tisdag 31 december 2013

De personliga rekordens år. Varmt välkommen 2014!

Det är lite läskigt att formulera träningsmålen för 2014. Det är väl apan som viskar på min axel kan jag tro. Eller så är det bara jag som är rädd för misslyckanden. Men jag har ju inte tänkt att misslyckas. Jag har tänkt att det här ska bli de personliga rekordens år. Kort sagt. Jag ska bli starkare, lättare, smidigare, kvickare och rörligare i år än någonsin förut.

Here we go:

Mina kortsiktiga mål (jag tänker 1/9) kopplat till min träning:

  • Jag ska marklyfta min kroppsvikt
  • Jag ska strykevända 44 kiloCHECK
  • Jag ska bänkpressa 33 kilo Check 
  • Jag ska springa en mile under 10 minuter
  • Jag ska lära mig stå på händer igen Check
  • Jag har tänkt sätta Personligt Rekord i alla GIRLS jag har gjort under 2013

Mitt långsiktiga mål (kanske snarare ett livsprojekt) kopplat till min träning:

  • Träna min rörlighet. Fokuserat och enligt plan. För jag ska bli smidig och stark. 

Sen har jag bestämt mig för massa andra saker. Kanske mer löften till mig själv och inte löften till det nya året. Jag ska gå ner 12 kilo ytterligare. Jag ska fokusera mer på att lyfta tungt och lite mindre på metcons. Jag ska låta mitt hår bli grått (..brunt är inte min naturliga hårfärg längre..), jag ska starta och sluta i tid, jag ska fortsätta odla de relationer som ger mig energi, jag ska sluta ta jobbet så allvarligt (vad är det värsta som kan hända?), jag ska fortsätta äta strikt, mejerifritt, LCHF för att det är gott och gör mig gott.

Och. Viktigast av allt. Jag ska ta fler risker. För det är utanför min comfort zone som det händer saker.

Nu tro jag det är dags för lite bubbel. Gott nytt år!






måndag 30 december 2013

Det är träning vi sysslar med här..

Försökt hela dagen att hitta en ursäkt för att träna trots att min hals värker i dag igen. Det är omvända världen det här. Jag som ägnat ett helt liv åt att hitta ursäkter för att inte träna, försöker nu hitta ett sätt att förneka att jag kanske inte är helt kry ändå.

Hur som helst. Eftersom jag dessutom vet hur kvällens WOD ser ut så tänker jag att man nog bör känna sig helt kry. Det går liksom inte att smyga sig igenom 100 thrusters. Så. Jag stannar hemma. I morgon är det nyårspass och det vill jag inte missa. Men det är så jävla trist att inte känns sig helt ok. Men det kunde ju såklart vara värre. Jag är helt och friskt, bara litet halsvirus som ska skrämmas bort. Överdoserar D-vitamin och försöker lugna ner mig. Men jag gillar inte att inte träna.

Diskuterade nyårslöften på jobbet idag. Jag pratade om mål jag vill sätta för träningen och någon sa att det bästa löftet för träning är att kanske att "försöka hålla i". Om jag ska vara ärlig så känns det helt overkligt att jag skulle sluta träna och gå tillbaka till ett gammalt liv där träning inte var en del. Jag gör inte det här för nästa sommar eller för sjyssta biceps. Jag gör det här för livet. Det är ett löfte till mig själv, inte till det nya året. Så för min del måste målen för träningen vara mycket mer konkreta än så. Jag vill lyfta tyngre, springa snabbare och bli rörligare. Jag ska sätta kilo och kilometer i minuten på mina mål, och jag ska planera vecka för vecka.

I går på Crossfit Kristianstad sa Per något som fastnade hos mig hela kvällen och som jag funderat vidare på idag. Han sa: Det är träning vi sysslar med här. Vi tränar hårt och vi tar ansvar. Allt för att bli bättre och prestera mer, inte för att motionera lite grann.

Det är träning vi sysslar med här. Jag blev så galet stolt över det. Över att vara en del av det.

Nu ska jag ta en kopp te och vila halsen. I morgon lämnar vi 2013 bakom oss och går in i det nya. Underbara framtid!


söndag 29 december 2013

NYårsplaner!

De här dagarna. De är helt underbara. Vi har gjort massor. Och ändå ingenting. Bara vila, se avsnitt efter avsnitt med Breaking Bad, laga mat, träna, skriva och läsa. Precis vad jag behövde. Jag är så tacksam och stolt att jag klarade av det. Att vila ut. Och nu är det en hel vecka kvar på ledigheten. Jag nyper mig i armen. Det är sant.

Vi har till och med bestämt oss för att hoppa över nyårsfestande och stanna hemma. Bara jag, J och barnen. Vi ska skåla i bubbel (som vi köpte i Champagne i sommar) på eftermiddagen och i varm choklad och vispad grädde (det kommer ett LCHF-recept) på 12-slaget. Det blir mjuka kläder, raggsockor på och eld i öppna spisen. Örtbakad lammfilé och gröna grönsaker. Och ja visst ja. Det blir nyårsträning på Basic gym också. En närmast perfekt dag tornar upp sig.

Det är också tid för eftertanke och summering. Av året som gick. Och planering av året som kommer. Det ser jag fram emot.




lördag 28 december 2013

Frisk!

Vaknade fri från halsont i morse. Vilken nåd. Att ha en kropp som läker ut virus snabbt och plötsligt känna sig frisk och stark igen.

Det är såklart ingen slump att jag tre dagar in på ledigheten vaknar med feber och halsont. Jag har haft det på tok för stressigt på jobbet under hösten och en reaktion var att vänta. Det är faktiskt första gången jag är dålig på semestern och det måste jag fundera på känner jag. Mindre stress alltså. Det svåraste av allt.

Så vad gör man när man inte kan träna? Man läser om kropp och träning förstås. Och man tittar på klipp efter klipp med mobility WOD:s. Och man jobbar med sina stela fotleder med stretch och foot smash enligt dr Kelly Starrett. Och man visualiserar en perfekt squat. Och man vilar. Sig i form. Så att man kan träna igen nästa vecka.



Kettlebell funkar bra till foot smash!

Bästa boken!


fredag 27 december 2013

Mål. Del I.

Målen för 2014 börjar ta form. Jag ser så fram emot det här träningsåret. Det är liksom nu det börjar. Vägen hit var bara startsträckan.

För exakt ett år sedan startade jag den här bloggen. Mest som en dagbok och mest för att Lisa skulle kunna läsa hur jag mådde och hur träningen fortskred. Nu är ni hundratals som läser här varje vecka. Det är helt fantastiskt att ni följer min resa.

När jag går tillbaka och läser inser jag hur lång väg jag hade när jag började. Det var nog tur att jag var aningen naiv kring träning och aningen blind för mitt egna dåliga skick. Jag fattar knappt att jag klarade att göra det ensam, som jag gjorde den första tiden med Lisa på distans. Jag läser om hur jag avbröt en mini-CINDY (en minivariant av en workout) för att jag helt enkelt inte klarade det. Jag var helt slut. Jag minns hur smärtsamt det var i handlederna att bara hålla i en stång och jag minns att jag inte klarade mina repetitioner för att det gjorde så galet ont. Jag minns att jag inte kunde göra fem obrutna situps, jag kunde inte bänkpressa 20 kilo. Jag svingade 8 kilo. Jag kunde inte marklyfta 50 kilo. Jag kunde inte hoppa hopprep. Bara kunde inte. Det gjorde ont överallt. Jag kunde inte göra squats. Alls. Vikten släppte inte. Det var som om att den satt fast. Jag tänkte i hemlighet att det här är kanske omöjligt. Att bli stark. Och smal.

Lite visste jag då. Jag visste till exempel inte att jag sex månader senare, i juli, skulle kliva in på Basic gym och Crossfit Kristianstad. Jag visste inte att jag skulle möta människor som var passionerat tokiga i att lyfta saker. En hel Box med människor som älskade att hoppa, springa, kasta och fånga. Och en tränare. Som trodde på  mig och som jag litade på. Som fick mig att våga. Som fick mig att vinna till och med när jag var ohjälpligt sist. Min apa som suttit på min axel en helt livstid och skrikit att jag inte kunde blev tystar och tystare för varje workout. Nu för tiden håller den käft. Nästan alltid.

Men allt det visste jag inte då. För ett år sedan. Jag visste inte heller att jag ungefär samtidigt som jag hittade min Box, skulle hitta det perfekta bränslet för min kropp. Hur jag skulle lämna ett liv i matförvirring till förmån en ganska strikt LCHF-kost. Jag lever socker-, fruktos-, gluten-, stärkelse-, mejeri-, och alkoholfritt. Jag äter inte heller mandlar och nötter om det inte är fest. Jag vet att det inte låter jättekul. Men jag har inte längre sånna förväntningar på mat. Att maten ska göra kvällen roligare, mysigare, trevligare, lugnare. Jag förväntar mig bränsle som gör att jag orkar träna maximalt, vara en bra mamma, bra chef, bra vän. Och om det är f e s t. Unnar jag mig ett glas Amarone. Det är lyx det.

Så. Tillbaka till målen. Jag har bestämt mig för att mina kortsiktiga (tränings-) mål ska vara uppfyllda 1/9. Jag vill göra detta i halvårsintervaller. Jobba hårt, utvärdera och sätta upp nya (om nu Lisa eller coach Carlström tror att jag är ute och cyklar med ickerealistiska mål så får de hojta eller sätta mig i ännu hårdare jobb. LOVA det). Det övergripande långsiktiga målet (japp, än så länge bara ett. Men ett stort ett.) är evighetsprojekt, årsmål har jag också bara ett, kopplat till fortsatt viktminskning. Jag ska ju blir stark, smidig och smal på riktigt.

Jag har inte riktigt räknat ut hur jag ska följa detta på ett smart sätt. Hur jag ska påminna mig själv om målen. Hur och när jag ska stämma av. Kanske du har några bra tips?

Jag ritar vidare på min karta. Ställer in kompassen.
Vilken resa det ska bli!









2014. Ska bli mitt bästa år hittills. 

I <3 CrossFit.


torsdag 26 december 2013

Bye, bye GLUTEN

Vi har en pojke som heter W. Han har i hela sitt liv haft eksem i knäveck, armveck, hårbotten och i händerna. I perioder har eksemen varit ok, i perioder har de varit överjävliga. De sista åren har de varit blödande. Värst har det varit i hans händer. Kan du tänka dig? Blödande sår i händerna? Det har varit så galet jobbigt för honom.

Eftersom vi behandlat hans eksem som ett hudproblem, med olika salvor (främst kortisonsalvor) i alla dessa år, har hans hud i händerna blivit tunt som silkespapper. När W för några år sedan fick blödande eksem även på insidan startade flera stora utredningar (igen) på vad och varför han reagerade. Inga svar kom ut. Inga. Så vi förberedde oss på att liksom leva med det här. Och vi fortsatte se på eksemen som ett hudproblem.

Så. I oktober läste jag en artikel om glutenallergi och alla märkliga symtom som det kan ge. Det kan handla om allt ifrån att du har eksem, går ner i vikt,  mår illa eller har svårt att skaffa barn. Inte konstigt att det är svårt att få sin diagnos. Och - en tredjedel av alla som är glutenintoleranta får aldrig rätt diagnos. Sjukvården misslyckas helt enkelt att spåra symtomen.

I Sverige har, sedan 1990-talet, antalet barn med glutenintolerans, stigit från 0,5 procent till nästan fem gånger så många. Det gör Sverige till världens mest glutenintoleranta land. Ingen vet varför. Men vi vet att brödtillverkarna tillsätter extra gluten i brödet. Inte för att brödet behöver det, eller blir godare, utan för att få brödet att se mer fluffigt ut. Det är helt galet.

Eksem kopplat till gluten fastnade i mitt minne. Vi bestämde oss för att testa. Vi tog bort all gluten hemifrån (för oss alla) och för W alltid. Även i skolan. Det var inget svårt beslut. När man äter LCHF (som jag ju gör) äter man inte gluten, så det mesta var redan borta hemma. Men nu tog vi ett beslut för hela familjen. Bort med det hemifrån. Och det är faktiskt så här: Det finns ingenting. INGENTING. I gluten som din kropp behöver. Inga näringsämnen. Inget. 

Hur som helst. Mirakel eller avsaknad av gluten? Välj själv. W´s händer är fria. Är läkta. Det var bränslet det var fel på, inte huden. Hela hans kropp är fri från eksem. Inifrån och ut. Eftersom han är glutenfri.


Gluten kommer från det latinska ordet gluten - glue - limm. Det säger allt tycker jag. Vem vill tanka kroppen med limm?



Fri.

onsdag 25 december 2013

Juldagstankar

Vaknade i morse med halsont. Valde bort träningen och bestämde mig för att hoppa i raggsockorna direkt. Överdoserar D-vitamin och ägnar en stund åt min foamroller i stället. Och åt mina mål för 2014. Jag mår säkert bättre i morgon.

Har du formulerat dina mål för 2014? Jag kan inte sluta tänka på hur otroligt glad jag är att jag går in i ett nytt år utan att lova att sluta eller börja med något. Jag ska inte sluta röka. Jag ska inte börja träna. Jag ska inte sluta med godis. Jag ska inte börja äta mer grönt. Jag ska bara fortsätta mitt liv som jag har börjat det 2013.

Om du vill sluta eller börja med något så formulera det för dig själv. Skriv ner. Gör en plan. Utan en karta blir resan ett enda virrvarr. Och jag lovar. Kunde jag, kan du. Men gör det inte för någon annan, gör det för dig själv. Massor av människor kommer att ha åsikter. Skit i dem. Gör din grej. Men formulera för dig själv var för du gör det. När du tvivlar (för det kommer du att göra med jämna mellanrum), gå tillbaka till det du skrev en gång.

Mina råd till dig:


  • FETT: Läs, eller titta på: Matrevolutionen. Fimpa stärkelse, socker och gluten. Det finns inget - INGET - i pasta som din kropp behöver. Inte dina barn heller för den delen. Släpp din fettskräck. Du blir inte fet av fett (och inte grön av grönsaker), du blir mätt och slipper blodsockerkarusellen. Och jag vet. För alla oss som är uppfostrade av viktväktarna är detta det svåraste av allt. Men det är inte fett som är fienden. Det är socker. 

  • SHUT UP MONKEY MIND: Om du har en apa på axeln som skriker att du inte kan, fråga apan hur du skulle kunna göra ändå. DU KAN INTE HOPPA UPP PÅ BOXEN! Ok. Men hur skulle det kunna se ut? Du kan hoppa fem centimeter högt upp på en viktplatta. DU KAN JU INTE SPRINGA!! Ok. Men hur skulle jag kunna göra? Du kan jogga 100 meter och gå 100. DU KAN INTE GÖRA 50 SQUATS. Ok. Hur skulle jag kunna göra? Du kan göra 10. Vila. Gör 10. Vila. Få din apa att hålla käften. 

  • TID: Ge den tid som en livsstilsförändring förtjänar. Om det du gör för livet, spelar inte ett misstag eller avsteg någon roll. Vem vill gå igenom livet utan misstag? Men vänta inte tills du är redo. Börja idag. Jag har varit redo att börja träna i 20 år. Men det är inte samma sak som att göra det. 

  • GÖR: Resonera inte med dig själv när det kommer till träning. Bara gör. G Ö R. Ursäkterna jag kom upp med för mig själv första året (varje kväll!!) är helt sanslösa. Lyssna inte på dem. Det är apan som pratar igen. Bara GÖR. 

  • Smärta: Ont är inte farligt. Din kropp vet skillnaden på ont och o n t. Att förändra livet gör lite ont i bland. Är lite smärtsamt. Var inte rädd för det. 

  • LETA: Hitta ett gym där du möts av respekt, värme och glada skratt. Inte bara i ord på väggarna. Kanske är det inte det stora gympastället där alla du känner tränar. Kanske är det en liten box eller en förening? Du känner det direkt. Leta efter ett ställe där människor hälsar varandra med förnamn. Det säger allt.

  • BE: Be om hjälp. Och hjälp kommer. 









tisdag 24 december 2013

Jag vet att det inte är vad jag äter mellan jul och nyår..

Så. Där var julafton snart över. Känner mig sådär glad, nöjd och trött som sig bör den här tiden den här dagen. Inga stora ord idag. Bara tacksamhet. Över lyckliga barn, god mat, träningen och finaste klappen från finaste J.

Jag har aldrig tidigare gått till sängs en julafton med den är känslan. Och jag är helt säker på - att det handlar om -  vad jag tankat kroppen med idag: Träning. Kött, ägg, fisk, grönt och bubbelvatten. Till finkaffet en liten saffransmuffins från baket igår. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll. Vad jag äter mellan jul och nyår. Det spelar roll vad jag äter mellan nyår och jul. Men ändå. Så otroligt gott det är. Att vara fri. Från socker.


I morgon är det raggsockor på. Pyjamas hela dagen. För så firar vi juldagen. Förutom en tur till Basic gym. För det är jag värd.


När vi reser köper vi alltid julkulor.
Här är vårt sista inköp.
Så här firade jag in julafton. Helt underbar start på dagen. 
Min svärmor har slagit nytt rekord. 10 kilo julskinka, 12 timmar i ugnen.
Det var den godaste gris vi smakat.






måndag 23 december 2013

Till Jonas

Mitt julkort till dig (och till alla er som vill äta lussebullar utan att få ont i magen (och bli svaga….). God jul! Och gott nytt 2014. 

Blanda i en skål:
4 ägg
4 msk Stevia Melis
Vispa fluffigt.

Blanda:
1,5 dl mandelmjöl
0,5 dl kokosmjöl
1,5 tsk bakpulver
2 msk fiberhusk

Smält 100 gram ekologiskt smör 
Blanda smöret med 0,5 dl grädde och 
1 pkt saffran


Blanda allt till en smet. Klicka ut i muffinsformar. Toppa med russin om du gillar.
Grädda i 175 grader i ca 12 minuter.

Njut direkt till en kopp finkaffe!


Lussemuffins #LCHF.

söndag 22 december 2013

Om självkänsla syns i plånboken?

För varje dag som går, för varje steg jag tar, för varje kilo jag lyfter och för varje boxjump jag hoppar på den här resan, desto rikare blir jag. Då menar jag rik inuti såklart. Jag vågar stå upp för mig själv, välja min egen väg och jag vågar plötsligt att inte vara alla till lags. Jag behöver inte vara omtyckt och älskad av alla. Jag behöver bara vara jag. Jag har funderat över hur allt detta började. Vilka personer  -förutom jag själv - som sköt startskottet. Det finns några som jag aldrig hade klarat detta utan. Det är Lisa, som satte igång mig. Fick mig att våga. Det är Johan, som varje kväll, varje vecka, varje månad har peppat mig att ge mig iväg till träningen, som aldrig tvivlat på att jag ska fixa det. Christina, som hela våren sprang bredvid mig när jag var ohjälpligt sist i löpningen. Som mötte mig och bar mig in i mål.  Jag är så galet tacksam för det. Och. Såklart. Det är Jonas, som med sitt sätt att träna mig, gav mig ny energi, respekt för mig själv och mod att fortsätta. Alla ni fick mig att växa. Och bli ännu rikare.

Men jag tror att god självkänsla ger rikedom på flera sätt. Och jag kan inte låta blir att reflektera över detta. Men jag har plötsligt mer pengar över. Konstigt, för det borde vara roligare att shoppa nu. Men nu behöver jag det inte. Jag behöver inte försöka shoppa mig till den jag vill vara. Jag behöver inte dölja min kropp i rätt blus, jag behöver inte kompensera med rätt stövlar, och jag behöver inte försöka bli någon annan. Jag behöver inte inreda mitt hem på ett visst sätt, jag behöver inte mata lyckohormoner med shopping. Jag matar ju med crossfit. Och genom träningen blir jag den jag vill vara. Utan attiraljer. Men med mer pengar över. Vilken bonus!

Jag börjar helt enkelt gilla mig själv.

Tränade på egen hand idag. Lyckans ost är jag för coach Carlström var på plats och påminde mig om att nära och snabbt är ledorden för tyngdlyftning. Dessutom gick jag från träningsvikter till the real thing idag. Stort. Grönt är skönt.



35 kilo.
Frivända är det roligaste som finns. Och svåraste. 

lördag 21 december 2013

Julen, maten, friden.

Här sitter jag med valkar i händerna, ömmande överkropp, värkande ben och blåmärken på nyckelbenen (alla ni som lyfter förstår varför).  Rätt mörbultad alltså. Ändå. Lyckligare än någonsin. Jag kan inte komma ihåg när jag kom in i julen med den här känslan senast. Vet inte ens om det har hänt som vuxen.

För sockertjockisar (som jag ju var) brukar annars julen vara en berg- och dalbana av frossa och ångest. Liksom sista chansen att äta allt eftersom ett nyårslöfte om att "börja om" och "gå ner i vikt" och så klart: "börja träna", ligger och lurar bakom drivor av godis, mat och glögg. Inte i år. Jag tänker flyta igenom den här julen helt stress- och ångestfri. För jag är fri. På så många plan.

I går var jag på jullunch och slogs av hur lätt det var att välja rätt mat på julbordet. För jag vill verkligen inte ha det andra. Det finns inte en cell i min kropp som längtar efter ris a la Malta eller knäck. Inte en smaklök som saknar Janssons eller knäckebröd av mjöl. Jag vill ju bli stark. Vem blir stark av knäck och pepparkakor?

Det finns ju inte supermycket på julbordet som funkar för mig, men lax, ägg och några köttbullar är fest så det räcker och blir över. För. Maten är inte så central för mig längre. Helt otippat men så är det. Det är inte så romantiskt som det var en gång. Mat är bränsle. En förutsättning för att orka träna, orka vara en bra vän, bra mamma och bra ledare. Inte tröst, inte mys, inte fest, inte stressahanterare, inte ångestdämpande. Bränsle. Precis som Lisa lovade att det skulle bli.

Det jag däremot, ser fram extremt mycket emot, är ledig tid med mina nära och kära. Vila. Se på film. Läsa. Träna. Skriva. Det är julefrid i kubik det.

STARTING STRENGTH
Snart i en brevlåda nära mig!






fredag 20 december 2013

Inga måsten.

Nu. Är det äntligen jullov. Vet inte när jag längtade så efter en ledighet senast. Avslutade veckan med jullunch med finaste vännerna. Och i kväll såklart,  fredagsmys på CrossFit Kristianstad.

Och nu. Familjetid. Julen är den bästa ledigheten. Det finns inte samma att-göra-ångest som på sommarsemestern. Det är tillåtet att bara strutta runt i raggsockor och inte göra någonting. Inga måsten. Bara vilja. Precis som det borde vara.

Workout of the day på CrossFit Kristianstad:

10 rounds of:
5 bench press (25 kilo för mig)
15 kettlebell-svingar (16 kilo för mig)

Det sved i armar och axlar kan jag säga.
I morgon är det tyngdlyftning. Det är jag värd.






torsdag 19 december 2013

Mot fredag!

Sent möte med ledningsgrupp. För sent. Försökte bryta men blev kvar. Funderade på hur jag skulle kunna förklara att jag faktiskt behövde hinna till mina burpees och kettlebells på CrossFit Kristianstad, men fick lov att tiga still. OCH med tanke på den heeelt galna träningsvärk jag har, från 75 power cleans (och 150 situps) i tisdags, så var det nog ett bra beslut på flera plan.

En dag kvar. Sen jullov.
Äta, sova, träna.

Nytt år framför mig. Underbara framtid.





onsdag 18 december 2013

Vad köper du i julklapp till dig själv?

Jag är fortfarande glad som en tok efter gårdagens träningspass. CrossFit pumpar mig full av lycka. Jag är så tacksam att jag hittade till Jonas och Christinas Place.  Om du inte har varit där så vill jag verkligen be dig testa. Jag vet att det är svårt att gå in genom dörren på ett nytt gym första gången. Men tro mig. Du kommer att mötas av leenden, kärlek och respekt. Och vågade jag. Vågar du.

Tillbaka till i går: Tänk att jag gjorde 75 frivändningar och 150 situps bara sådär. Inte konstigt att lyckohormonerna rusar.

I dag fick jag ett kuvert från Burpee-shop med världens finaste hopprep i. Det är min julklapp till mig själv och ett löfte om att 2014 ska bli dubbelhoppens år.

Nu ska jag ha julfest. Alla mina medarbetare kommer hem till Floravägen och vi ska äta fikon och mumsa mandlar. Sen blir det middag och julklappar. Men ingen choklad. Jag har köpt en ask tomtebloss till alla istället för praliner.




Min julklapp till mig själv!

tisdag 17 december 2013

Ärligt talat.

I kväll slog det mig hur många gånger jag gett upp. När något varit obekvämt, jobbigt, gjort ont eller varit skrämmande har jag gett upp. Valt den enkla vägen. Lurat mig själv. Inte bara i träningssammanhang, men särskilt i träningssammanhang. Och särskilt kopplat till min vikt och mitt ätande. Ni anar inte hur jag har vägrat att vara ärlig med mig själv. Det är slut med det nu. Jag vill vara ärlig med mig själv. Jag är värd det.

Så i kväll. När jag ganska tidigt in i WOD:en förstod att jag kanske lastat stången för tungt, att det skulle  betyda att jag antingen behövde:

1) lasta av.
2) ge upp.
3) stå ut med smärtan och genomföra.

Jag blev så jävla arg. På mig själv, på stången, på att det var så galet jobbigt. Jag kände tårarna välla upp. Men bara en sekund. För sen bestämde jag mig för att det skulle få göra ont (Inte ont, ont.  Missförstå mig inte!) och att jag skulle genomföra. Jag fick bestämma mig för att klockan inte var viktigt i kväll utan att hur många och hur tungt, var viktigare än hur snabbt.

Och sen. Med Coach Carlström vid min sida. Och med mina vänner som slöt upp. Bästa, starka M som räknade och till och med gjorde situps bredvid mig. Som lovade att hon skulle stanna tills jag var klar. Det är ju helt fantastiskt. På så sätt genomförde jag. Tiden var kass, med jag vann ändå. Jag hade aldrig, aldrig klarat det utan dem. Utan min Box. Det är det som är CrossFit.

Workout of the day på CrossFit Kristianstad:
5 rounds, for time:
15 Power clean (30 kilo för mig)
30 situps

Om det var jobbigt? Ja.
Om det gjorde ont? Ja. Överallt.
Om det var underbart? Ja när det hela var över.
Om jag vill göra de det igen? Ja. Tveklöst.






måndag 16 december 2013

Vardagspussel.

Det är inte många gånger sedan jag började träna som jag oplanerat missat ett pass. Förutom halsont en vecka i höstas, så har det nog bara hänt ett par gånger. Tänk att förr var avvikelsen från det normala att jag överhuvudtaget kom i väg till gymmet. Nu är det tvärt om. Det är att inte träna som är avvikande. Jag planerar inte vilka kvällar jag ska träna. Jag planerar vilka jag ska vila. För alla andra är normala kvällar. Och normala kvällar tränar jag enligt plan. Och planen i kväll var absolut att åka. Jag hade en road map till hur jag skulle få ihop det som var glasklar. Om allt bara hade gått i lås.

Faktum är att jag stod i hallen med träningskläderna på och väskan på axeln när det uppdagades att tiden inte räckte till för alla. Skolträffar, tågtrassel och hungriga ungar satte stopp. Det var vardagspussel de luxe. Det var bara att ta ett djupt andetag, plocka upp en 6-åring i famnen ett litet ögonblick och sedan sätta igång med middagen. Livet är ju såhär. Och hur det nu är, så går 6-åringar först.

Jag hade tänkt ringa i PR- (personal record) klockan i kväll. Jag var så sugen på att ro som jag aldrig rott förr.

Nåja. 2014 ska ju bli de personliga rekordens år, så jag lär väl få fler tillfällen.

Ny dag i morgon.




Det blev pyssel i ställe för rodd i kväll.
Det blev en och annan puss också. Vardagpussar.

 

söndag 15 december 2013

Pull ups-verkstad

Sköna söndag.

I ett tidigare liv smågodis och kanske en pizza. I dag: egentid på Basic gym. Det var länge sedan jag åkte och tränade utanför ett pass, helt själv, men fasiken vad det är bra att göra det ibland. Tempot blir ju ett helt annat och jag kostade på mig mer eftertänksamhet och jag vågade experimentera lite. Jag funderade på varför, och det har nog med prestationsångest att göra. Precis som att min apa tycker att det är ok att misslyckas när ingen annan ser.

Men jag misslyckades inte.

Jag ökade min kettlebell till 16 kilo i uppvärmningen (från 14). Och. Jag slogs av hur roligt jag tycker att det är att hoppa hopprep, något som jag formligen avskydde för ett år sedan. Nu längtar jag. Får lite lycko-pirr i magen av tanken. Som när jag var barn och älskade att hoppa och längtade ut till mina vänner och hopprepen.  Sen stången och jag. Press, push press och till sist stöt. Vågade lägga på lite mer vikt än igår när jag tränade stöt idag igen. Det som hejdade mig från att lägga ännu mer vikt på stången var vändningen. På det sättet är tyngdlyftningen självsanerande. Det du inte orkar vända upp kan du heller inte lyfta över huvudet.

Och sen. Pull ups-verkstad.

När jag testade pull ups för första gången (i en WOD) tillsammans med Coach Carlström i augusti hade jag inte en chans att "hålla emot" mitt eget gummiband. Jag for liksom framåt och kroppen kom i okontrollerad gungning. Jag fixade det tillslut efter som Jonas stod bredvid mig och höll emot. Jag behövde faktiskt, i ärlighetens namn, också hans hjälp för att få foten igenom gummibandet. Jag har efter det inte försökt mig på pull ups igen, utan ganska envist fortsatt att göra ringrodd i stället.

Men idag när jag var ensam på gymet vågade jag testa lite. Började med att förvåna mig själv genom att utan problem få igenom foten på gummibandet. Körde 10x3 och kunde inte låta bli att le medan jag gjorde det. Jag orkade inte rakt igenom utan fick vila och tog dem fem och fem. Ibland kom jag i sving men orkade stå emot och stoppa kroppen innan jag gungade för mycket. De var inte strikta och inte perfekta på något vis. Men ändå. Testade både med svart gummiband och sedan med blått+grönt. Det går framåt. I alla fall.

Nu ska jag bara lata mig och njuta av en ledig dag, grandoft och en ägglatte som fick ny höjd med pepparkakskryddor (nejlika, kanel, ingefära och kardemumma).


Kettlebell. Me love. 

Gummiband som avlastning i pull ups-verkstad. 

Jullatte: ekoägg, ekosmör, kaffe, pepparkakskrydda. Mixa! 

lördag 14 december 2013

Nyårsmål

Jag går in i det nya året utan nyårslöften. För mig är löften på nyårsafton förknippat med något som jag aldrig tagit på allvar. Något som jag bara hasplat ur mig där och då, men som jag redan nyårsdagens morgon gömt bort, eller valt att strunta i. Som att "börja träna", "sluta äta godis", "gå ner i vikt". Ja, du förstår. Det har aldrig funnits en plan. De sista åren för att jag varit så förvirrad att jag inte vetat var jag ska börja, och åren innan har jag inte lyckats för att jag haft svårt att driva igenom. Hålla i. Eftersom planen inte funnits. Utan mål är resan bara ett virrvarr.

Så. För 2014 ska jag formulera ett antal mål. Inga drömmar eller visioner. Mål. Som jag tänker planera för att nå. Jag läser i STARK, Träning. Hälsa. På riktigt. -   om Angelica Brages som inte bara bestämde sig för att lyfta tyngst av alla på klubben eller i Sverige utan i världen. Om hennes resa och om hur hon inte vill uppnå mål till vilket pris som helst, hon vill njuta av resan. Det tar jag med mig. Jag vill njuta av den här resan.

Jag är inte framme vid att formulera målen för 2014 riktigt ännu, men de innefattar att lyfta tyngre, springa snabbare, slå personligt rekord i 100 burpees, hoppa högre och framförallt: Göra stora framsteg i min rörlighet. Jag lovar att snart bli mer konkret. Återkommer till det.

Nu. Till dagens lyckorus. Träningen med C4 Kraftsportsällskap. Jag vände och stötte tyngre än jag vågat förut. Nästa vecka tänker jag lägga på ännu mer. Jag är starkare än jag tror. Det gäller bara att våga. Och som Coach Carlström sa idag. Det är ju tyngdlyftning -  inte lättlyftning - vi håller på med :)

Och sen. Fick min livs första medalj. För träningsflit. Visst var det fint?! Jag är fortfarande glad som ett barn på julafton.



Mitt livs första medalj. För träningsflit. 
Julfoto med Kraftsportsällskapet. 

fredag 13 december 2013

Vad CrossFit ger mig?

Det häftigaste med den här resan är att börja förstå sambandet. Mellan att vinna över en liten pall, att våga springa, att kunna hoppa, att lyfta en stång - och min egen känsla för mig själv.

Det är som att i samma takt som ryggen rätar ut sig, i samma takt växer självkänslan. Jag behöver inte gömma mig i en otymplig kropp längre. Jag behöver inte vara rädd för att inte klara av någonting och därför sluta. Jag behöver inte ropa att jag inte kan. För jag kan ju. Om jag bara försöker. Vågar försöka.

Det har crossfit:en gett mig.
Mod att försöka.
En rak rygg. Inuti och utanpå.
Självkänslan tillbaka. För den var lång borta när jag startade den här resan.

Workout of the day på CrossFit Kristianstad:

  • 1 minut push ups
  • vila 1 minut
  • 2 minuter situps
  • vila 2 minuter
  • 3 minuter box jumps
  • vila 3 minuter
  • 4 minuter burpees


Ja. Fredagsmys helt enkelt.



Fredagsmys med det här gänget. Det är kärlek det. 

onsdag 11 december 2013

Är det verkligen sant?

Armar som spagetti idag. Måndagens och tisdagens träning känns i varje cell. Det är häftigt. Att träningsvärken fortsätter att komma. Efter varje pass. Snacka om att jag har mycket att ta igen. Väcker min kropp sakta men säkert.

Kvällens workout på Crossfit Kristianstad:

Teknikträning med stång (press och clean&jerk). Jag älskar att tyngdlyftningen. ÄLSKAR. Det är så galet roligt. Vet inte varför och jag kan inte förklara, men tjusningen med att lyfta något som är lite för tungt och få fart på stången, är grym. Jag skulle kunna ägna timmar varje dag och bara stå och nöta. Jag skulle kunna börja jobba halvtid om jag bara fick betalt för att lyfta. Det är sant.

Sen:


  • 30, 20, 10 Kettlebell svingar
  • 30, 20, 10 kalorier att ro bort
  • 10, 20, 30 push ups (jag skalade 5, 10, 15, mest för att jag ville göra så strikta armhävningar som möjligt, snarare än många halvbra. Använde min slingshot och lyckades göra nästan alla -  på tå ner och på knä upp..). 


Mina armhävningar är mycket bättre med slingshoten. Jag orkar fler, kan gå djupare, får bättre hållning och skyddar mina axlar och min armbåge. Köp en om du vill förbättra dina armhävningar, den gör skillnad!

Rodden är inte lika jobbig som den var. Jag orkar mer. Jag orkar mer! Jag kan ro! Jag är inte rädd. Börjar dessutom (och det här trodde jag ALDRIG att jag någonsin skulle känna) längta till vårens löpning. Helt skruvat jag vet. Men det är sant.

Svingen. Jag har gått från 8-kilos kettlebell när jag började träna till 14-kilos. Det är sant.

I kväll fick jag frågan om jag verkligen inte kunde göra en enda air squat (knäböj) när jag tränade med Lisa för första gången hösten 2012. Nej. Det är sant. Jag kunde inte göra en enda. Jag försökte. Lisa försökte visa mig. Men jag tippade. Kunde inte. Fanns inte en chans. Det är verkligen sant.

Känns som i ett annat liv.

Och det är det ju också.






tisdag 10 december 2013

Amazing GRACE

Om jag inte hade min träning och gänget på Crossfit Kristianstad skulle jag inte fixa mitt liv just nu tror jag. Jag skulle aldrig få ihop jobbet om jag inte kunde ladda ur på boxen. "Hur orkar du träna så mycket?" frågar mina kollegor. Jag kommer inte ihåg hur jag orkade utan. Jag har aldrig orkat så mycket som jag orkar när jag tränar 5 dagar i veckan.

När jag sätter mig i bilen och kör ner till gymet så ställer jag om. Nollställer. När jag möts av vännerna som bara känner mig där, lämnar jag dagens duster och svåra beslut bakom mig. Jag behöver inte vara någon annan än mig själv. Jag är inte chef, inte kollega, inte ens mamma. Jag är bara Alexandra. Jag representerar bara mig själv. Inför mig själv. Och när coach Carlström räknar ner och Black pearl spelar i högtalaren, då är allt annat borta. Om det fanns en stress i magen är den borta. Om det fanns en spänd käke är den borta. Om det fanns en ond nacke är den borta. När Coach Carlström räknar ner är allt annat borta.

Tänk att jag gått genom livet så länge utan den här fristaden. Jag är så tacksam att jag hittade hit. Hittade mig själv. Hittade CrossFit. För det är det som är CrossFit. Fristaden.

WorkOut of the Day:
En Girl: Hon hette Grace. Grace var en jobbig en.

30 Clean and jerk. På tid.
Det gjorde ont i precis hela kroppen. Men det var över på några minuter, underbart är kort.



måndag 9 december 2013

Godis för medvetna

Jag har fått flera frågor om fullständigt recept på gårdagens chokladbollsbak. De blev supergoda och för vår del får de ersätta knäck och rocky road den här julen. Ungarna protesterar inte och alla vuxna älskar dem. Dessutom är de så mycket bättre. Smaksätt dem som du vill ha dem - med ekologisk kakao, ekologiskt vaniljpulver, pepparkakskrydda eller kanel.


  • 200 gram rostade solrosfrön (jag köper kravmärkta från Saltå Kvarn)
  • 2 skopor 100% Whey Gold Standard, double rich chocolate (finns att köpa här). Bästa och smarrigaste proteinpulvret någonsin. Det ska vara gott att leva. 
  • 1 matsked chiafrön 
  • 2 rågade matskedar ekologiskt mandelsmör från Markatta
  • 60 gram rumstempererat  ekologiskt smör
  • 2 matskedar starkt kaffe
  • 2 matskedar ekologiskt kakao (eller annan smaksättning)


Gör så här:
Mixa alla torra ingredienser i matberedaren med kniv, så solrosfröna blir till ett mjöl. Tillsätt mandelsmör, smör och kaffe. Mixa till en smet. Rulla bollar och rulla i kokosflingor.

Låt smaka!

PS
Nu ska jag vila. Mina armar. Eller det som en gång var mina armar.
Kvällens workout på CrossFit Kristianstad:
4 rundor av
10 bench press (23 kilo för mig)
20 chin ups (ringrodd för mig)
På tid. 9 svettiga minuter.

PS II
Trots chokladbollsrecept. Jag kör superstikta veckor. Jag ska äta perfekt och träna som jag aldrig gjort förut. Den här julen ska jag gå in i med den starkaste kroppen någonsin och den lättaste kroppen på mycket, mycket länge. Fasiken vad det ska bli underbart!





söndag 8 december 2013

Tanka kroppen med rätt bränsle!


Skillnaden mellan (i alla fall min) träning på andra gym eller gympaställen och min träning med Lisa - och senare min träning på CrossFit Kristianstad är stor. På alla fronter. Men det är ändå några skillnader som är ännu större än andra. Som är totalt förändrade. Det första handlar om prestation. Jag är faktiskt intresserad av min egen prestation. Jag vill bli bättre. Jag vill inte bara träna för att det är lite småtrevligt. Jag vill blir grym. 

Och: 

Jag är intresserad av vad som händer på insidan. Jag vill veta hur och varför. Hur gör jag en perfekt squat? Vad händer i kroppen med fel stresspåslag? Vad händer i kroppen när jag sover gott? Hur kan jag påverka mina hormoner? Hur äter jag för att orka träna maximalt? Vad är jag skapt för att äta? Varför är ekologiskt så mycket bättre? Vad behöver jag fylla på med förutom rätt mat och vatten? Ja. Ni förstår. Jag vill veta. För jag vill prestera mitt bästa. Orka mer, lyfta tyngre, springa längre och snabbare. Jag vill ha en stark rygg, ett stabilt hjärta och ett koncentrerat sinne. 

Så. Crossfit är inte bara träning för mig. Det är ett sätt att leva. Ett sätt att välja och välja bort. Och det kräver medvetenhet. Jag gillar det. Jag har såsat runt utan att ifrågasätta mitt liv, min stress, min kropp och min mat i en halv livstid. Aldrig mer. Jag är vaken nu. Tack Lisa för att du väckte mig. Jag vill vara hel, frisk och stark, inifrån och ut. 

I går var vi på julfest med Boxen. Vi bowlade, skrattade och åt mat. Vi pratade en hel massa om tillskott. Vitaminer, mineraler och fetter. Vilka ska man äta och vilka inte? Hur vet man vad som är bra? För mig är det enkelt: Jag väljer PurePharma. De tillverkar kosttillskott med visionen att förse marknaden med de mest effektiva tillskotten av högsta kvalitet. Som ett av de första företagen i världen har PurePharmas produkter, D3 och M3, testats av IFIT (International Fitness Ingredient Testing Program). Testet visade att produkterna håller högsta standard och tilldelas 5 av 5 stjärnor. Det känns bra tycker jag. Och precis som med allt annat. Ta reda på vad du stoppar i dig. Och välj bara det bästa bränslet till din kropp. 

Här kommer lite hjälp på traven i informationsdjungeln: 

PurePharma vitamin D3 innehåller 2500 IE (62,5 µg) D3-vitamin per kapsel. D-Vitamin är en fettlöslig vitamin, vilket menas att kroppen inte kan ta upp den utan fett. Detta är anledningen till att vi har blandat D3-vitamin med jungfruolivolja för att säkerställa maximal absorption. Vuxna:
1 kapsel per dag om du utsätts för mer än 20 minuters helkroppssol och 2 kapslar per dag under säsonger med lägre solexponering. 
Dosering: 1 kapsel per dag. Tas i samband med måltid.


PurePharma Omega3 ger 2000 mg Omega-3 per dagsdos om 3 kapslar. Med en omega-3-koncentration på 74%.
Höga nivåer EPA och DHA
Kallfiltrerad
Förpackat i svarta kapslar för lång hållbarhet
Smak av citron. Ingen eftersmak. 
Genom molekylär destillering bevaras de höga nivåerna av EPA och DHA i PurePharmas produkt O3 samtidigt som den är ren och även kallfiltrerad. Trots den höga koncentrationen är fettsyrorna fortfarande i naturlig triglyceridform för bästa möjliga upptag av kroppen. PurePharmas Omega-3 innehar flera certifieringar för en bra miljö och ett hållbart fiske. Den är certifierad och testad för renhet och färskhet av det oberoende laboratoriet IFOS (International Fish Oil Standards) och är tilldelad 5 av 5 stjärnor. Dosering: 3 kapslar per dag.

Mineraltillskott med 300 mg Magnesium och 15 mg Zink/ kapsel samt B6-vitamin och äppelsyra. Magnesium bidrar till elektrolytbalansen, att minska trötthet och utmattning och bidrar även till en normal muskelfunktion. Zink bidrar till immunsystemets normala funktion och till att skydda cellerna mot oxidation.  Äppelsyra hjälper till med absorptionen av mineraler och kan hjälpa att förebygga uppbyggnaden av mjölksyra i musklerna. Dosering: 3 kapslar per dag. 

Om du tränar på Basic Gym, (eller jobbar i Älmhult) och vill köpa paketet av omega3, D-vitamin och Zink/magnesium från PurePharma till fantastiskt pris: 500 kr, så kan du beställa här: 

http://kaasay.tictail.com/product/purepharma-paket . 


Ange Basic Gym (eller ICOM) och få dina vitaminer levererade dit av mig. Du slipper då fraktavgift. Fantastiskt eller hur! 




Finkaffe med kokosolja. Bästa fikat. Som balsam för själen. 

Ungarna ville julbaka: Proteinbollar. Sådär ja :)

Julgott för medvetna! Hejdå rocky road!

Pepparkaksbyn snart klar.


lördag 7 december 2013

Mer frön!


Mer frågor om frön och seed cycling (att försöka påverka dina hormonella obalanser med fröer).

De olika fröblandingarna består av;

  • Sesamfrön, innehåller sesamin som har en skyddande effekt mot cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. De är rika på omättat fett och kalcium.
  • Pumpakärnor, är rika på nyttiga antioxidanter och mineraler, proteinhalten  hos pumpakärnor hör till den högsta bland frön. Pumpakärnor innehåller också zink. 
  • Linfrö, som håller magen i trim och är rika på bra fetter. De vattenlösliga fibrerna i linfrö fungerar som GI-sänkare eftersom de gör att maten portioneras ut långsammare från magsäcken samtidigt som de kapslar in maten så att tarmen får jobba mer. 
  • Chiafrön, min favorit! De är helt underbara och är det mest omega3-rika livsmedlet man kan få tag på i Sverige.
  • Solrsfrön, innehåller kolesterolsänkande växt-steroler och är rika på nyttiga mineraler och fettsyror, men också en hel del omega6.
  • Omega3 (från Pure Pharma såklart. Hojta om du vill köpa till bästa pris!), I mitt cykelexpriment kompenseras omega6-dosen i mina fröblandningar med en hög dos omega3 i kapselform.
  • Nattljusolja, huvudämnet i nattljusolja är GLA, som är ett förstadium till prostaglandin och stimulerar kroppens egen produktion av prostaglandiner, vilket ger en hormonell effekt som kan minska PMS- och klimakteriebesvär.


Så här blandar jag mina fröer:

Dag 1 (första dagen på mensen) fram till dag 14
Krossade linfrön/Chiafrön/Pumpafrön (gärna en blandning av alla): 2 tsk
Omega 3: 3 kapslar på morgonen, 3 kapslar på kvällen

Dag 15 fram till första dagen på mensen
Solrosfrön/sesamfrön (eller båda): 2 tsk
Omega 3: 3 kapslar på morgonen
Jättenattljusolja (Evening Primrose Oil): 3 kapslar

Jag har som sagt testat 3 månader nu och upplever stora, stora förändringar - se gårdagens inlägg.

I kväll. Bowling och middag med vännerna på Basic gym. Jag vad ska man säga? Skratt, allvar, mat, dryck och värme. Nu är det jul och och snart är det nytt år. Det ska bli de personliga rekordens år. 2014  - Bring it on.




torsdag 5 december 2013

I stormens öga

Vi måste prata lite om frön. Ni som följt mig vet att jag har testat olika fröblandningar för att försöka påverka mina hormoner. Det hela kändes ju ganska flummigt men eftersom det inte var krångligt och bara naturliga frön (typ linfrön, solrosfrön, sesamfrön) som jag skulle äta, så testade jag ändå.

Nu går jag in i den tredje månaden/mensen med seed cycling och jag måste erkänna att det har hänt fantastiska saker. Alla dessa saker har förändrats på en skala från 8-10 (där 10 är överjävligt) till 1-3 (där 1 är inget).  STOR förbättring alltså. FANTASTISK skillnad.

  • Jag har ingen eller nästan ingen mensvärk. Jag har gått från ett paket ipren per mens till noll. Noll tabletter. Jag har slutat äta värktabletter. 
  • Jag sover trots att det är veckan innan mens, eller veckan med mens. Jag är inte vaken, jag drömmer inga mardrömmar och jag har inga överdriva svettningar.
  • Jag kan träna trots mens, blödningarna är mycket mindre.
  • Jag har inte ont i kroppen innan mens.
  • Jag har ingen hjärtklappning under mensveckan.
  • Jag har inga svåra humörsvängningar innan mens eller vid ägglossning.
  • Jag är inte trött vid mens längre.
  • Jag är inte sugen.
  • Jag har ingen ångest vid mens eller veckan innan mens. 

Det här mina vänner är rena magin. För jag har - hela mitt liv kämpat med detta. Jag har besökt otaliga läkare, otaliga gynläkare, akupunktörer, akupressörer, massörer och zonterapeuter. Och tänk. Att det enda som behövdes var lite frön. Magiskt.

Workout of the day på CrossFit Kristianstad
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1
Front Squat
Pull ups (ringrodd)

Och det är storm i Skåne i kväll. Men mitt i ett svettigt pass där låren brann i en front squat så hördes inte vinden. För vi var mitt i stormens öga. 




onsdag 4 december 2013

Onsdagslycka

Om måndagen var härdsmälta och depp, är onsdagen eufori och pepp. Det finns inget bättre än när det vänder. Och precis som flera av er påpekat, så måste man förbi en och annan uppförsbacke för att komma till glidet i nedförsbacken. När man tränar så mycket som jag gör, så är det självklart att varje pass inte är halleluja. Men nästan varje.

Stämningen på boxen var grym i kväll. Det var trångt, varmt, fokuserat och alla var starka. En gemensam energi och kraft som osade och som måste upplevas för att förstå. Jag är så lycklig att jag gör den här resan, så tacksam att jag fann Crossfit och CrossFit Kristianstad.

Workout of the day:
20 minuter:
Så många rundor som möjligt:
10 push-press
10 kettlebell-svingar
10 box-jumps

Grymt. Fantastiskt. Känslomässigt. Ont. Skönt. Eufori.




tisdag 3 december 2013

Jag har bestämt mig

Ja. Tisdag. Jag har lämnat måndagens härdsmälta bakom mig och kravlat mig upp ur dyn.

Jag hoppas att ingen, ingen trodde att mitt missmod i går berodde på något som hade med Basic Gym eller Crossfit Kristianstad att göra. Tvärt om. Om det är något som fått mig att vilja, våga, förändra mitt liv så är det mina vänner på Boxen. Och Jonas och Christiana förstås, vars respekt för människan och träningen, vars värme och vars ledarstil genomsyrar allt.

Nej. Min härdsmälta handlade om att vissa dagar känns kroppen tung och otymplig. Vissa dagar är huvudet inte med och apan på min axel skriker att jag inte orkar och inte kan. Det blir längre och längre mellan de passen, men igår var jag där och vände.

Och ikväll -  När jag var mitt i ett virrvarr av rodd och BB-thrusters -  med hjärtat pumpade i bröstet, musklerna skrikande och svetten rinnande - hörde jag musiken: What dosen´t kill you makes you stronger. Och precis så är det ju. Gör mig starkare.

Så. Det finns inget val. Inga undanflykter, inga andra önskningar. Jag vill blir stark, smal och smidig. Jag vill leva länge och jag vill ha ett starkt hjärta och en stark rygg. I kväll och alla andra kvällar är det bara att bestämma sig och: Kämpa. Och sen kämpa lite till.

P.S.
CrossFit Kristianstads Box är snart full. Det finns bara några platser kvar. Så om du sitter hemma och funderar på att börja träna - sluta med det. Ta chansen. Kom med! I morgon är en bra dag att starta. 




måndag 2 december 2013

Ny dag, nya tag

Lite missmodig i kväll.

Jobbigt pass på CrossFit Kristianstad. Jobbigt för att det efter en stund blev så tydligt var det brister. Jobbigt att vara långt efter. Jobbigt att vara så svag i mina coremuskler, min kärna. Jobbigt med insikten av hur jag misskött mig själv så länge. Jobbigt att det är så galet jobbigt att bli starkare.

Det ramlade över mig. Bara sådär. Missmodet och offerkoftan. Jag ska gotta mig i den här skiten en stund innan jag kravlar min upp igen. Men jag ska inte äta. Jag ska bara känna. Hej tisdag.

Workout Of the Day 2/12 2013
20 minuter:
Så många varv som möjligt:

  • 5 Burpees
  • 10 push ups
  • 15 sit ups
  • 20 squats 


söndag 1 december 2013

Vem har du i ögonvrån?

Under veckans träning har jag haft ett par riktiga aha-uppleveler. Ni vet - när allt blir tydligt och man plötsligt fattar.

För ibland spelar det ingen roll hur många gånger världens bästa Coach försöker förklara eller hur många böcker eller youtubeklipp en glad motionär ser på, man f a t t a r ändå inte. Tills plötsligt en dag. När man ser något i sin ögonvrå. Och allt faller på plats.

I veckan på träningen hoppar vi hopprep som uppvärmning. Jag har aldrig klarat ett dubbelhopp förut. Jag testar förstås alltid när jag får möjlighet, men ni som följt mig ett tag vet ju att just hoppa inte är min starka gren (eller i alla fall inte var min starka gren). Hur som helst. I fredags hoppar vi hopprep ganska avslappnat, mest för att få lite puls och jag testar en, två, tre double unders. Klarar det inte. Min strategi var att försöka veva snabbare och hoppa längre. Funkade sådär. Jag fick hopprepet på fel sida foten varje gång. Som alltid. I min ögonvrå ser jag värdens bästa S hoppa double under efter double under -  och hon gör något annat. Hon hoppar inte längre. Hon hoppar högre. Hon drar knäna mot magen. Som i höga knän. Såklart. SÅKLART.

Jag testar. Och klarar på första. Testar en till. Klarar igen. Jag var så glad att jag inte lyckades hålla hopprepet i fart utan fick börja om efter varje dubbelhopp, men ändå. Jag klarade det. Eftersom jag äntligen fattade.

Sen. I lördags, tyngdlyftning. Vi tränar vi vändningar. Samma sak igen. Jag har i teorin förstått att jag ska under stången, men jag har i praktiken inte sett hur det ska gå till. I min ögonvrå - ser jag A: Sitta, dra stången under knä, överknä, höft, snabbt upp och sen glida in under stången för att vända den och fånga den i en djup squat på raka armar. Så galet snyggt. Stabilt och starkt. Då. Fattade jag. Kände genom hela kroppen hur det borde vara. Nu (hälsar coach Carlström), när jag har fattat, behöver jag bara tiotusen lyft innan det sitter. Men jag är påväg.

Summa summarum? Genom hela livet. Var kaxig och våga testa. Men - Se till att ha rätt personer i din ögonvrå.