-vitamin i överdos. Jag har lite svårt för solskräcken som råder. Jag är övertygad om att sol är bra för mig. Sol och fett. Gud så förbjudet. Hur som helst. Morgonen var ljuvlig. Smörlatte och BCAA, sen hela familjen till gymet. Lilla N tränade familjegympa med farmor, vi andra slet i gymet.

Dagens träning var fantastiskt rolig. Jag värmde upp. Sprang min björngång (nästa gång Lisa, ska jag få dig att häpna med min björngång!), Stretchade med skorpionen och körde utfallssteg där man går hela vägen ner med överkroppen till "klätterställning" på golvet (vad heter den övningen Lisa?). Squats förstås. Sen:

  • Frivändningsteknik , först med kvastskaft och sen med 12, 5-kilosstång. Frivändningar är verkligen kul att träna. Jag känner att jag skulle kunna stå och nöta precis hur länge som helst. I eftermiddag ska jag åka och köp mig ett kvastskaft så jag kan öva här hemma med. Jag älskar!
  • Sen blev det 3x8 utfallssteg med stång på axlarna (15 kilo) 
  • 3x10 rodd i maskin (40 kilo)
  • 3x10 armhävningar (raka ben ner, sätt i knä och tryck upp)
  • Till sist 50 dynamiska sidoplanka per sida. 
Glädjen från att ha varit omgiven av vänner håller i sig. Jag känner mig lycklig. Inifrån och ut. 

fredag 5 april 2013

Vänner

Förra året läste jag en ledarskapsutbildning, MUC 26 på MiL-institute. Det var tufft, roligt, smärtsamt och oerhört lärorikt. Det satte igång en process i mig som har fått mig att ta en rad val. Karriärmässigt, personligt och relationsmässigt. Jag har lärt mig så mycket om mig själv.

Lisa, som jag skriver om här ibland och brukar kalla min vän, PT och syster träffade jag under den här utbildningen. I veckan har vi setts hela gänget och haft ett par riktiga IKEA-dagar och i går kväll, när vi gick genom natten efter en lång och god middag, fylldes jag av en känsla av total lycka. Av en känsla av riktig vänskap. Som jag inte känt på så länge. Jag kände mig trygg. Och bekväm. Och bra nog. Älskad. Inte ifrågasatt. Det har hänt så mycket på den här resan som vi gjort tillsammans. Vi har delat så mycket och när jag rotat i mitt inre, och spillt ut mina svagheter över bordet, har alla de varit bredvid mig, runt omkring mig. Som jag har varit för dem. Så - jag har fått vänner för livet faktiskt.

Kroppen. Jag såg bilder från Berlin i september (en resa som jag gjorde med MUC 26) och det har hänt mycket. Jag är på väg. Jag ska bli smal och stark!

I går kväll innan middagen och i morse efter en smörlatte och promenad i gryningen fick jag PT-tid med Lisa. Åh, det ger mig så mycket! Vi tränade grunderna för frivändning, grunderna för snatch, front squat, och lite cirklar med situps, dynamiska plankan, armhävningar, squats och step up på hög box. Vi skrattade och Lisa peppade. Jag är så tacksam för hennes hjälp. Nu har jag träningsvärk i axlar, skuldror och mage. Precis som jag borde.




onsdag 3 april 2013

Men gör något då!

Har ni sett på mot alla odds på SVT på tisdagskvällarna? Det handlar om ett gäng hjältar som ska ta sig till fots genom den Sydamerikanska djungeln. Det handlar om att verkligen gå utanför sin komfort-zon och våga orka. Om att lita på någon annan, låta någon annan lita på dig och att överstiga hinder högre än du vågar tänka.

Det är så underbart med riktiga människor, med riktiga känslor som kämpar med riktiga problem. Jag är så trött på alla som vadar runt i sitt eget navelludd och gnäller på skitsaker. Jag är så imponerad av alla som reser sig upp och gör något. Gör skillnad. Som vågar orka.

http://www.svt.se/mot-alla-odds/



tisdag 2 april 2013

Saker som händer #2







Jag har skrivit det förut, och det är verkligen ett faktum - jag skulle inte få ihop mitt liv just nu utan träningen. Jag behöver verkligen rensa huvudet och ladda om efter jobbet. Jag biter ihop när jag går in men är helt avkopplad när jag går ut. 

Jag har alltid haft en kristallklar plan med mitt jobb. Med min karriär. Vetat exakt vart jag vill och jag har faktiskt också, nästan alltid, tagit mig dit till slut. Jag skulle aldrig drömma om att inte lyckas på jobbet. När jag nu går in i min nya roll efter sommaren antar jag min största jobbutmaning någonsin. Men jag är ganska lugn. På IKEA är jag hemma. Jag tror inte att jag kan gå så fel där. Och jag ska inte göra något själv, jag ska göra det med världens bästa team. Men mitt uppdrag är stort, stort och självklart lite skraj. Precis som sig bör. 

Så - nu behöver jag en lika klar plan med min träning. Med samma självklarhet ska jag ta hand om min träning och min kropp. Min hälsa. Jag ska inte drunkna i jobb. För att citera Lisa (min vän, coach och PT) så gör en timmas jobb hit eller dit sällan någon skillnad - men en timmas träning gör all skillnad i världen. All. 

Jag ska aldirg mer offra en timmas träning för en timmas jobb.  Det har jag lovat mig själv. Jag har lovat Lisa. Jag tänker inte ge upp. Jag tänker inte fuska och jag tänker inte ta den enkla vägen. Jag tränar för att jag vill orka mer. För att det gör mig lycklig. För att det ger mig mening. Jag vill vara en bättre Alexandra för mig själv och för min familj. Och en bättre vänninna. Såklart. 

Jag vill vara pigg, vaken och intresserad av livet utanför. Jag vill bli av med allt jag bär på. Både inom mig och utanpå. Släppa taget. Träningen hjälper mig att släppa taget. Det är saker som händer. 

Så. Min plan är att träna mer. Lära mig mer - Jag längtar efter att lära mig saker igen, bara en sån sak.  Jag vill veta mer om vad som händer när man rör sig och hur alla är lika och ändå olika. Och kosten. Jag vill förstå allt om periodisk fasta och LCHF. Licenciera mig, certifiera mig. Fortsätta blogga, fortsätta bygga mitt nätverk med er. Jag kommer att vara en mycket bättre kollega, chef, medarbetare, vän, mamma och coach om jag får göra detta också. Och nu har jag fått chansen. Allt händer samtidigt. Som alltid. Jag ska bli instruktör. Det är också saker som händer. 




måndag 1 april 2013

Saker som händer -

Jag äter naturlig mat, icke-processad, fri från socker och stärkelse, ekologisk när det är möjligt. Jag äter 10-30 gram kolhydrater per dag, det mesta i form av gröna grönsaker. Jag äter naturligt fett - det mesta i form av smör, grädde och ost. Det jag tror, det jag vet - jag är designad att äta. Jag är inte sugen på någonting annat. Jag tränar styrketräning 5 dagar i veckan. Ja. Jag orkar det, utan problem. Jag äter D-vitamin, Zink/magnezium och omga 3 varje dag. Gör det du med.

Jag väljer inte bort längre. Jag väljer.

Det här är saker som händer. Händer mig.

Jag sover gott igen. Somnar på tre minuter och sover hela natten lugnt, fridfullt och utan oro.
Jag vaknar pigg och glad igen. Inte trött och seg, inte med längtan att ligga kvar. Jag vill upp ur sängen in i dagen.
Jag har sänkt min vilopuls med 16 slag/minut.
Jag har kraftigt förbättrad munhygien (enligt tandläkare Svenssons bedömning).
Jag har kraftigt minskad hårväxt på kroppen. Raka benen?
Min hy är len, ren och har lyster. Inte torr och fnasig som förut. Mina ytliga blodkärl i ansiktet har nästan försvunnit.
Jag kan hoppa hopprep igen. Utan att kissa på mig.
Mina smaklökar är känsligare. Jag känner smaker och doftar dofter på ett nytt sätt. Allt smakar mer.
Jag orkar jogga 5 kilometer. Det är en halvmil det.
Min mensvärk och mina PMS är mycket, mycket bättre. Det är en nåd.
Jag äter 2-3 gånger per dag - och jag är inte hungrig. Jag är mätt och nöjd.
Jag är pigg hela dagen. Inga svackor innan eller efter mat.
Jag har inte ont i ryggen. 
Jag ser bättre. Allvarligt. Jag ser bättre. Jag har slutat med mina glasögon.
Jag har förlorat 19 cm i midjan.
Jag vågar testa nya utmaningar. Jag tror på mig själv och min kropp. Jag har fått tyst på min apa som suttit en livstid på min axel och viskat - det där klarar du aldrig, tjockis.
Jag är inte rädd längre. Jag kan. Vill. Och vågar orka.