fredag 31 maj 2013

30 grader i skuggan

Det var galet varmt på gymet idag. Men det gjorde inget - för DJ Magnus var där och spelade för oss. Jag hade orkat hur mycket som helst. Musik kan verkligen göra all skillnad i världen.

Förvånade mig själv i dag med och tog 28 kilo i axelpress 3x10 och 200 kilo 4x10 i benpress (i maskin). Nu är det äntligen fredag.

Den här veckan hade ett slut den med.


En del går på nattclub. Jag går till gymet. 

torsdag 30 maj 2013

Starke Alex

Inte vet jag vad som händer, men idag tog jag 16 kilo i hantelrodd (4x8/8) och mina front squats är djupare och tekniskt bättre än någonsin. Lisa - du skulle vara sjukt stolt över mig!



tisdag 28 maj 2013

Fri

För snart två år sedan tog jag min sista cigg. Sedan dess har jag varit nikotinfri. Jag började resan med hjälp av Champix, en medicin som lindrar röksuget när det sätter in. Jag åt champix i 8 veckor, sen var det över. Trodde jag. Den första tiden var verkligen enkel (och då var den det värsta helvetet någonsin) om jag jämför med det som kom sedan. Jag hade ingen aning om att jag hanterade så många känslor med en cigg. Glädje, sorg, ilska, sug, rastlöshet, stress - alla känslor du kan tänka dig - tände jag en cigarett på. Jag kan ärligt säga, att jag hittat mig själv igen, utan nikotinet. Jag kan ärligt säga att det tog två år att bli fri. För jag har varit tvungen att känna. Inte röka. Och nu - Känna. Inte äta.

Jag är lika stolt över min sluta-röka-resa, som jag är över min börja-träna-resa. De var båda en sann utmaning för mig. Och jag är lika chockad att jag klarat dem båda två. Det trodde jag aldrig. Jag trodde aldrig att jag skulle klara att sluta att röka. Jag trodde aldrig att jag skulle träna som jag gör idag. Allt är möjligt. Allt.

Jag hade en vän en gång. Hen tyckte inte att min sluta-röka-bedrft var något värt, eftersom jag hade tagit hjälp av läkemedel. Hen tyckte inte att man kunde slå sig för bröstet när man inte "gjort det själv". Att jag liksom var falsk och inte sann - eller något? Lustigt. Eller hur. Som om någon annan känt mina känslor. Som om någon annan gjort de val jag gjort.

Varje gång jag ville tända en cigg, var det jag som valde något annat. Tro mig. Det hade varit mycket enklare att bara röka i stället. Som de allra flesta rökare gör.

Hur som helst. Jag är fri.

Brutal mensvärk ikväll. Det blir vila och lite mörk choklad.

söndag 26 maj 2013

Sköna söndag!

Sov länge, länge. Vaknade ändå tidigt av duggregnet mot fönstret. Kaffe och morgonluft. Nyvakna barn. Bättre än såhär blir det inte. Jag är så tacksam för allt jag har.

Veckohandlade som vanligt på söndagar. Jag måste planera veckans mat till punkt och pricka. Annars får jag inte ihop det. Men jag älskar att planera och handla veckans mat med omtanke. Jag gillar strukturen och jag gillar att mat får ta tid. När maten var klar städade jag ur husbilen ordentligt för sommarliv. Snart bär det av till Frankrike! Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att lämna allt bakom mig och lämna allt tillsammans med J och ungarna. Fasiken vad det ska bli underbart.

Jag var bokstavligen ensam på gymet när jag kom dit idag. Omklädningsrummet ekade. Allt eftersom dök fler personer in. Ett gäng som alltid är där på söndagar lyfte tungt och explosivt. Det är häftigt med olympiska lyft. Åh vad jag önskar att jag börjat med detta tidigare. Hursomhelst - Jag slet  mitt eget hörn idag. Backsquats och utfallssteg är det jobbigaste jag vet. Som jag får kämpa. Men jag gillar det. Märkligt nog.


Uppvärmning:
5 minuter på löpbandet, dynamisk uppvärmning och squats teknik, 3 x 20 airsquats.
Sen:
3 x 8 backsquats, 25 kilo
3 x 8 Utfallsteg med stång, 20 kilo
3 x 10 joystick, 20 kilo
3 x 20 sidoplanka
3 x 20 höftresningar
3x6 benpress i maskin 200 kilo

Måndag i morgon. Ny vecka, nya träningspass. Don´t you dare to give up.




Luftigt i omklädningsrummet idag..

torsdag 23 maj 2013

Upp som en sol..

I dag känns livet som en berg- och dalbana. Jag har varit i rasande fart nedåt två gånger och tuffandes upppåt lika många. När allt föll på plats i kväll var det som om att låta allt bara rusa på, och hissnande glad hänga med.

Träningen var fokuserad och stark till slut. Den började lite förvirrat och ostrukturerat - upp och ner - precis som resten av min dag:

Rodd 5 minuter max
dynamisk uppvärmning
3x15 armhävningar, raka ben ner, på knä upp

3 x 8 bänkpress 25 kilo
3 x8 power raises 6 kilo
3 x 8 axelpress 25 kilo
3 x 8 dips i maskin 45 kilo
3 x8 drag i maskin 


Nu tänd rökelse och nybäddad säng. I morgon är det fredag. Äntligen.

onsdag 22 maj 2013

Hur stark är du?


Jag har ju tillsammans med Lisa bestämt att jag ska öka mina vikter och lyfta så tungt jag bara kan när jag tränar. Det är lite skumt det här, för man orkar så sjukt mycket mer än man tror. Hur länge kan man öka? Var tar det stopp? Och hur vet man hur mycket man orkar egentligen? 

Just nu ökar jag varje vecka, och jag har tillexempel i marklyft ökat 10 kilo på två veckor. Jag orkar plötsligt hantelrodd med 14 kilos-hantel i stället för 11 kilo och jag tog 11 kilo i biceps curls. 

Jag undrar verkligen varför - men det är sjukt kul att lyfta tungt. 

Dagens pass: 

Uppvärmning: 5 minuter på löpbandet, dynamisk uppvärmning och 3 x 15 skulderblads aktivering (stå i FLR och aktivera/rör skuldrorna upp och ner)

3 x 8 rumänska marklyft, 50 kilo
3 x 8 stångrodd (häng i stången)
B 3 x 8/8 Hantelrodd 14 kilo
C 3 x 8 Biceps curls 11 kilo

Längtar tills i morgon. Då ska jag lyfta ännu tyngre!

tisdag 21 maj 2013

Lång dag

Vila i kväll. Hela jag skriker efter det. Det får bli en god bok och en stilla stund. Mys i soffan med ungar och bästa J.


måndag 20 maj 2013

Ensam är stark?

Oftast tycker jag att det är skönt att åka till gymet själv. Jag gillar att jag för första gången på hela dagen får försvinna i mig själv och bara fokusera inåt. Jag gillar att räkna, traggla och se mig själv klara övning för övning. Jag har full koll på mina vikter och hur mycket jag orkar. Och jag längtar till de dagar när jag ökar tyngden på hantlar och skivstänger. Det är en riktig kick att lyfta tungt. Helt overkligt att jag tycker det, men jag älskar att lyfta tungt!

I bland längtar jag efter en träningskompis. Någon som ser framstegen, någon som peppar och någon att peppa. Någon att skratta med i gymet och någon att göra tillsammans med. Jag tror i och för sig att det här att göra detta helt ensam, har varit del i min utmaning. Ingen annan än jag har gjort det här. Jag har gjort det helt ensam, varje dag. Ingen har stått bredvid och hejjat. Och jag är ju en sucker för bekräftelse, så det har bitvis varit ensamt. Men jag är stark.

Ja, jag har förstås haft Lisa. Som peppat och stöttat. Som lär mig och som utmanar. Jag önskar verkligen att vi var närmare varandra så möjligheten att träna ihop fanns oftare. Men nu är det som det är. Och Lisa långt borta, är tusen gånger mer värt än en anonym tränare hemma på gymet.

Den här veckan lägger vi om träningen lite. Det blir fokus på tyngre vikter och några få basövningar - marklyft, bänkpress och backsquat. Det ska bli superkul att lyfta tyngre och jag ser fram emot att sätta igång och chocka kroppen lite till. Hej hormoner!

Min PF går bra, men jag har svårt att hålla mig på 5 kolhydrater/dag. Det är så mycket goda grönsaker om våren, och här i Skåne är jordgubbarna redo. Och vem kan vara utan dem?




söndag 19 maj 2013

Improvisera

Liksom igår var det nästan helt tomt på gymet idag. Det är skönt med all plats, men det är en annan dynamik när man får trängas lite.

Sjukt träningsvärk idag, jag tror det är av back squatsen igår. I dag hade jag åkt ifrån min mobil, så jag hade inte mina anteckningar om dagens pass med mig. Jag börjar bli bra på att improvisera på gymet om jag måste (för ett halvår sedan blev jag helt paralyserad när jag inte visst vad jag skulle göra - tänk vad märkligt allt är?!). Dagens pass bestod av:

  • 5 minuter rodd
  • Dynamisk uppvärmning
  • Axelpress 22,5 kilo 3x10
  • Hantelrodd 13 kilo 3x10/10
  • Benpress i maskin 200 kilo 3x10
  • Rygglyft i bänk 3x12
  • 50 sidoplanka (per sida)
Jag är lite trött. Lite svårt med fokus. Mycket omkring mig. Tack gode gud att jag har träningen. 

lördag 18 maj 2013

Eufori

Sommaren. Så galet vacker. Grönskande, mäktig och med en utandning äntligen här igen. Hemma i min trädgård slog syrenen ut idag och jag blir sentimental av minnen av vänner, barnsång och sommarlov. Livet. Som det rusar fram. Tiden. Som den tickar. Jag ska njuta av livet.

Jag har haft en av mina livs mest utmanande veckor framför mig. Jag haft mitt livs första totala härdsmälta på jobbet. Månader av stress bunkrade upp, för att i torsdags rinna över. Jag krackelerade. Tur i oturen hade jag, när det visade sig att  Sveriges bästa coach, fanns i huset. Hans samtal utmanade mig, omfamnade mig och renade mig. Två timmar men Johan B. Björklund och jag var som ny.

I går var jag med min mellanson W på Eurovisions genrep. Det var en helt magisk kväll. Vilken fest. Man kan bli europavän för mindre. Vi hade ståplats. Mitt bland hard core-eurovisionfansen, befann vi oss. Jag njöt och dansade, sjöng, skrattade och grät en skväll. Och gång på gång tänkte jag - här har jag stått, dansat och hoppat i 7 timmar och kroppen vill bara ha mer. Saker som händer när man tränar.

Eftersom jag liksom förra veckan har haft svårt att få till träningen - blev det till att köra dubbla pass på gymet idag. Jag vet inte om det gör någon skillnad, men det är bra för mitt huvud. Det var jag, två muskelbyggare av rang och en liten tant på gymet. Det fanns all plats i världen för mina squats, utfallssteg, jumping pullups, push presses, marklyft och min stångrodd. Jag avslutade med 500 m rodd, på 2 minuter och 11 sekunder. Helt slut.

I kväll ska jag njuta. Med vänner, min J och av mina älskade ungar -  av grill och ett glas rose, vid havskanten i solen.




onsdag 15 maj 2013

Rörelseglädje.

Socker

Det är helt magiskt men jag är inte sugen på socker längre.

Det är som bortblåst.

Men jag är superkänslig. Förra veckan, när jag hade mycket omkring mig, åt för lite fett och för mycket grönsaker/protein/mjölkprodukter och när träningen kom i skymundan, smyger sig suget på igen. Förra veckan var jag till och med röksugen några gånger. Jag som inte rökt ett enda bloss, inte varit nära nikotin, på snart två år. Men det är stressen som gör det. När jag vill unna mig något. Eftersom jag är "värd" det. Det är inte att stoppa något i munnen som jag behöver. Det är att hantera känslor genom att känna dem, eller genom att äta (dämpa).

Så fort jag ökar träningen och ökar fettet så är jag inte sugen. Inte på socker, inte på äta, inte på något annat heller. Jag måste komma ihåg att det är nyckeln. Jag får inte glömma det. Det är så enkelt att hamna i fel hjulspår igen. Men jag tänker inte halka tillbaka.

Det är 10 månader sedan jag bestämde mig för att börja träna. Sedan dess har jag varit på gymet 5 gånger i veckan. Hejja mig!








tisdag 14 maj 2013

Balans

Jag börjar känna en viss balans. Ett lugn och en säkerhet som jag inte känt på evigheter. Jag tror det handlar om att det händer något med självkänslan när man håller i. När man vågar orka. När man inte ger upp.

Jag kan med säkerhet säga att jag tränar. Det har verkligen inte varit självklart förut. Jag tränar. Inte den här veckan, eller inför sommaren, eller för att gå ner två kilo. Jag tränar. För att jag vill, behöver och måste. Och älskar det. Och - jag känner inte samma panik längre. Om jag missar en träning eller har en vilodag så är det ok. Jag känner att jag inte mår hundra, jag sover sämre och blir rastlös i kroppen - men jag får inte panik. Det är ok. Och. Om man tränar (jag tränar) så behöver man balans. För jag ska ju träna nu. Resten av mitt liv.

Söndagens Alignmen-tyoga sitter kvar i kroppen. Gårdagens Ashtangapass likaså. Kvällens gympass var superskönt. Det blev triceps curls 3x10 10 kilo, axelpress 3x10 22,5 kilo, baksida lår i TRX 3x10, front squat 3x10 med 20 kilosstång, back squat 20 kilosstång 3x10. Avslutade med 50 stups. Jag njöt. Det gjorde ont men var skönt. Hurra!

Hardcore-vecka med maten. 0-5 kolhydrater/dag, massor av bra fett (smör och kokosolja) inga mjölkprodukter och lite mindre protein. Jag mår som en prinsessa!




söndag 12 maj 2013

Hummus

Jag vill inte skryta, men jag gör världens godaste hummus.

2 paket ekologiska kikärtor
1 dl kvarg
2-3 pressade vitlöksklyftor
2 matskedar Tahini (sesampasta)
saften av 1 citron
flingsalt
svartpeppar

Mixa i mixer eller med mixerstav till en röra som det finns lite bitar i. Servera till grillat kött, hallomi eller fisk. Funkar också superbra på fröknäcket som kvällsmacka.

Låt smaka!





lördag 11 maj 2013

Rutiner



Kvällspromenad

Det är svårt med träningen när helgerna och kvällarna avviker från rutinerna.
Men jag har ju ett liv där helgerna så här års avviker. Från mitt normala. Vi ger oss ut med husbil och lever campingliv långt ifrån friskis och långt ifrån gymet. 

Nu är min utmaning att hitta ett sätt att hålla träningen vid liv.  Hålla träningen i mitt liv - hela sommaren. För en sak är säker. Jag mår verkligen illa utan min träning. Jag blir trött, deppig, arg, rastlös. Jag behöver träna. För att vara lycklig. 

I går kväll gick jag med min familj och nära vänner på kvällspromenad i solnedgången. Österlen visade sig från sin allra bästa sida. Vindstilla hav. Fågelkvitter. Sand mellan tårna. Middag ute. Jag kände mig lycklig. Nykär. Tacksam. 

I morgon bär det av till Baskemölla på yoga igen. Sen väntar en heldag i trädgården. 


torsdag 9 maj 2013

#Trött

Jag är så trött. Helt slut faktiskt. Det är att inte räcka till någonstans, som håller på att trötta ut mig fullständigt. Men mitt körsbärsträd står i full blom. Det ger förhoppning om bättre tider.

Det får bli träning, god middag och en tidig kväll för mig.
Äta, träna, sova.
Upprepa.
Så är jag nog i form igen, snart.

söndag 5 maj 2013

Bridgeblandning?? Vad hände här?



Ost, ägg och svenska jordgubbar. #lunchisolen

Den här veckan har blivit lite hipp som happ. Med träningen menar jag. Måndagens yoga var inställd, veckans jobb och familjens åtaganden gjorde att det helt enkelt inte gick att få till alla veckans pass på gymet. Jag har kört mina solhälsningar, men morgonyogan är inte nog.

När träningen slackar så slackar kosten. I alla fall för mig. Det är ond eller god cirkel. Ju mindre desto mindre, ju mer desto mer. Så med lite träning och lite fett ökar min stress. När min stress ökar vill jag lindra med socker/stärkelse. Jag ser och känner sambandet så tydligt nu. Det som jag inte vågat se alla de här åren. Jag äter när jag är stressad. 

Kalas igår. Plötsligt fann jag mig själv med handen i godisskålen. Mumsandes Bridgeblandning. BRIDGEBLANDNING?? Amen, kom igen. Jag har inte ätit godis på månader, snart ett år, och så väljer jag att gå loss på Bridgeblandning. Som jag inte ens tycker om. Ja, ja. Så blev det i alla fall. Sen. Kom reaktionerna. 

Jag blir 1) På sjukt dåligt humör av socker. Det är som om jag vill slå någon. Så arg blir jag. Helt okontrollerbart. 2) Får ont i magen. På riktigt. 3) Hjärtklappning.


I går kväll lovade jag mig själv att det var mitt livs sista godis. Jag gillar det inte. Mår skit av det. Nu är det nog. Det finns så mycket annat som är gott. Nu väljer jag bort godis för alltid. Jag lovade att ta nya tag med träningen och jag lovade att inte älta mer. 

Så. Ny dag idag. Och efter veckans fail hade jag två pass kvar - men bara en veckodag. Jag är inte säker på att Lisa min coach, PT och mentor samtycker till min lösning, men jag fick helt sonika köra dubbelt pass idag. 


A1 Bänkpress 25 kilo 8 rep x 5 
A2 Power raises 5 kilo 8 rep x 5
B hantel rodd 12 kilo 8/8 rep x 3

A Utfallssteg med stång 15 kilo (bakrackat) 10/10 ben x 3
B Baksida lår med TRX  10/10 ben x 3
C skulderblads "aktivering" 10 reps x 4 (stå i FLR och jobba med skulderbladen)
C Rodd i maskin 10 x 4

21-15-9 av
- Hoppande pullups

5 minuter plankan. Vila vid behov.

2 timmar på gymet och jag mår som en prinsessa. Redo för en ny vecka. Mer fett och mer träning. Så är jag på banan igen.


torsdag 2 maj 2013

Att ta ansvar

Tänker på att få och ge ansvar. Och att ta det.

Jag har inte förut tagit ansvar för min hälsa. Jag har skyllt på tusen saker. Arv, ork, jobb, gener, väder, skorna, smärta. You name it. Om det har funnits en ursäkt har jag lutat mig mot den. Tills nu. Tills en work shop om monkey mind. När jag förstod att jag har makten över min apa.

Makten över mitt jag.

Makten att ge mig själv ansvar, ta ansvar och leda mig själv. Sätta mig själv i förarsätet och inte vara ett offer för omständigheter. Jag har förstås fått en massa hjälp på vägen. Pepp att orka fortsätta.

Av min J. Som alltid vet vad jag behöver just nu. Som älskar min villkorslöst, utan hejd. Som jag älskar tillbaka. Och som jag älskar mig själv i hans sällskap. Av Lisa. Som utan minskad entusiasm leder mig i träningsdjungeln. Som lotsar mig i frågor om mat, fasta, hälsa, träning och jobb. Som får mig att utmana mina sanningar och testa mina gränser. Anna. Som utan att veta det varit mitt ankare i yogan. Jag har hela tiden, trots min provokation mot mattan vetat att Anna har förstått. Och jag har vetat att om jag måste upp i huvudstående så kommer hon att assistera mig.

Kvällens träning var intressant. Uppvärmning med solhälsningar (nu börjar alla vänja sig och ingen bryr sig längre :)).

  • Jag körde squats och stångrodd 6x8 varannan övning - olika muskelgrupper - ingen vila mellan. Ont men skönt.
  • Biceps curls 3x10/10. Jag har ökat vikten från 7 till 9 kilo. 

Och till sist:


Om du aldrig har kört tabata så testa nästa gång du tränar. Ladda ner tabata-appen, välj två favvoövningar och kör! Ikväll körde jag: Situps och squats. 8 minuter. 20 sekunder träning, 10 vila, 20 träning, 10 vila och så vidare. Första gången jag testade Tabata trodde jag att jag skulle dö. På riktigt. Jag låg en hel natt med frossa och muskelvärk. I kväll var det jobbigt och jag slet mig svettig, men jag hade inga problem att fullfölja och att orka hela vägen in i mål.

Det händer saker.
För att jag tar ansvar för mitt liv.
För att jag ber om hjälp. För att jag sliter. För att jag vågar orka.






onsdag 1 maj 2013

Sovmorgon

God morgon.

Vilken nåd att få vakna i egen takt en dag mitt i veckan. Jag är som vanligt morgonpigg och gick upp till kaffet redan vid 07, men det är ändå sovmorgon för mig. Jag hoppar ju upp vid 05 i vanliga fall.

Mitt körsbärsträd är precis på gränsen till att slå ut. Knopparna brister vilken timma som helst. Jag kan inte låta bli att tänka på att för exakt två år sedan var jag i en riktig kris. Jag hade hamnat i närheten av något som var i det närmaste en mardröm, och allt jag trott på hamnade på ände. Alla värderingar jag stått för, allt jag lärt mig  och allt jag jobbat för var plötsligt något avlägset. Jag hade bytt jobb, och kände redan första veckan att jag inte kunde stanna, att jag var tvungen att lämna, att jag ville fly. Jag är oftast en mycket handlingskraftig person, men här frös jag. Jag blev rädd. Rädd för vad det här skulle innebära för min framtid. Rädd för personerna som jag var runt. Vem var jag utan mitt jobb? Vem var jag om jag gav upp så snabbt? Jag som hade trott så på det här. Jag som stolt berättat för världen. Nu ville jag bara fly. Vem skulle jag vara då?

Men jag hade inget val. Och mitt råd till alla er andra som någonsin hamnar i närheten av en person eller organisation som trycker ner dig, som vill härska över dig, som utnyttjar och som far med osanning - är att lämna. Snabbt! För det går fort innan du inte tror att du är värd något. Innan du inte kan lämna. Även om du vill.

När jag hade det som tuffast fanns det vänner som tröstade och lyssnade. Och det fanns de som bara ville prata om sig själva. Och det är också bra att upptäcka och våga se. Och våga ta beslut utifrån.

Hur som helst. När jag mådde som sämst. Satt jag i min trädgård och formligen såg knopparna på körsbärsträdet slå ut. Och jag kände hopp. Allt vänder. Allt är möjligt. Och allt kommer att bli bra. Och det blev det ju också. Bättre än jag kunnat ana. Jag hade inte varit här - om jag inte först varit där. Så är det.

I dag ska jag träna hårt och sen åka till plantskolan. Det blir en bra söndag mitt i veckan.