söndag 28 december 2014

10000metersklubben

Lite såhär firar vi att julen är över.

Systrar. 10.000 meters rodd tillsammans. Det är kärlek det.


söndag 21 december 2014

De personliga rekordens år

Det blev verkligen de personliga rekordens år. Rekord i envishet. Man får passa sig vad man önskar.

Det är sisådär fem månader sedan jag gjorde illa ryggen på en träning och i stället för att lägga mig ner och skrika och ta en taxi till akuten bestämde jag mig för att inte lyssna på smärtan och genomförde 50% av triple 3. Korkat? Ja. Idiotiskt? Ja. Men ändå - på så många plan är jag ändå glad att jag gjorde det. För, i mitt tidigare liv hade jag inte ens orkat se på människor som tänkte på triple 3. Jag hade skrattat så högt om någon ens antytt att jag skulle kunna testa att genomföra. Nu bara körde jag. Klart jag skulle klara det. Självklart. Hursomhelst igen. Allt det där är historia. Och om du aldrig gjort misstag så grattis. Jag har i alla fall gjort 50% av en triple 3. Hejja mej.

Magnetröntgen i slutet av sommaren visade att jag hade ett dubbelt diskbråck (ska det vara så ska det vara ordentligt..) och en till synes oändlig tid av rehabträning startade. Och pågår. Ni kan kalla mig Alexandra Envis. Rehaben har varit min livlina.

Vad jag vill komma till är att de kortsiktiga mål som jag satte för ett år sedan.

Jag marklyfte min kroppsvikt. Inte bara för att jag blivit starkare, också för att jag blivit lättare :).
Jag styrkevände 45 kilo på en träning i juni.
Jag bänkpressade skiten ut mitt mål - 40 kilo bara sådär.
Jag står på händer utan problem. Och jag hjular igen! Det är underbart.
Och ja. Jag har blivit snabbare, kvickare, starkare under 2014. Jag har ännu inte sprungit en mile under 10 minuter - men jag spöade Tjockisalexandra när vi testade sist.

Tills triple 3 då. Sedan dess har jag såklart inte varit i närheten av mina målsättningar ovan. Plötsligt fanns bara ett mål. Att ha en stark, hel, kropp. Att kunna träna alls. Att somna utan smärta. Att kunna knyta skorna själv.

Och nu. Nu är det snart 2015. Jag sover utan smärta. Jag knyter skorna själv. Jag tränar igen. Känner mig faktiskt hel igen. Lite skraj och lite trevande. Men hel. Mitt diskbråck läker och jag är på väg tillbaka. Det är dags att sätta nya mål. De gamla gäller förstås fortfarande. Jag ska tillbaka dit under året. Men - Jag är inne på att sätta ett till. Högt. Som jag inte ens vet om det är realistiskt. Men jag tror det.  Det stavas pull-up. En strikt innan 2015 är över.

Det borde väl gå?





söndag 9 november 2014

Uppdaterar

Fyra veckor med rehabträning två gånger om dagen 5 dagar i veckan. Jag kommer att bli starkare än någonsin. Jag ska aldrig mer låta mitt inre kors av buk- och ryggmuskler somna om. Ryggen håller tyst och och benet börjar vakna. Det är inte kul det här men det är bara att göra. Varje dag. Om igen. Och igen. Resten av livet.

Jag är så himla glad. Att envisheten äntligen fann mig. Det tackar jag CrossFit för.


tisdag 7 oktober 2014

Fokus

Nu ska jag bli stark, snabb, kvick och rörligt på riktigt.
Jag behöver ha total och religiöst fokus på träning, kost och rörlighet. Och mina nära relationer. Såklart.

Jag behöver fokusera inåt och och skärma av utåt.

Så. På återseende. Vi ses på ett flak någonstans.
Och kom ihåg -  att bara utanför din comfort-zone händer det.



lördag 4 oktober 2014

Lördag!

19 grader och varm vind. Känns som jag är vid medelhavet.

Vaknade 06.12 och det var ok, eftersom jag sovit som en prinsessa sedan 21.00. Helt färdig efter veckans utbildning och lycklig över att vara hemma med familjen somnade jag som en sten lagom till Idol. Därför - uppe med tuppen. Men jag älskar ju tidiga mornar. Tog en svart kopp kaffe, vaknade med mitt program från Egoscue och sen på med skorna och ut i skogen. Inte så långt men ganska snabbt avverkade jag 6 kilometer innan frukost. Vilken start!

Och jag längtar efter att få springa. Längtar!





torsdag 2 oktober 2014

Jag är så tacksam


  • Att jag är bättre i min rygg.
  • Att jag nästa vecka har en tid på ett av Nordens mest kompetenta idrottsmedicinska avdelningar. Nu ska jag bli frisk och stark.
  • Att jag kommer att genomföra en tjejklassiker under nästa år. Fasiken vilken resa vårt team ska göra!
  • Att jag har hittat Egoscue och Alignment-terapi. Det förändrar allt.
  • Att jag fann en yoga som funkar för mig. Som är inkluderande, varm och inte mästrande. 
  • Att jag har en familj som aldrig får nog av Life Talk-spelet. Tänk att en 7-åring, en 12-åring, en 18-åring och två 40-åringar kan ha så långa diskussioner om livets stora frågor. Fantastiskt. Köp spelet om du inte redan har gjort det!
  • Att jag fick förmånen att träffa en legend i veckan. Livs levande med glimten i ögat och med tusen och tusen historier om folkhemmet att berätta. Tack IK. 








söndag 28 september 2014

Hurra för Facebook!

Cykel-Selfie. Så här nöjd är man efter sin första fem-mil på cykel!


Säga vad man vill om social media och forum som Istagram och Facebook, men jag älskar deras funktion som inspirationskälla och pepp. Vilken skatt!

Artiklar om tyngdlyftning från Catalyst Athletics, filmer från CrossFit games, recept från Meat free Monday, Paleo recepies World och Baka Sockerfritt. Och inte minst - älskar jag att följa mina vänners resor upp på bergstoppar, genom Berlin Marathon, genom veckans WOD:ar och Lidingölopp. Jag älskar det. Jag älskar också att över 40 personer har hejat på mig idag, när jag klarat av min första fem mil på cykel. Klart att selfies och hejar-rop alltid retar någon, men vem bryr sig?

Söndag idag. Ryggen fortsätter att vara tyst. Benet känns starkt och jag har känsel i tårna. Det blir ytterligare en vecka av inget annat än mitt program från Egoscue, promenader och cykel. Jag tänker vara smart. Och snäll mot mig själv.

5 mil på cykel. Bara i Skåne kan man ha motvind både dit och hem. Men solen strålade och himlen var knallblå så det gjorde inte så mycket med blåst. Naturen är fantastisk såhär års. Och nu när sensommaren är över, och jag sörjt färdigt att värmen snart är långt borta, älskar jag hösten igen.




fredag 26 september 2014

Underbara framtid!

Saknar fredagsträningen mest av allt. ÄLSKAR att börja helgen med ett galet pass på Basic Gym och CrossFit Kristianstad. I kväll blir det att läsa om fitness och träning i stället för rörelse. Behöver vila, jag är helt slut efter min röntgen (se nedan..).

Glada besked. Sjukgymnast-Sandra ger mig klartecken att börja utmana kroppen lite mer. Inte i stora ord. Inga KÖR HÅRT! Inga fredags-WOD:ar. Inga tunga lyft. Men lite mer. Lite bålträning, lite ryggstyrka. Balansövningar. Längre promenader, tyngre rundor med cykeln. Jag är på G. 
Tack, tack, tack. 

Magnetröntgen. Drabbades av helt otippad,  plötslig, mycket svår panik och fick dra i larmsnöret två (!!!) gånger. Med hjälp av en mycket kompetent syrra och djupandning kunde vi tillslut komma igenom och jag kunde klara undersökningen. Nu dröjer provsvaren en vecka ungefär och resan kan ta en ny vändning efter det. Då vet jag vad jag har att jobba med.

Bra fredag. Allt som allt. I helgen väntar långa power-walks och en tur med min cykel. Bara vädret håller sig någorlunda (Note to self: Trots köpstopp -  inhandla regnjacka för träning ute!). Kanske jag till och med tar en söndagstur till Basic gym och testar lite bålstabilitet. Men bara kanske. Och bara lite.



tisdag 23 september 2014

Lycka

Är BETYDLIGT bättre i min rygg och mitt ben. Sover gott, har ingen smärta (bara lite stram), äter inga smärtstillande och känner mig mer rörlig. Jag tränar mitt program från Egoscue, mitt yogaprogram (för diskproblematik), går och cyklar förstås. Jag är mycket bättre. Äntligen. Det har gått 8 veckor. Men nu vänder det faktiskt.

Kom på mig själv igår med en enorm lyckokänsla när jag insåg att detta inte är för evigt. Det kommer att gå över. Jag kommer att bli frisk. Min resa mot en starkare, smidigare, kvickare kropp fortsätter. Så snart jag är smärtfri kan den resan ta fart igen. Just nu står jag ju bara på perrongen och väntar. Och nu har jag väntat klart.




måndag 22 september 2014

Stå på huvudet!

Om det är något jag lärt mig den här tiden så är det att leka mer. Är det något som CrossFit lärt mig så är det att våga. Våga testa. Utmana och göra det omöjliga. Jag behöver inte kunna något perfekt. Det är ok. Jag kan hjula! Jag kan hänga i en stång. Jag kan gå upp i handstående. Jag kan springa och hoppa. Jag kan till och med stå på huvudet. Inte perfekt. Men jag kan. Och jag vågar. Leka. Och göra fel. Allt är bättre än inget. Någonting är bättre än ingenting.

Inte minst inom yogan så har jag känt att det är så förbjudet att inte vara perfekt. Det heter alltid att "yoga är för alla" och att "det handlar inte om att vara vig" men säg mig den yogaposter som inte har en omöjlig asana i fokus. Jag har hindrats i min yoga efter som yogan självt skrämt mig att allt måste vara felfritt. Felfritt, i rätt ordning, med perfekt hållning, andning, kroppslås, blick. Åh. För mycket och för krångligt har yogan varit för mig. Inget skratt, ingen lek. Bara allvar. Och det är ju inte yoga. Inte på långa vägar.

Den första yogalärare jag mötte var väldigt noga med att allt skulle vara perfekt. Jag vet att många ÄLSKADE henne. Jag hade till och med vänner som blev förälskade i henne. Men. Jag tycker hon och den yoga hon representerar var och är ganska trist faktiskt. Utan tillit till sina elever att själva ta ansvar. Det handlade mycket om sätta gränser och ge mandat. Att hon till exempel "förbjöd" sina elever att stå på huvudet. Eftersom huvudstående bara var för mycket erfarna yoginis. Hon hade glömt hur det var att vara barn. Att våga leka. När jag kom till Mudita så var yogan en helt annan. Här var kylan utbytt mot värme och svårmodet var utbytt mot ett lekfullt allvar. Här var yogan inkluderande. Inte exkluderande. Alla borde få yoga på Mudita. Här blev jag förälskad. Men inte i min lärare, utan i yogan.

Jag tittar på mina barn och hur de leker och testar. Volter, huvudstående, handstående, bryggor. Inget är omöjligt. Allt är möjligt.

Jag bestämde mig att sluta vara så rädd och sluta tro att allt måste vara perfekt. Hand-och huvudstående blev symboler för det. Att se världen upp- och ner är ju underbart! Jag bestämde mig för att testa. Jag kunde det en gång i tiden. Jag älskade det som barn.

Min kropp mindes. Mina celler visste hur jag skulle göra. Och vet du. Det var inte farligt att inte göra det perfekt. Och nej. Man går inte av på mitten. Man bryter inte ben och armar.  Man får inte att få ett diskbråck. Inte om man leker och testar i en säker miljö. Be någon passa dig (det gjorde jag när jag lärde mig på nytt att gå upp i handstående, tack Patrik min starke vän!). Klättra baklänges upp med fötterna på en vägg! Ha till och med en vägg bakom dig (åh, detta är förbjudet i en perfekt yogavärld) som säkerhet. Om du vågar leka så få du uppleva mer! Jag lovar. Du kommer att må bättre än du gjort på länge. Du behöver inte stå i huvudstående 15 andetag för att det ska vara rätt och riktigt enligt regelboken. Det finns ingen regelbok. Bara ditt barnasinne.

Våga lek. Det kommer att göra dig gott.





söndag 21 september 2014

66 dagars fokus

Det sägs att det tar 66 dagar av envishet att bygga en ny vana. 66 dagar av att bara göra, inte fundera och inte ifrågasätta. Bara göra.

Min resa började ju för några år sedan med 30 dagar av 60 minuters träning varje dag. Dag 1 var grym. Superkul och super-pepp. Dag 2 kände jag mig riktigt duktig. Heja, heja. Dag 7 tänkte jag - tre veckor kvar?? Dag 16 minns jag att jag ville ge upp. Den här skiten blir ju aldrig roligare. Dag 28 tänkte jag inte längre och dag 30 ville jag köra 30 dagar till. Och det gjorde jag. Nu har det gått två år.

Och med en ny vana kommer lätt en till. Och en till. Ju mer desto mer, ju mindre desto mindre. Med träningen kom intresset för kost. Med intresset för kost kom intresset för hälsa. Med intresset för hälsa kom intresset för balans. Med intresset för balans kom intresset för min hållning. Med intresset för hållningen är jag tillbaka vid träning. Världens bästa cirkel.

Med tiden kopplar man av förstås. Och det man borde göra/äta/tänka/ slirar lite. Då är det bra att ta en omstart. 66 nya dagar av fullt fokus kring det som är viktigt för dig. Jag har två saker som jag tänker jobba med aktivt 66 dagar framåt. För mig är det viktigt att inte glömma bort hur mycket fett jag behöver äta för att må bra. Att jag äter glutenfritt och sockerfritt är självklart nu för tiden, men fettet har en tendens att glida ifrån mig. Och ju mindre fett jag äter, desto större är risken att jag måste kämpa mot mitt sockersug. Därför att mitt fokus de närmaste 66 dagarna att öka fettet sakta men säkert. Mer smör och kokosolja enkelt uttryckt.

Mitt nästa fokus de närmaste 66 dagarna handlar förstås om att bli smärtfri i min rygg. Att fortsätta att varje morgon köra min meny från Hållbar Hållning och med min diagnos från magnetröntgen (som jag har fått tid för i veckan som kommer) jobba med de förutsättningar jag har. Till exempel har jag bestämt mig för att träffa en klinik för funktionell träning - STAC.  Mitt mål är såklart att bli stark, snabb, smidig (och smärtfri). Jag vill kombinera min Crossfit- och tyngdlyftnings-träning på Basic gym med mitt eget basprogram, anpassat för mig - med min cykling, min simning och med löpning (hör och häpna).

Med min ryggskada tar min träning en ny vändning. På riktigt. Och det börjar för mig som för alla- med 66 dagars nyfokus.




lördag 20 september 2014

Spring i benen.

Det här med rörelse hörni. Vad märkligt det är. Att man kan leva ett halvt liv innan man inser att det är det bästa som finns. Jag funderar på hur mitt liv såg ut innan den insikten och jag minns knappt. Så mycket har förändrats och tagits i tu med. Jag är så tacksam för den här resan. Trots situationen just nu, med ond rygg och ont ben. Så himla tacksam.

Min rygg är bättre. 1 mils promenad genom vattenriket, Tiviloparken och Yllan  i eftermiddag och jag längtade hela tiden efter att få springa. Bara få släppa taget och springa. Och alla ni som känner mig vet exakt hur märkligt det är. Att jag längtar efter att springa.




Benen bär mig i alla fall. 

Höst? 23 grader och sol.

tisdag 16 september 2014

Hela vägen

Vi har bestämt oss för att vårt hem är godisfri zon.

Jag har ju inte ätit socker på över ett år, men likväl har vi fortsatt köpa skräpet till ungarna. Det har inte alls känts bra, men har varit såååå svårt att lägga av med. Det har varit fredagsmys (läs: chips, glass och läsk) och lördagsgodis (läs: gott&blandat, choklad och läsk), och det har varit avgiftning söndagar (läs: ungar som länsar skåpet efter left overs). Vet ni hur äckligt en påse gott&blandat luktar när man öppnar den? Klart ni vet. Vet ni hur illa ens ungar luktar efter en påse grillchips? Klart ni vet. Ändå köpte jag det. Och gav till dem som betyder mest för mig. Helt galet.

Hur som  helst. I sommar har det blivit mindre och mindre godis och ju mindre man äter, desto mindre vill man ju ha, så efterfrågan från barnen har blivit mindre och mindre. Inspirerade av en god vän - Lisa - tog vi steget för två veckor sedan och införde godisfri zon hemma på Floravägen. Det betyder att man kan äta godis, kakor och glass när man är på kalas eller hemma hos någon annan, men hemma hos oss är det frizon. Lilla N var erkänt skeptisk. Hon ÄLSKAR godis. Men det har gått hur bra som helst. Vi i har frossat i spännande bubbelvatten, ekologiska vindruvor, ekologisk Galia melon, bananchips, nötter och mandlar. Russin och torkade äpplen. Och vi har bakat mugcake på två minuter. Det blev en riktig favvo. Och det känns så himla bra att göra det här för våra barn. Att gå hela vägen.

Banan och hasselnötskaka i mugg: 
1 ekologiskt ägg
1 mogen ekologisk banan
1/2 dl hasselnötsmjöl
1 msk ekologisk kakao
1 msk ekologiskt kokosmjöl
ekologiskt vaniljpulver
1 tsk ekologiskt bakpulver

Mosa banan och blanda de andra ingredienserna. Mixa med mixerstav till en slät smet. Smörj en kopp med smör eller kokosolja och grädda i micron 1,5-2 minuter. Servera med varma hallon och kvarg.



Om inte det här är sött och gott så säg!


söndag 14 september 2014

I love my bike

Jag älskar den jag är när jag susar fram på min cykel. Jag älskar att känna mig lätt, snabb, flygande. Det är en helt ny upplevelse för någon som i stort sätt hela sitt liv känt sig tung, långsam och trögflytande. Jag älskar vinden som river i motvinden och jag älskar när den plötsligt är i ryggen och ger ännu mer fart. Jag förundras över att en helt ny värld av cykelvägar öppnar sig och hur enkelt det är att bara dra iväg. Det är som meditation. Bara jag. Och mina andetag och landskapet som susar i periferin.



Plötsligt var jag i Ekestad. Bra söndagsrunda!

I love my bike.


lördag 13 september 2014

Reality check

Träffade sjukgymnast-Sandra igår. Hon gillar inte att jag tränar som jag gör. Hon gillar inte att jag frestar kroppen med hantlerodd, plankor, drakar eller FLR´s. Hon sa; "Om du fortsätter såhär kommer du snart att skada dig ännu mer. Du kommer att ha en väg tillbaka som är MYCKET längre än den du har just nu. Om du inte taggar ner kommer du aldrig mer att kunna lyfta och aldrig mer att träna CrossFit. Det kanske du inte kan ändå."

Det kanske du inte kan ändå.

Det var där min hjärna kokade över. Och tro mig. För två år sedan hade jag omfamnat det faktum att någon sa att jag inte borde träna. Jag letade ursäkter som bekräftade mitt soffliggarliv. Jag trodde att hoppa var något man inte borde göra, att springa var något för 20-åringar och att styrketräning var att lyfta något lätt 40 gånger.

Sen mötte jag Jonas Carlström som såg frågande på mig när jag sa att jag inte kunde hoppa. -Är du skadad på något sätt? Frågade han. -Nej. Svarade jag. Bara det nog inte är så bra för mig att hoppa. Jag är ju så tung.  -Alltså, du är en fullt frisk 40-åring, det är bara att hoppa. Sa Carlström. Och jag hoppade. Det är det bästa som finns. Att hoppa högt. Att våga hoppa ännu högre. Tack Jonas för att du utmanade mig.

Om Sjukgymanst-Sandra hade sagt samma mening till mig då, för två år sedan - hade jag lagt mig raklång och aldrig rest mig upp. Nu kokade jag över. Missförstå mig inte, för jag lyssnade. Lyssnade utan att gå i diskussion. Hörde hennes lektion om buktande diskar, om rupterade diskar, om om operationer och om att fresta nerven om och om igen. Det är andra gången hon håller det här brandtalet för mig. Jag lyssnade. Jag hör vad hon säger. Jag har för bråttom. Jag behöver ha tålamod.

Men jag kokade. Och jag bestämde mig där och då för att jag ska göra det här på rätt sätt. Och när jag är tillbaka - ska jag lyfta tyngre, springa snabbare och hoppa högre än jag någonsin gjort förut. För jag tänker komma tillbaka. Men jag behövde en reality check igen. Och jag behövde gråta. För jag grät floder igår. Det fanns inget slut på tårarna. Riktig fulgråt. Som blev fingråt, som blev tomrum. Som blev jävlarannamma.

I dag skriver jag min plan för den närmsta månadens rörelse. Jag får gå, cykla och crawla. Jag tänker lita på mig själv när det kommer till att hitta det som funkar för mig. Jag tänker ta råd av någon som Annie Thorisdottir (fittest woman on earth, som drabbades av diskbråck för några år sedan) och jag tänker yoga mig frisk. Och jag tänker gå. Gå, gå och gå. Cykla, cykla och cykla.





Snart tillbaka 

1 mil genom vattenriket i morse.
Om man inte kan hoppa, springa eller lyfta. Då får man gå.

torsdag 11 september 2014

Torsdagstankar: Yogaonsdag, torsdags-VAB och vasaloppsläger.

Yogade på Studio 11 igår och det var ett superpass. När jag väl bestämt mig för att ta bort alla framåtböjar och när jag väl bestämt mig för att lyssna på riktigt på min kropp, gör yogan underverk. Jag åkte från träningen med en helt annan kropp än jag kom dit med. Att komma hem från två timmars yogapass och äta kokosgröt i soffan med några tända ljus är liksom livet på en pinne.

I dag är jag hemma med Lilla N som varit snuvig hela veckan. Hon är bättre idag och Vård Av sjukt Barn, blev Mys med Piggare Unge. Det finns inget bättre, än när en lite krasslig, blir frisk igen. Tack, tack, tack.

Jag har ju bestämt mig för en tjejklassiker. Cykelträningen är igång, frisimskursen bokad - börjar efter jul. Nu är jag inne på att åka till Torsby på ett vasaloppsläger. I december. Lämna julhetsen några dagar och bara åka skidor. Jag blir pirrig bara jag tänker på det. Måste fundera några dagar. Det är så galet mycket utanför min comfort-zone. Skidor. Snö. Ensam.

Men. Som Sharma säger - If your not scared, your not growing wery much.


onsdag 10 september 2014

Kontroll


Det fanns en tid när jag bara hade lagt mig ner raklång just nu. Med en påse smågodis. Jag hade gett upp på träningen, maten, sömnen. Jag hade tagit bilen till maxi och gått loss på plockgodis. Och sen hade jag rundat av med chips och en cigg. Förmodligen en cola till det. Eller två. Herre gud. Tänk att det var mitt liv. Mitt sätt att hantera stress och smärta. Mitt sätt att hantera det mesta faktiskt.

Nu har det gått 6 veckor sedan jag vaknade med domnat ben och jag ska villigt erkänna att vissa dagar känner jag mig nästan galen. För att det är så jävla jobbigt att ha ont. För att jag inte vet om jag har en buktande disk eller ett diskbråck (väntar på röntken). För att det vissa dagar känns bättre och nästa dag inte. Men mest av allt - För jag längtar efter träning. Efter puls, efter blodsmak, efter värkande muskler. Bristen på träning gör att jag har svårt att sova, är lättirriterad, har svårt att koncentrera mig och gör mig stressad. Jag nojjar för att gå upp i vikt. Jag saknar min box. Jag saknar att uppleva allt det vi upplever tillsammans varje vecka. Det vi brukar gå igenom tillsammans. Jag saknar tillsammans.

Saker jag gör för att hålla kontrollen:
  • Hållningsträning och rörlighet varje morgon. Five a clock club. Upp och hoppa nyponsoppa kokosolja. Typ.
  • Cykel. Med vinden i håret. 10 mil förra veckan.
  • Yogan. Det funkar om jag tar det l u g n t. Bakåtböjar och vridningarna är halleluleja.
  • Åker till Boxen även om jag inte kan träna dagens WOD. Att byta om och komma dit betyder allt just nu. Bicep curls, hantelrodd, plankor och stretch är bättre än inget. Jag tänker inte bli svag för att jag har ont i ryggen.
  • Mindre träning kräver mindre protein. Så - mer fett och mindre kött. Halverat proteinmängden enkelt uttryckt. Det var länge sen jag var hungrig, men det är ok just nu. 
  • Upprepar coach Carlströms ord i mitt huvud: Every major set back -  is a set up for a great comeback.



söndag 7 september 2014

Bästa helgen

I fredags träffade jag Sjukgymnast-Sandra och fick Traktionsbehandling. Kort sagt fick jag ligga i en maskin som sakta och kontrollerat drog isär min ryggrad för att ge möjlighet för disken att halka tillbaka in igen. Det var skönt och jag kände mig lång och lättandad när jag lämnade SportMed. På fredag är det dags för nästa behandling och jag håller tummarna att det kan hjälpa mig. Tillsammans med allt det andra såklart. Tillsammans med Mckenzie, Tornet, Cykeln och styrketräningen. Tänker jag bli frisk och stark.

I natt har varit en bra natt. Jag har sovit gott och inte vaknat med smärta en enda gång. Morgonen var lite sisådär dock. Svårt att sitta och ont, stramande högerben. Efter mitt program från Egoscue så är jag människa igen och dagen har varit riktigt bra. Så bra att jag både har hunnit med att testa Tornet och cykla tur och retur Åhus.

3,7 mil och jag är lycklig som få. Rörelse är verkligen livet.

Tornet. Det ska vi prata om en annan dag. Måste smälta. Det är magi.







torsdag 4 september 2014

Uppförsbackar och nedförsflyt

Mitt liv är lite som en tur med min nya racer just nu. Ena stunden flyt och känslan av att smärtan är borta och jag är på G. Nästa morgon tungt och smärtfyllt. Nätterna är värst. I natt var det gräsligt. Uppför igen. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan och mellan glädje och depp. Jag avskyr att deppa. Hatar offerkoftan och maktlösheten.

Jag saknar min crossfit. Alltså galet mycket. Jag längtar efter tyngdlyftningen. Kanske ännu mer. Jag är livrädd för att gå upp i vikt av utebliven träning och jag vacklar på gränsen att ta till småätandet för att dämpa stressen jag känner inombords. Jag drömmer om att jag vaknar och väger över 100 kilo igen. Drömmer om känslan av att inte kunna knyta skorna utan att må illa, att inte kunna ta på strumporna stående, att inte orka springa eller hoppa. Samtidigt vet jag att jag (fast jag "inte tränar alls") tränar mer än jag någonsin gjort i mitt vuxna liv. Jag tränar rörlighet varje dag. Hållningsträning varje morgon. Yoga varje vecka. Jag är på gymet och gör så gott jag kan flera kvällar i veckan. Och i denna torsdag har jag cyklat två mil i motvind innan middagen. Faktum är att jag har cyklat 7 mil den här veckan. Bara sådär. Så jag borde kunna släppa den där ångesten och bara lugna ner mig lite. Läka. Och jag försöker. Andas. Lugna ner. Läka.

Men jag längtar ändå efter att lyfta tungt. Nära snabbt och djupt. Och tungt.



måndag 1 september 2014

Jordnötssmör

Jag tog min cykel till Basic gym i kväll. Fick precis den boost jag behövde av att träffa alla. Skratta. Svettas lite - och prata Klassikern.

Medan alla andra slet med tyngdlyftning eller ANGIE körde jag:

Rygglyft 6x10
KB-rodd 10x3 14 kilo
Tabata FLR (planka med raka armar)
Tabata Hang (Hänga i pullup-bar)
Musslan 3x10 2,5 kilo

Det kändes ok. Jag känner mig ok. Deppigheten över att inte kunna träna, över att inte kunna använda min kropp, har dämpats lite med min cykel. Jag har fått några riktiga genomkörare i helgens motvind. Jag behövde det.

Och nu ska ni få veckans recept. GUDAGOTT!!!

Jordnötssmör deluxe

ca 200 gram salta jordnötter
30 gram rumstempererat ekologisk smör
1 msk ekologiskt kokosolja
1 knivsudd ekologisk vanilj
1 msk stevia strö

Mixa allt till smör i mixer. Förvara i kylskåp.

Godare än godast. Bred på tunna skivor äpple och krydda med kanel, ät tillsammans med kokosgröten eller ta en matsked rakt upp och ner.



Inte för mig idag. Men snart. Love ANGIE. 





söndag 31 augusti 2014

Motvind

Jag funderar på hur jag alltid avskytt vinden och hur jag plötsligt älskar den. Dagens cykeltur fram och tillbaka till Rinkaby. 2,7 mil på cykel i motvind och duggreg och jag älskar det. Älskar ensamheten, dofterna, farten, vinden. Vem hade kunnat ana?

Och jag är säker på att det vänder med ryggen nu. Hela veckan har det sakta men säkert känts bättre. Jag sover bättre och jag kommer ur sängen när jag vaknar. Jag har slutat med värktabletter förutom på natten och jag mår bättre.

Jag mår bättre.
Äntligen.


lördag 30 augusti 2014

Såg ni en blå blixt mellan Kristianstad och Skånes Viby idag? Det var jag på min nya cykel.

Jag träffade min Postural alignment-coach Jonas idag (alla mina coacher heter visst Jonas).  Med hans klokskap och min envishet ska jag hitta tillbaka till min inre linjering. Och jag är på god väg ska jag säga er. För vi har tillsammans åtminstone definierat vad som behöver korrigeras. Och det är inte lite. No wonder att min rygg kraschar med jämna mellanrum.

Vänster knä kollapsar inåt, jag roterar höfterna bakåt i överdriven svank, mina axlar vill ramla framåt och ger mig ett hopsjunket bröst och min vänstra axel vill sträva nedåt. Nu är mitt program, eller min meny från Egoscue kompletterad med nya övningar och jag är full av förväntan för att se vart det tar vägen. 30 dagar har gjort stor skillnad, 30 till blir spännande att följa.

Nästa vecka ska jag få testa Tornet  och jag har hört att det kan vara ett halleluja-moment. Och det är exakt vad jag behöver. Lite halleluja i min rygg och höft.

På tal om religiositet. Jag har testat min nya cykel idag. 1,5 mil snabbare än jag någonsin cyklat. Inte ens motvinden störde mig. Inte regnet heller. Känslan av att flyga fram är ren och skär lycka. Frihet. Älskar.


fredag 29 augusti 2014

I love my Nishiki

Träffade sjukgymnasten idag. Hon blev lite ilsken på mig. Jag älskade henne. Rakt på sak och inget fluff. Rejäl, stark crossfit-människa. Två diskbråck själv, hon visste vad jag gick igenom. För det är nog inget att hymla med längre. Det är ingen som inte tror att det inte är ett diskbråck. Det är nog ett diskbråck.

Hur som helst. Sjukgymnast-Sandra undrade om jag trodde att en sårskorpa som pillades bort och pillades bort skulle läka såret? Hon frågade om jag hade lyssnat på kroppen dagen efter mina egenkomponerade rehabsessioner? Och vad kroppen i så fall sagt till mig mitt i natten när jag vaknat med molande värk och tårar i ögonen? Hur som helst. I got the point. Nu har jag lovat att lyssna på de små nyanserna. Jag har lovat att inte gå i ytterläge, jag har lovat att inte belasta mina kotor i svank eller framåtböj. Jag har lovat att inte lyfta, tänja, squatta, pressa, hoppa. Jag har lovat att fortsätta göra McKenzie  exercise, mina övningar från Hållbar Hållning och jag har lovat att promenera mycket och långt. Simma går bra. Cykla är utmärkt.

Så. Sagt och gjort. Utan cykel inget cyklande. Rörelse är livet. Kommer ni håg känslan av ny cykel? Den är detsamma 30 år senare.

Jag är nykär. 

torsdag 28 augusti 2014

Kontroll

Jag har ingen kontroll på smärtan. Ena dagen nästan smärtfri. Nästa dag högt upp på smärtstegen. Början av natten allt ok men vid 03.00 vrider jag mig av ilande smärta genom hela benet upp i ryggen. Morgonen är värst. Innan jag gjort mitt rörlighetsprogram är jag knäckt. Jag är så trött på det här.

Basic gym i kväll. Fullsatt hus. Skratt och kärlek. Även för oss som haltar. Men jag är less på att träna ensam. Det är väl så att universum ger exakt det man behöver. Jag behöver ta mig igenom det här, och det tänker jag göra. 

För ett år sedan var jag tung, trött och hopplös. Jag kunde inte göra en (1) air-squat och jag trodde att jag inte kunde hoppa. Jag var rädd för att springa och jag kunde inte stå upp och ta på mig strumporna. Jag har inte gått hela den här vägen för inget. Jag är snart frisk.

Kvällens träning:  Rodd, rörlighetsträning (axlar, höfter, framsida lår, baksida lår, vrister), biceps curl, musslan, Tabata planka, Tabata FLR och rörlighet igen. Jag kom stel och haltande klockan 17.30 och lämnade varm och mjuk med stadigt steg, klockan 19. Underbart.

Rörelse alltså.


tisdag 26 augusti 2014

Tisdagstörst

Törstar efter träning. Inte mjuk, stillsam, kontrollerad. Allt annat. Motsatsen. Men jag är inte där ännu. Jag kan inte ens tänka på att svinga en kettlebell. Eller lyfta en stång från golvet. Eller hoppa. Jag kan ju med nöd och näppe ta på mig strumporna själv.

Trots detta gnäll. Så är jag bättre idag igen. Lite bättre än igår, men inte lika bra som i söndags. Min skada är verkligen inte under kontroll, det svajar fram och tillbaka. Varje missad rörelseträning straffar sig direkt. Varje stretch som jag drar en millimeter för långt straffar sig direkt. Och det är häftigt. Att jag under de här två åren verkligen lärt känna min kropp och att min kropp direkt svarar på rörelse.

I kväll ingen träning. Bara mjuka rörelser på yogamattan hemma i vardagsrummet. Och där ligger min egna Eleikostång och skiner i all sin prakt. Inte med ett hånleende dock. Men med förvissning om att vi snart är ett par igen. Jag ska bara igenom det här. Sen så. Kommer jag vara starkare än någonsin.

I kväll ser jag En svensk klassiker på SVT. Så otroligt bra. Inspiration de luxe.


måndag 25 augusti 2014

Måndag

Trött och ont.
Längtar efter att lyfta tungt och träna hårt. Tyngdlyftning och CrossFit.

L Ä N G T A R.

söndag 24 augusti 2014

Happy sunday

Vaknade 06 med ett leende. Helt färdig, för natten blev sen. Men lycklig. Och hyfsat mjuk i ryggen. Masade mig upp och värmde upp med mitt program från Hållbar Hållning. Sen kaffe med kokosolja och iväg på Yoga-workshop med Irene. Irene var den första yogalärare jag mötte som verkligen brydde sig om detaljer och linjer. Som aldrig någonsin drev sina elever att sluta lyssna inåt. Hon lärde mig att grunda, bredda och förlänga. Och yogan blev något helt annat efter att jag lärt mig det. Omständigheter har gjort att jag inte yogat för henne på några år, men idag var det dags. Och det var som vanligt en magisk upplevelse. Jag var snäll mot kroppen. Och sinnet. Precis som Irene alltid påminner om. Precis som man måste efter en lång natt. Precis som man måste med ond rygg och kort högerben. Jag såg möjligheter ibland, testade och kände. Förlängde. Mitt högra ben var flera centimeter längre när 3 timmar hade gått än när jag började. Otroligt. Yoga. Är. Fantastiskt.

Eftermiddag nu. Fortfarande med ett leende. 30 vänner på kräftor kan inte göra annat än att höja lyckonivån till nya höjder. Som vi åt. Sjöng. Dansade och skrattade. Och tävlade förstås.

Och där framåt natten så föddes något nytt. Ett lag. Som ser en möjlighet att göra en klassiker tillsammans. 2015 bring it on.


lördag 23 augusti 2014

Ryggen och rörligheten

Jag har sagt det förut. Min skada är något positivt. Jag behövde kanske det här. Lugna ner, fokusera och inte bara inse - utan verkligen inse -  att ryggen och rörligheten kommer först.

Litet bakslag de senaste dagarna. Jobbiga nätter och molande värk. Men jag är bättre. Mycket bättre den här veckan.

Var med på tyngdlyftningsträning idag. Jag älskar det. Även om det tyngsta jag lyfte idag var ett kvastskaft. Men som sagt. Ryggen och rörligheten.

I kväll är det fest. Huset är snart fullt av glada atleter och en ton kräftor. Tänk att man kan träffa nya vänner fortfarande. Som går rakt in i hjärtat.

Och i morgon är det yoga-workshop för mig.



Älskar kräftor.

torsdag 21 augusti 2014

Det finns inget bättre. Än när det vänder.

Jag känner mig bättre idag. För första natten på tre veckor har jag sovit. Inte vaknat och ätit värktabletter. Inte vaknat av att det molat som tandvärk i benet. Underbart. Frid. Lycka. Bye, bye, buktande disk.

I går var första lektionen på den yoga som jag anmält mig till i höst. Jag hade meddelat min buktade disk till yogaläraren och hon svarade att yogan minsann kunde göra en buktande disk att bukta in igen.

Min lektion blev anpassad. Jag jobbade nära kroppen och inga inverterade asanas.  Det var en blandad grupp, vana yogis och nybörjare. Skönt, svettigt flow. Mjuka vridningar och bakåtböjningar. Vinyasas som knöt ihop. Ryggen som sakta men säkert förlängdes och blev varm. Benet som slutade ge väsen i från sig och långsamt följde med. Jag var snäll mot mig själv. I trädets position var mitt vänstra ben starkt och balansen perfekt. Mitt högra ben kunde inte stå självt alls. Jag fick stötta upp med vänster fot i golvet och hitta balansen på det viset. Det var ok. Det var precis vad jag behövde. Ingen prestation, bara lyssna inåt.

När jag satt i bilen hem så var det en helt annan kropp. Det var tyst inuti. Inget gnissel och ingen smärta. Sen som sagt, sov jag gott. Hela natten. För första natten på tre veckor.

Hej då buktande disk. I get the point. Nu kan du bukta in igen.




tisdag 19 augusti 2014

Min nya favorit

När  man rehabtränar har man liksom i all träning saker man älskar att göra, övningar man står ut med och övningar man hatar.

Min nya favvo heter Draken.  Och snart tänker jag att Draken har en kettlebell eller stång i händerna och jag gör One legged romanian deadlift. Fasiken vad jag längtar efter det. Ingen aning om varför egentligen. Men jag längtar så efter att lyfta något tungt.


söndag 17 augusti 2014

Om igen

Vaknar med dunkande nästan outhärdlig smärta. Kravlar (jo, det är sant, kravlar) ner på golvet och lägger fötterna på en stol. Ligger blixtstilla i 15 minuter. Då släpper det sakta. Sen rörelse- och hållningsprogrammet från Hållbar Hållning. Det är min räddning. Efter det är jag människa igen.

Kaffe med kokosolja och i väg till Basic gym. Rörlighet med pinne och band 10 minuter, pressar, pullups, hantelrodd, Tabata FLR, Tabata plankan, Biceps Curl. Till sist foamroller och huvudstående 15 andetag X 3. Efter träningen är jag lite mer människa ändå.

Resten av dagen med jämna mellanrum (3-5 gånger på dagen, 2 gånger på natten) McKenzie Exercise. Och sen. Bara att upprepa. Man kan kalla detta rehabträning. Eller kan man kalla det tålamodsträning.

Och hela huset luktar Tigerbalsam.

Värme är bra. 

lördag 16 augusti 2014

Rehab #2

Jag maler på.

Rörlighet. Hållningsträning.
Pressar 6x6, 20 kilo
Kettlebell-rodd  3x12/12, 14 kilo
Tabata FLR (planka på raka armar, som armhävningsposition)
30 pullups (Med avlastning, så få set som möjligt.) 3 set idag! 10, 12, 8
Rumplyft (långsamt och försiktigt!) 3x15
Huvudstående 15 andetag x3

Mådde kanon i ryggen hela dagen igår. Vaknade vid 03 och hade galet ont. Efter träningen idag känns allt bättre igen. Skam den som ger sig.




torsdag 14 augusti 2014

Klarar jag detta..

Jag tror det är ett test det här. Jag behövde detta. Lugna ner, gå in i mig själv, göra det på egen hand. Ta hand om ryggen och lyssna på kroppen. Någon försöker säga mig något.

Jag vet ju att jag knarkar CrossFit. Precis som jag knarkat godis. Mackor, pasta, choklad. Precis som jag missbrukade nikotin och rökte 20 cigg om dagen (nikotinfri tre år nu!!). Jag får exakt samma känsla i kroppen av att köra en WOD som jag fick av att köpa och börja äta ett kilo smågodis. Bara miljoner gånger bättre. Lycka. Och med träningen lycka utan dåligt samvete. Utan ångest. Bara glädje. Så visst. Jag knarkar CrossFit.

Och jag äter bra delvis för att det är så enkelt när man tränar hårt. För man behöver det bästa bränslet för att orka vända upp en stång. För att orka 150 wall-balls och 150 burpees. Ju bättre man äter ju bättre vill man äta. Ju mer jag tränar desto mer vill jag träna. Som jag är i allt. Ju mer desto mer. Ju mindre desto mindre.

Och träningen: När man fyller på med så mycket lyckohormon så behöver man inte socker. Inte nikotin. Inte snabba kolhydrater.

Så. Det här att rehabträna är ett test för mig. Klarar jag detta så klarar jag vad som helst. För just nu flödar inte lyckohormonet precis. Det är inte skitkul. Men jag maler på. Smått tacksam att ryggen är så bra som den ändå är. Smått envis för jag tänker minsann inte ge mig.

I kväll blev det kokosgröt här hemma. Jag hade glömt hur fantastiskt gott det är efter träningen!

2 ekologiska ägg
1 dl kokosgrädde
1 msk ekologisk kokosmjöl
1 tsk ekologiskt smör
vanilj
kardemumma

Blanda i kastrull och rör till önskad grötkonsistens under uppvärmning. Servera med varma hallon, kokosgrädde och en matsked granola från LCHF-klubben. Enjoy!



Gott efter träning! Kokosgröt extra allt. 

Precis när man behöver ett tecken så får man ett.

onsdag 13 augusti 2014

Lite bättre?

Jag försöker tänka positivt och jag försöker känna hur jag läker.  Och ibland känns det bättre. Hela dagen har varit bra. Jag har sovit gott och vaknade hyfsat utvilad. Tränade mitt Alignment-pass i morse. Kändes bra. Lite bättre. På jobbet har jag med jämna mellanrum lagt mig på golvet (tur att man jobbar på IKEA där "Dare to be different" är ett signum :)). Träningen på Basic gick bra. Axelpressar, 14-kilos Hantelrodd, tabata-planka, pullups och lite rörlighet. Allt har känts fint. Lite bättre.

Men i kväll värker benet. Höften. Foten. Det är så himla lätt att hamna i en negativ spiral. Av smärta och trötthet. Känner hur jag nästan sugs ner i den direkt när smärtan kommer. Jag försöker verkligen att skapa en spiral av träning och små framsteg. Våga känna att allt känns lite bättre. För det är så himla skönt att ta makten över sin smärta. Att göra något. Inte bara lida. Så. Jag är nog lite bättre idag. Faktiskt.

Sen har jag en galen tanke. Som bubblade upp i helgen när jag såg Anders magiska envishet, glädje, vilja och styrka i en Svensk Klassiker.  Jag är inte riktigt redo att ens dela mina tankar ännu. Men ni fattar. Eller hur?



Favvostället. 

Allt faller på plats.

tisdag 12 augusti 2014

En dålig och en bra nyhet.

Just nu är det lite bergochdal-bana måste jag erkänna. Benet känns stundtals bättre men nätterna är hemska. Som tandvärk. Varför jag har ont vet jag inte riktigt. Min rygg har ju krånglat tidigare, men det är flera år sedan. Och. Buden haglar. Allt ifrån "ryggskott" till "buktande disk" och allt däremellan. Har betydligt mer känsel i foten idag, efter behandling igår dock. Det går framåt. Det får ta sin tid.

Jag försöker sålla i bruset och gör mina övningar. Jag har nio övningar i min meny från Hållbar Hållning som jag gör religiöst varje morgon och jag tränar mage, axlar och armar på gymet. Det är övningar som biceps curl, hantelrodd, stångrodd, planka, jumping pullups, axelpress och rörlighet. Lugnt och stilla. Ingen tidtagning, ingen stress. Inte så kul.

Vad som är kul är däremot min goda nyhet - jag kan konstatera att jag för första gången i vuxen ålder tagit mig igenom en hel sommar utan att gå upp ett enda gram i vikt. Tvärt om. Har faktiskt tappat lite till. Tänker att jag ska vara där, i mål med min viktnedgång runt jul.

Eller vadå tänker? Mitt mål är att gå ner 5 kilo innan nyårsafton 2014. Och sen lite till kanske.

söndag 10 augusti 2014

Allt är möjligt.

Inspiration.
En Svensk Klassiker. Har ni sett första säsongen? Gör det annars. Allt är möjligt.

lördag 9 augusti 2014

Paleowraps

Mår bättre idag. Ryggen har varit eländig på morgonkulan, men efter mitt program från Hållbar Hållning och efter mitt pass på Basic gym (jag körde Biceps Curl, Axelpress, Hantel rodd, Ringrodd, Tabata planka och till sist rörlighet och foamroller) så känns den mycket bättre. Eller så är det huvudet som mår bättre. Jag vet inte. Bättre i alla fall. Men jag längtar efter att lyfta tungt. Det här med hantlar är inte på långa vägar lika kul som en stång. Men nu är det som det är. I veckan listade jag bra saker med rehab och ytterligare en bra sak med rehab är ju att man slipper att vila. Man kan åka till gymet varje dag om man vill. Och det vill man ju.

I kväll äter vi världens godaste Biff fajitas med guacamole. Eftersom vi har skippat gluten här hemma har jag precis fixat Paleowraps till alla. Enkelt, gott och fritt från gluten.

Paleowraps 6 st

4 ekologiska ägg
1/2 dl ekologiskt kokosmjöl
1/2 dl vatten
en skvätt ekologisk olivolja
salt
ekologisk kokosolja eller smör att steka i

Vispa äggen fluffiga, tillsätt kokosmjöl, vatten olivolja och salt. Vispa slätt. Grädda i stekpanna i kokosolja eller smör. Smeten räcker till ca 6 wraps. Funkar perfekt att göra i förväg och ha i kylen. Gott till tacos eller fajitas, men också supergott med färska bär och kvarg som mellis eller efterrätt.

Och nu regnar det här. Exakt vad jag önskade mig.










fredag 8 augusti 2014

Fredag

Första veckan efter semester avklarad. Det blev en bra vecka ändå.

I kväll - lite låg. Får erkännas.
Domnad i benet.
Längtar till träningen.
I morgon är en annan dag.




torsdag 7 augusti 2014

Bra saker med Rehabträning (jodå. Det finns bra saker.)

Jag har ju deppat några dagar för att det är så (in i helvete) trist med rehabträning. Jag tror att det mest av allt handlar om att jag är en sån extrem sällskapsmänniska. Att jag älskar CrossFit för att jag älskar dynamiken i gruppen. Och jag står nästan inte ut att tänka att jag inte får vara med. Nu har det ju gått några dagar. Och saken är den att på min Box, på Basic gym så är man självklart med ändå. Även om man är bredvid. Även om man tränar sitt eget vid sidan om. Så är man med. Sedd. Så nu ska jag sluta deppa. Det är som Coach Carlström säger: Snart tillbaka. Något bra kommer alltid ur sånt här. 

Och vet ni. Det finns bra saker med rehabträning.

En bra sak är att man får tid och rum att träna sånt som man verkligen behöver. Jag behöver verkligen bli starkare och koncentrera träning för bål, rygg, axlar och armar. Det får jag chans att träna nu. Lite statiskt. Men - väldigt målmedvetet.

Stress. Det är otroligt bra för stressnivåerna att träna rehab. För det finns inget mindre stressigt än att följa sitt program av hantelrodd, axelpressar, Jumping pull ups och power raises. Det är bara att tugga igenom. Helt flåsfritt.

Det går inte att knarka rörlighetsträning. Eller hållningsträning. Det ger liksom ingen kick. Alls. Och, som ni säkert räknat ut är det är exakt vad jag behöver. Så är det nog. En bra sak med rehabträning är alltså att det stärker jaget. För varje gång jag tar mig igenom passet, utan att belönas med värsta ruschen så stärker det karaktären. För jag ger mig inte. Hur trist det än är. Jag ska igenom.

Pepp, pepp.




onsdag 6 augusti 2014

Rehab.

Jag vill ju bli stark och smidig på riktigt, så det är inget att be för. Om man tränar såhär mycket så lär man bli skadad med jämna mellanrum och då måste jag ju ha en plan för det med. Så. Rehab. Jag tänker bli urstark i mage och rygg. I axlar och armar. Jag tänker skydda min rygg genom styrka. Nu gäller det att inte ge upp för det vore det enklaste. Att bara lägga sig ner och ge upp. För ryggen värker. Men hör och häpna, apan är knäpptyst och tankar på att inte ta mig igenom detta har inte ens nuddat mitt sinne. Jag är snart tillbaka. Och det bästa av allt: överallt där jag behöver bli stark för att skydda ryggen -  där har jag ju inte ont -  så det är bara att köra.
- trap raises 
- power raises 
- Innåtrotation med hantlar
-plankor
-pull-ups och jumping pull-ups

Dessutom har jag fått ett program för att jobba med min hållning av Jonas på Hållbar Hållning så det får också läggas till den dagliga rutinen.

Så. Igår när mina systrar och bröder slet som galningar i en WOD from hell, låg jag på golvet och snurrade mina fotleder. Inte kul. Inte ett dugg kul. Men det är ju inte kul att ha ont i ryggen heller. Så nu gör jag det bara.



Burpees och knees to elbows för alla andra. Rehab för mig. 


Hållbar Hållning. Den resan ser jag fram emot. 

Kesopannkaka. Har ni testat det?
2 Ägg, 1/2 liten burk keso, 1 tsk fiberhusk.
Stek i smör och krydda med salt och peppar.

måndag 4 augusti 2014

Hel och stark

Jag måste lyssna nu. På kroppen. För den försöker säga något till mig.

Den försöker säga att det är dags att se saker som de är. Den försöker säga att jag behöver lyssna, inte rusa. Jag behöver stanna upp lite. Och göra saker rätt, inte snabbt.

Jag har ont i ryggen. Så ont att jag grät igår. Så ont att jag inte sovit på flera nätter. Och min fot är domnad. Mitt ben också. Lite bättre idag, men fortfarande ont. Dock - tack och lov - jag har inget diskbråck. Jag har inget diskbråck. Och jag tänker inte få ett heller. Så nu gäller nya spelregler.

I kväll har jag varit hos Jonas på Hållbar Hållning. Jag ska smälta alla mina intryck och dela med er snart, men jag är helt tagen. Bitarna faller på plats, allt börjar med hållningen. Linjeringen. Postural Alignment Therapy kommer att bli exakt vad jag och min träning behöver. Funktion och balans. Inifrån och ut.


söndag 3 augusti 2014

Sommarlovets sista dag. Men inte sommarens..

Högsommaren fortsätter. Och jag fortsätter njuta med den. Längtar inte ett dugg till svalare väder och vardag. Det kommer tids nog ändå. Förvånad själv, jag brukar få nog av värme och sommar ganska snabbt, men inte nu. Något har hänt. Jag älskar hettan.

I kväll är sista kvällen på semestern men sommaren drar vidare. Getingar, värmebölja och stel rygg till trots - jag tänker njuta av varje minut. I morgon väntar jobbet. Det känns kul det med.



Augustiutmaning. Kolla #shesgotlegs
på Instagram om du vll hänga med. 

Favoriten.

fredag 1 augusti 2014

Align

I sommar har jag ju blivit nykär i min yoga. Vän med min yogamatta igen. Läst alla mina yogaböcker igen. Hittat mitt andetag och upptäckt nya perspektiv på världen uppochner. Åkt till Mudita på Österlen och yogat med Risa, till Andrarum och yogat med Kerstin. Förstått hur perfekt det är - med yoga och CrossFit i en härlig Kombo.

Jag tilltalats väldigt mycket av alignment-yogan och det har fått mig att vilja utforska hållning och rörlighet ännu mer. Så har jag genom min tränare på CrossFit Kristianstad fått nys om en Postural Alignment-terapeut som hjälper sina patienter att finna hållbar hållning. Konceptet är ett fyrstegsprogram med "The Egoscue metod", där hållningen är i fokus. Funktionella tester, hållnings- och gånganalys, mynnar ut i ett personligt träningsprogram som är anpassat efter mig -  för att återskapa funktion & balans i kroppen. Det låter som exakt vad jag behöver. Och jag börjar på måndag. Den här resan ser jag fram emot!

Fredag i dag. Snart måndag med stort M. Känns helt ok med vardag. För vardagen är vacker.





Kvällens WOD på CrossFit Kristianstad.
Hej och Hå :)

Yoga hjärta CrossFit.

tisdag 29 juli 2014

Pain is weakness leaving the body.

I går varm och mjuk, idag - varm. Men långt i från mjuk. Morgonens yoga var långsam och försiktig. Det var en helt annan kropp än i går. Märkligt. Igen.

Jag vaknade med ont i korsryggen och stelt knä. Knät är förmodligen ett resultat av mina jublande (och lyckade!) försök att komma in i hellotus igår. Ryggen är mensrelaterat. Jag blir alltid svag i ryggen första dagarna i min mensvecka och om jag inte passar mig riktigt noga utan gör något för tungt, för snabbt eller för ofokuserat så kan det ta veckor att bli bra igen. Jag vet exakt vad jag gjorde igår: Jag störde mig på att någon inte hängt tillbaka stängerna i racken på Basic. Lyfte en 20-kilosstång utan att vara stark i rygg och bål, pratade samtidigt med någon om vad vi strax skulle ta oss igenom (triple 3) och kände hur det brann till i ryggen. Det har hållt i sig hela natten och hela dagen.  Och i kvällens WOD, trots lååååång uppvärmning, trots 30 grader i skuggan, hade jag problem med situpsen. Jag var stel. Det gjorde ont.

Det var en rolig WOD trots allt.
CrossFit Baseline:

500 meter row
40 squats
30 situps
20 push ups
10 pullups

Jag slog nytt rekord med över 20 sekunder. Dessutom bytte jag färg på gummibanden till mindre assistans i pullupsen. I morgon tänker jag vakna med mjuk rygg igen.

Det är sommaruppehåll på CrossFit Kristianstad.
Det struntar vi i. Vi kör klockan 18 som vanligt.








måndag 28 juli 2014

Padmasana och 50% av triple 3. Allt är möjligt.

I över tio år har jag bara kommit in i en halvlotus. Hur jag än försökt har det varit omöjligt att rotera ut höft och knän för att komma in i padmasana. I morse, när jag gjorde min morgonyoga så studerade jag en bild på en person som sitter i hellotus, och plötsligt kunde jag bara göra det. Det var som om kroppen såg, det ögonen uppfattade. Jag har tänkt på det hela dagen. Så otroligt märkligt. Att det bara gick. Bara sådär.

Resten av dagen har det solats och badats. Jag är brun som en pepparkaka. Älskar värmen, äskar solen, älskar det. Korta stunder tänker jag att jag längtar efter regnet, men ångrar mig snabbt. Man tröttnar snart på regnet och jag tänker njuta av varje minut sol.

Dagens workout på Crossfit Kristinastad: Triple 3.
3000 meter row
300 double unders
4800 meter run

Jag körde 50% av triple 3. Det räckte gott och väl. 29 grader i skuggen. 6 varv på löparbanan kändes länge som omöjligt, men är det något jag har lärt mig av det här året - så är det att allt är möjligt.



Dagens WOD. Från helgens Crossfit Games.

Allt är möjligt.

söndag 27 juli 2014

PALEO - Banankaka med extra allt

I sommar har vi fikat extremt lite. Ungarna har ätit gelato i Frankrike, Johan och jag har druckit gott kaffe, men när man inte äter gluten (som ju halva familjen inte gör) och inte socker (som ju jag inte gör) är fikat lite svårt att få till. Och - I bland vill man ju också ha något gott. Som är sommar och fika och fest.

Jag hittade ett recept på Lululemonbloggen på Healthy banana bread  - och gjorde en egen variant på den. Det blev magiskt gott och är kanske det av alla mina Paleo-bakverks-försök som ungarna gillat bäst. Med hallon och lite kvarg tror jag den kan göra sommarsuccé!

HEALTHY BANANA BREAD
glutenfri, sockerfri, mejerifri

Ingredienser:
3 mosade ekologiska bananer + 1-2 bananer delade på längden
3 ekologiska ägg
3-4 ekologiska dadlar (jag mosar mina i mixer)
1/2 tesked ekologiskt vaniljpulver
1/2 dl ekologisk kokosolja
1 rågad tesked kanel
1/2 tesked bakpulver + 1 tesked pressad ekologisk citron (citronen aktiverar bakpulvret)
3 dl mandelmjöl
1/2 dl chiafrön

Blanda mosad banan, ägg, mosade dadlar. Rör i vanilj, kokosolja, kanel, bakpulver, citronsaft, mandelmjöl och chiafrön. Mixa väl till slät smet. Häll smeten i en form (jag smörjde med kokosolja och bröade med riven kokos). Dekorera med 1-2 bananer skurna på längden. Ställ kakan i ugnen på 165 grader i ca 45 minuter. Låt svalna innan du vänder upp kakan. Strö kanel över och servera ljummen. Håller i kylskåp upp till en vecka.

Gott på bananbrödet:
Bara som det är till kaffe
Mandelsmör
Skivad banan, hallon och kvarg
Extra kanel



Banankaka med extra allt.

lördag 26 juli 2014

Nykär på (och i) Österlen.

En hel veckas semester kvar och solen fortsätter att gassa. I kväll är det snudd på 30 grader igen och om jag inte har helt fel kommer åskan att dundra i natt.

Jag har haft tre underbara dagar på Österlen. Jag har yogat på Mudita, badat i Kivik, gått igenom The Creek Experience på Ystad Saltsjöbad. Jag är så oerhört glad att vi åkte Johan och jag. Vi har hittat nya pärlor dit vi kommer att återvända helt säkert och vuxentiden var precis vad vi behövde. I natt när vi cyklade genom ett sommarvarmt Ystad var livet enkelt.

Dessutom. På Mudita yogashala fann jag, att jag både hittar till Uddiyana Bandha och Sirsasana. Santosha. 









Bästa stället.

onsdag 23 juli 2014

Låt det aldrig ta slut.

Och sommaren fortsätter. Värmen är kompakt. Och jag älskar det. Låt det fortsätta. Låt det aldrig ta slut.

I dag var jag inte ensam på Basic gym. I dag delade jag husrum med världens bästa handbollslag. SG Flensburg. Ljubo Vranjes var i grym form :).

Tunga lyft på schemat. Jag är inne på mitt andra Starting Strength-program. Back squat, bench press och dead lift idag. Mina marklyft känns plötsligt så tunga att jag måste ta i med varje cell annars får jag inte upp stången. Jag mår nästan illa. Men jag är starkare. För stången är tyngre. Bänkpressen går superbra. Jag som bara kunde pressa 20 kilo en gång för ett år sedan pressade 32 kilo 3x5 idag. Mina knäböj är utsatta för ett litet experiment. Jag gör dem med en pall bakom rumpan. Som jag ska tucha innan jag vänder upp igen. För första gången hittar jag tekniken och pressar upp, upp, upp - med benen -  och inte med ryggen. Träningsvärken är brutal. Men den sitter i låren och inte i ryggen. Halleluja.

I morgon tar vi husbilen och kör ner på Österlen. Det blir några dagars yoga, dels på Christinehof i Brösarp och dels på Mudita i Baskemölla. Sen blir det spa på Ystad Saltsjöbad, långa middagar och sol och bad. Det är bara Johan och jag. Barnen har vi lånat ut. Det kommer att bli underbart.




tisdag 22 juli 2014

29 grader i skuggan

Dagarna går i varandra. Tiden flyter. Vi sover när vi är trötta, äter när vi är hungriga och bara hänger tillsammans. Det var snudd på 30 grader här idag. Allt får ett annat tempo.

Jag yogar, lyfter, badar och lapar sol. Söker skugga med jämna mellanrum men älskar plötsligt solen. Den heta värmen läker mig på något sätt. Jag känner mig mjuk och rörlig. Det är som en annan melodi i kroppen. En annan takt, ett annat andetag.

Klockan är tio och jag sitter fortfarande ute. Det är absolut vindstilla och ljusets låga står helt stilla. Magiskt. Den här kvällen ska jag minnas hela vintern.



-Får jag bada mamma? Jag har bestämt mig för att svara Ja. Varje gång.
Sommaren är kort. 

Huvudståendet. Det är magiskt skönt att vara uppochner. 

Favvostället. #Basicgym


söndag 20 juli 2014

Sötsugen?

I bland sätter sötsuget in. I bland vill man bara bjuda på något gott till kaffet. Men man vill ändå hålla sig inom planen. Eller hur? Paleo tar som sagt inte semester :)

Världens godaste Pistage-Casheew-kakao-kokos-sötbit:

En liten påse pistagenötter (100 gram?)
En liten påse naturella caschewnötter (150 gram?)
1 rågad matsked kakao
150 gram dadlar
1/2 dl vatten
1 matsked kokosolja
Riven kokos

Mixa pistagenötter till ett fint mjöl i matberedare, häll i skål.
Mixa casheewnötterna till ett fint mjöl och blanda med pistagemjölet.
Blanda i kakaon.
Mixa dadlar och vatten till en smet i matberedare och blanda samman med nötmjölet och kakaon, tillsätt kokosolja och rör runt. Forma små bollar och rulla i kokos. Ställ i kylen och ät till finkaffe!



Pistage och kokos!

onsdag 16 juli 2014

Yoga hjärta CrossFit

Lyckorus. I kväll var det lyckorus på Basic gym. En sån där kväll som det är ibland. När svetten lackar, musklerna brinner och man inte tror att man ska klara en enda sekund till, men såklart gör det ändå. När skratten klingar mitt i allvaret, när vägen är viktigare än målet trots att vi alla tävlar mot klockan, när kärleken osar.  En sån kväll. Jag älskar Crossfit.

Work out of the day - CF Kristianstad:
HELEN
For time, 3 rounds:
400 m run
21 kettlebell sving (14 kilo för mig)
12 Pullups.

Helen var en jobbig en. Jag var ohjälpligt sist i mål. Men vem bryr sig? Jag gjorde det.

Och. Jag började morgonen med att köra till Österlen och Mudita yoga i Baskemölla. Där höll Risa en Hatha yoga-klass som var magisk. Det är ett år sedan jag var på Mudita och jag kan säga att det var en annan kropp som var där i dag. Jag var starkare, mjukare och stabilare än jag någonsin varit. Yoga älskar också CrossFit. Det är som den mest perfekt kombon.

Och när jag stod i Krigarens position. Kände jag mig som en riktig Krigare.



Bättre start på dagen finns inte. Mudita i Baskemölla är ett magiskt ställe. 

Två timmars yoga och date med HELEN.
Rundar av med lite surf och en Okobay.

tisdag 15 juli 2014

Paleo tar inte semester.

Ledighetens långsamma mak fortsätter. Hemma några dagar och packar om och jag slås av, i hur många år jag bara längtade bort, men nu efter ett par veckor verkligen längtar hem. Jag älskar mitt hem. Älskar Skåne och Kristianstad. Älskar mitt hus, min trädgård, min CrossFit-Box.

Jag har låtit kroppen vila under Frankrike-resan. Läkt. Känner ingen smärta i axel, ingen i armbågen och ryggen är så gott som bra. Jag har yogat när tillfälle givits, tränat rörlighet nästan varje dag. Rört kroppen som kroppen vill röra sig - promenerat och simmat. Jag har varit hyfsat strikt med maten. Jag tänker inte gå ur den här sommaren med tjockisångest. Jag äter som jag äter. Inte för nu - utan för livet. Naturligt, rent, glutenfritt och mejerifritt är det godaste och bästa även om det är semester såklart. Men jag har unnat mig.  Solvarma tomater, nyskördade nektariner och ett och annat glas rosé. Precis som man ska när det är sommar. Men min plan, att bli stark och smal på riktigt tar inte semester.

Som sagt. Hemma och packar om. Och hemma betyder också Basic gym. Tunga lyft med eget program, på schemat idag. Galet skönt.





Äntligen. 


Rosé och is. Cannes var fint!