torsdag 27 februari 2014

Not so fancy

Vad gör man när man vet att man kommer att ägna två timmar på ett tåg vrålhungrig (eftersom man befunnit sig på konferens med rent socker eller banan som enda föda tillgängligt) mellan 16 och 18? Man riggar en mugg med smör och konosolja och har i handväskan (ja, det var trångt och såg knögligt ut).

På vägen till stationen springer man förbi kaffestället och köper en kopp fulkaffe, som man häller över i sin medtagna droppfria favvokopp preppad med smör. Vips! Mellis som inget du tidigare upplevt. Rena raketbränslet. Mätt, pigg och redo för kvällen. Fancy? Nä. Det vill jag inte påstå. Men jag myser ju inte med mat längre. Och jag hann till träningen. Och jag orkade lyfta.

Lisa, du hade varit stolt över mig idag :).

Kaffe, kokosolja och smör.
I min favvomugg från Star Bucks Louvrens. Sliten men fantastisk!
Inte så fancy men oslagbart!


Jag hann till träningen.
Det blev lyft för mig. I love Back squat.
Helt otippat. Jag vet. 

onsdag 26 februari 2014

Nära, snabbt och djupt

Nära, snabbt och djupt är ju min nya rubrik på bloggen. Mest för att äta rätt, sova rätt, träna rätt och jobba -  alltihop var en utmaning för mig, när jag började skriva för ett år sedan. Men något har hänt.

Det var en resa att lägga om kosten på riktigt. Att se undantagen i vitögat, vara ärlig med mig själv och verkligen välja bort. Bort med socker, bort med gluten, alkohol, fruktos, mejerier. Det var krångligt att välja bort processad mat. Det var krångligt att hitta nya ekologiska alternativ. Men det var bara en vanesak. Nu är det inte ett krångel längre. Nu är det hur enkelt som helst, och inget jag någonsin skulle välja bort igen. Jag vill ha det bästa bränslet till min kropp. Och till mina barn. Och jag tycker det är kul! Att hitta nya smaker, recept och att dra det hela vägen. Mitt nyaste projekt är pålägg. Jag vill inte köpa skinka, kalkon eller rostbiff längre. Jag vill laga själv och skiva själv. I helgen ska jag shoppa skärmaskin!

Sova. För ett år sedan sov jag 5-6 timmar per dygn och jag sov rätt dåligt. Vaknade några gånger och vred på mig, drömde mardrömmar och vaknade ofta outsövd och på dåligt humör. Nu sover jag 8 timmar och vaknar nästan alltid pigg. Jag sover 8 timmar för att jag har jobbat på det. Det har inte kommit av sig självt, det har varit ganska svårt att komma hit, men nu är jag här. Jag har elsäkrat, mörklagt och testat ut den perfekta pyjamasen. Hepp! Hej Törnrosa!

Träna. Gud å gud, hur länge det var en kamp. Jag hade resonemang med mig själv VARJE gång jag skulle till träningen. I säkert sex, sju månader höll jag på. Alla ursäkter i världen att slippa hade jag. Jag åkte ändå, men fy vad det var jobbigt att hela tiden peppa sig själv att våga. Om jag inte hade haft min Johan hade det aldrig varit möjligt. Om jag inte hade haft Lisa. Om jag inte hade mött Jonas och Christina och CrossFit Kristianstad, hade det ALDRIG gått. Men kampen är borta. Jag längtar till träningen. Det är min träning som bär mig, definierar mig, gläder mig och får mig att hålla fokus på vad som är viktigt egentligen. Vid sidan om min familj, är träningen - CrossFit och tyngdlyftningen - det viktigaste i mitt liv. Och människorna jag möter i träningen förstås.

Jobbet. Jag har hela mitt liv haft svårt att begränsa mina egna förväntningar på mig själv i jobbet. Jag har identifierat mig med mitt yrke och jag har strävat, strävat och strävat. Det är annorlunda nu. Kanske är det för att jag börjar bli trygg i mitt ledarskap. Kanske är det för att jag är verkligt överlycklig för mitt jobb. Kanske är det för att i mitt nya liv är andra saker än att prestera på jobbet i fokus. Som att orka vända upp 44 kilo (jag ska göra det under 2014!), springa en engelsk mile på bättre tid än förra året eller göra 48 Burpees en helt vanlig onsdagskväll mellan lika många squat cleans.

Min stora utmaning just nu ligger i att lyfta nära, snabb och djupt. Att våga gå under stången. Och precis som när det kom till
att äta, sova, träna och jobba - tänker jag upprepa tills det sitter. Repeat. Alltid Repeat.




Squat clean och Burpees i massor. Det känns att man lever då.



måndag 24 februari 2014

Kokosfest!

Kokosgröt är fantastiskt gott och mättande. Världens bästa PALEO-mat för alla oss som älskar kokos!

Kokosgröt: 
Kokosgröt!


1 dl kokosgrädde 
2 eko-ägg 
1 msk kokosmjöl 
1 msk smör
Lite vaniljpulver 
Lite kardemumma
Vispa ihop i kastrull på svag värme. Servera med hallon, blåbär dina favvonötter och kokosgrädde. 

lördag 22 februari 2014

ekologiskt godis och bästa receptet på limegrette!

Sedan jag la om min kost till PALEO/LCHF så har många smaker förändrats för mig. Några saker som hänt är till exempel att allt sött är tusen och tusen gånger sötare. Jag tycker också att sånt som jag tidigare inte upplevde som sött är supersött. Som tomater, kokos, eller hallon. Det är till och med så, att när jag äter grape, som ju är en basisk, besk frukt, så tycker jag att det smakar sött. När jag öppnar godispåsar här hemma och ska hälla upp en skål till barnen på lördagen tycker jag att det stinker kemikalier. Det bär mig emot att ge godis till mina barn, men det är så himla svårt att ta bort det för gott. Jag tror att våra barn äter extremt lite godis, för de får verkligen bara lite på lördagen, aldrig plockgodis och ingen läsk. Men ändå. Jag skulle vilja ta bort allt. För det är verkligen snuskigt. Hittade ekologiskt godis på konsum igår, och det luktade faktiskt annorlunda, dessutom är det mycket blekare än annat godis. Det måste vara bättre!

Saltförbrukningen har gått ner drastiskt och jag får faktiskt tänka på att verkligen tillsätta salt för att få i mig tillräckligt. Men när man äter ren mat, utan stärkelse så behövs inte saltet i samma utsträckning. Det är ju potatis, ris och pasta som behöver saltet för att bli gott. Om man skippar det så behövs helt enkelt inte lika mycket salt.

Det är också några saker som jag inte gillar längre. Som jag tidigare har ätit massor och som jag nästan varit beroende av. Som balsamvinäger. Eller alla vinägersorter. Jag har älskat det. Och nu tycker jag inte om det alls. Smakar surt socker. Samma med olivolja. Jag har alltid varit noga och köpt fin olja, men jag tycker inte om det längre. Tycker olivolja smakar lite härsket på något vis.

Så, här ska ni få världens godaste recept på Smör&limegrette att ringla över er gröna sallad:

  • 40 gram Ekologiskt smör.
  • Några nypor salt (köp gärna bergssalt, det rosa från Himalaya är god, skippa havssalt - haven är så skitiga!).
  • Nymald svartpeppar (finns ekologiskt på ICA!)
  • 1 pressad lime, ekologsk såklart. 

Bryn 40 gram smör. Var inte rädd att bryna ganska hårt, så smöret blir nötbrunt. Låt svalna. Blanda i ett glas: Salt, peppar, lime och smör. Ringla över din sallad. Det gör inget om dressingen är ljummen, det blir bara gott!

Lördag idag. Bowlingkalas på G!



Det måste ändå var bättre..

Rosa salt från Himalaya. 

torsdag 20 februari 2014

Because I´m worth it.

Skönt slut i kroppen. Rörelseträning långsamt och metodiskt. Ingen metcon i kväll heller, tungt och lugnt-temat fortsätter. Lyfte enligt mitt program och det var back squat, bänkpress och power clean på dagens schema. Trots att jag är i början av mitt program och alltså bara lyfter en viss procent av mina RM (rep max)-lyft så bänkpressar jag 10 kilo mer än jag orkade för ett år sedan. Och inte en gång. Utan 5 gånger 3 -  gånger.

Squaten har ju som sagt gått från att vara mina favvo-hatobjekt till att vara något jag ser fram emot. Det är något obegriplig dragning till det fruktansvärt jobbiga. För det är en sån grym känsla när man får till det. Och Styrkevändningen, power clean. Det är det roligaste lyftet av dem alla. Svåraste. Men roligaste. Så många härliga komponenter att jag inte ens vet var jag ska börja förklara. Men det känns som att flyga. På något vis. Det är häftigt att bli starkare. Så himla skönt att kunna mäta framgång. Jag älskar det.

I kväll har jag dessutom rett ut möjligheterna att aldrig någonsin behöva oroa sig för att ögon-makeupen ska rinna. Den går nämligen att få permanent. Och om man tränar så mycket som jag gör och är trött på att ha smink som rinner eller - trött på att välja bort smink eftersom det rinner - tänker jag - att jag är värd att vara snygg om ögonen även när jag lyfter tungt och hoppar högt.


onsdag 19 februari 2014

Vad är CrossFit?

I kväll drog jag till Basic Gym och bara körde mitt rörlighetsprogram. Medan mina kära vänner slet i kvällens workout sträckte jag ut kroppen och jobbade med min hållning. Jag kunde såklart ha gjort det hemma i min ensamhet men det är underbart att bara komma ner till Boxen en stund.

För crossfit är ju inte att lyfta, squata eller ro. Inte att hoppa, springa eller hänga i en monkey bar. Inte bara. Crossfit är en gemenskap. Vänskap. Att vara tillsammans.

Jag rundade av med 3x10 back squat. Så tungt som mitt program tillåter mig just nu. Sen lite handstående-träning. En perfekt avslutning på en bra kväll.



This is - we are - CrossFit. 



tisdag 18 februari 2014

Pang!

Fick verkligen jobba med att välja bort WOD:en i kväll. Trots att jag har metconfri vecka hade jag nästan bestämt mig för att göra ett undantag för kvällens pass. Det såg så roligt ut. Galet jobbigt, tufft -  på gränsen. Exakt vad jag längtade efter. Men. Jag behövde lite mer kontroll. Lugnt och tungt fick bli min melodi denna tisdag. Min armbåge gjorde sig påmind och även om det inte gör ont, så ville jag inte ge mig hän en AMRAP from hell. Nä. Jag gick på mitt lyftarprogram i stället.

Jag är så GLAD för det. Att jag valde lyften i kväll. För det gick så himla bra! Front squaten kändes toppen faktiskt. Jag har gått från att hata alla squats i världen till att nästan kalla det försiktig kärlek. Det är hemskt men häftigt att sakta gå ner i en djup knäböj. Jag vågade gå djupare, pressa ut knäna och trycka upp bättre än jag någonsin gjort förut. Min rörlighetsträning och mina 10 minuter squatsittande om dagen börjar betala sig. Trägen vinner.

Axelpress. Plötsligt kändes det lätt! Förra passets set var knappt att jag orkade. Jag fick verkligen, verkligen kämpa. Och så. I kväll flöt det hur bra som helst. Jag bara pressade. Tänkte upp, upp, upp. Spände rumpan, spände magen och tryckte. Upp. Lätt som en plätt. Va?!

Power clean. Jaaa! Det var så himla kul idag. Jag fick till det. Något klickade. Jag lyckades hoppa. Vågade hoppa. HOPPA! Pang! Inte perfekt såklart. Men ändå! Och jag vet ju inte hur det såg ut. Men ändå! Inuti kändes det bra. Och jag har ju tiotusen lyft på mig att få allt perfekt.

Lycklig nu.
Jag ska bli styrkekarl i nästa liv. Att få fart på en stång och vända upp den är det roligaste som finns.


måndag 17 februari 2014

mr magic

Jag har ju en ond armbåge. Som jag fick för att jag stoppade en begynnande smärta i förnekelsefacket och vägrade lyssna på min kropp. Jag fick sen smärtan att bli långvarigt för att jag väntade för länge med att söka hjälp. Tänkte liksom att det skulle försvinna av sig självt. Jag vet. Knasigt korkat. Nu har jag testat naprapat, kiropraktor, och vårdcentralen (läs:kortisonspruta x3). Inget har hjälpt mig. I alla fall inte i längden.

Fler gånger har jag tänkt att jag borde testa akupunktur. Och flera gånger har jag tänkt att jag borde gå till Lin De Feng. För att jag har gått till honom tidigare och han är fantastiskt duktig. Magisk. Den överlägset bästa akupunktören jag mött. Jag vet inte varför att jag väntat så länge. Men idag fick jag ändan ur och ringde Lin. Fick en återbudstid och åkte direkt.

Lin satte nålar utan att blinka i axel, hand och armbåge. På millimetern. Såklart. På en minut hade jag kolsyra i hela armen och i kväll är det varmt och behagligt i hela överkroppen. Jag är lite trött och känner mig påverkad av behandlingen men på ett bra sätt. Armen ömmar lite men är inte ond. Inte alls. Har inte känt mig så här smärtfri på månader. Känner mig så glad att jag nästan blir rörd. Tänk om det här funkar. Det vore ju helt fantastiskt.

Inga lyft för mig i kväll med andra ord. Raggsockor på och vila i soffan. Så får det bli.




söndag 16 februari 2014

Ett vinnande koncept.

Jag har en antistressvecka. Det betyder att jag ska jobba aktivt med lugn och kontroll. Med att starta i tid, sluta i tid, lyfta tungt, träna rörlighet, bålstyrka och aktivt vara här och nu. Inte så lätt som det låter.

Nåja. Som coach Carlström säger - och som Lisa har upprepat som ett mantra i mitt öra - så går det inte att göra den typen av framsteg som jag vill göra, om man inte tar sin vila på allvar. Det är en obarmhärtig treenighet. Träning, mat och vila/sömn. Det ena blir inget utan det andra. Det är det vinnande konceptet utan tvekan.

"Världens enklaste formel" säger Carlström med glimten i ögat. Och visst är det enkelt. Ändå det svåraste av allt.

Jag har maten på plats. Jag äter fortfarande väldigt strikt helt utan "fusk" eller "undantag" från min matfilosofi. Jag äter glutenfritt, mejerifritt (utom smör) sockerfritt, fruktfritt, alkoholfritt. Jag äter minimalt med kolhydrater och jag äter en hög andel fett i form av kokosolja, kokosgrädde och smör. Dessutom är jag petig med vad jag stoppar i mig. Jag vill ha ekologiskt, ickeprocessat så långt det är möjligt och jag vill ha gräsbetat kött. Vi resonerade idag vad som är Paleo och vad som är LCHF och man kan väl säga att jag äter PALEO med hög andel fett och låg andel kolisar. Men det är ju bara för att jag vill gå ner i vikt och då är bästa sättet (för mig) att öka fettet och minska kolhydrater.

Jag har träningen på plats. Crossfit som idrott, som filosofi och som livsstil passar mig perfekt. Tillsammans med tyngdlyftning har den gett mig fantastiska resultat. Jag menar - för ett år sedan kunde jag ju knappt göra 5 situps.  Jag kunde inte ta på mig strumporna utan att sätta mig ner. Jag bara drömde om att göra en Burpee. Så. När det kommer till träningen ser jag så fram emot det kommande året. För det gör inte ont längre. Det är spännande, roligt, utmanande och fruktansvärt jobbigt. Men det gör inte ont. Inte inuti och inte utanpå. Mycket är fortfarande en kamp. Men inte allt.

Sömnen har jag på plats. Hur trist det än är vissa kvällar så ligger jag i sängen senast 22.00, i mitt mörklagda, småkyliga sovrum och somnar på 3 minuter. Jag sover som en prinsessa. Om jag ska orka vara en bra mamma, väninnan, partner, ledare -  om jag ska orka träna - och om jag ska gå ner i vikt - finns ingen annan väg. 7-8 timmars sömn är ett måste. Och jag älskar det. Jag vaknar 05 utsövd.

Vila. Nja. Här kommer det svåra. För det är beroendeframkallande med crossfit. Det är just det som mina antistress dagar handlar om. Att lugna ner. Allt.

Det betyder inte att jag inte ska träna. Det betyder bara att jag ska träna på ett annat sätt. Så min treenighet ger mig det där jag vill. Nya framsteg. En skadefri kropp. Mer muskler. Mer rörlighet.

Måndag i morgon. Nu kör vi!





lördag 15 februari 2014

Bästa sportlovs-smoothien

Sportlov nästa vecka. Här i Skåne får nog snölekar och skidsport stå tillbaka. I dag är det 6 grader och solsken i Kristianstad och jag har hela rabatten fylld av snödroppar och vintergäck. Känner mig som en överlevare. Snart är våren här.

Vi har boostat oss med smoothies här hemma idag. Hur gott som helst. Bara att köra i mixer och dricka:

  • Bär du gillar  - vi kör med hallon, blåbär och lite jordgubbar. Ekologiska och förkokta såklart. 
  • 1-2 dl Kokosgrädde
  • 1-2 skopor Proteinpulver vanilj (vi använder alltid 100% whey gold standard.  - det ska vara gott att leva!).
  • Späd med vatten till önskad konsistens 
Guld till Kalla & CO idag. När tjejerna låg i en klassisk kram-hög och grät av lycka över sin prestation, visste jag exakt hur de kände sig. Jag känner mig nämligen så efter varje WOD :)

I morgon är det söndag! Då ska här tränas. 








Om man kokar bären finns det smoothie-klara bär i kylen en hel vecka. 

Godaste proteipulvret! Vanilla ice cream. 

2 timmars morgonkaffe. Med täcket. I soffan.
Lördagar är det bästa!

fredag 14 februari 2014

Alex hjärta Basic gym.

Alla hjärtans-godis till min älskling. 
Ekologisk, gräsbetad Entrecote. Mat för en tyngdlyfterska.
Tror inte jag har ätit bättre kött någonsin. 

Fredag. Äntligen. Åkte tidigt till Basic Gym och CrossFit Kristianstad. Förväntade mig ett tomt gym men möttes av ett helt gäng som ville avsluta veckan som jag - med träning.

För inte så länge sedan så avslutade jag alltid veckan med chips, rödvin, cigg, smågodis, choklad, lite ostbågar, en cola och dåligt samvete. Den tiden är förbi. Förbi. 

I kväll började jag helgen med ett bålpass i lagom tempo, rörlighet och som vanligt massor av kärlek.  På Basic. Min Box. Min fristad. Favvostället.

Nu mat och mys i soffan med resten av familjen. Inget dåligt samvete, ingen ånger. Bara glädje.
Bättre än så blir det inte.

torsdag 13 februari 2014

Hög på livet

Fick ett supertips på en bra sida att gotta sig i av bästa Lisa. Jag är så glad att du leder mig till ställen som dessa Lisa. Du öppnar nya dörrar och får mig att utforska nya tankar. Tack, tack, tack för att du finns och för att du alltid ger av din kunskap utan att blinka. Och till alla er kvinnor som tränar hårt och som liksom mig vill förlora (över)vikt och bli stark, smal och smidig - här finns inspiration att hämta: Five Facts Women Must Know To Lose Fat, Build Muscle, and Improve Performance.

I kväll lyfte jag enligt mitt eget Starting Strength-program. Det var front squat, press och power clean. Jag gick också igenom förra passets marklyft eftersom jag inte hann göra de lyften i söndags. Nu är jag helt slut. Men lycklig. För jag börjar bli starkare, jag känner mig mer rörlig och jag är hel, frisk och hög på livet. Och i morgon är det fredag. Äntligen.




I bland liksom stannar allt

Som när en ung människa - mitt i livet -  bara försvinner från oss. Då liksom stannar allt. Det finns ingen rättvisa i det hela, men det finns ett sätt att hedra hennes liv. Genom att fånga stunden, leva nu och möta varje levande varelse med ett leende. Att göra det som ska göras. Och göra det med kärlek.

Och njuta av hennes bidrag till tiden.

tisdag 11 februari 2014

Tisdagstoppen

I gårdagens inlägg skriver jag att jag är glad att jag gick utanför boxen. Men jag gick ju såklart in i boxen. För att gå utanför boxen. Ni fattar vad jag menar.

Dagens WOD på CrossFit Kristianstad var för krigare. Och som vi krigade. Som jag fick slita idag. Galet. Det gjorde ont överallt. Det är inte bekvämt att bli stark, inte behagligt och inte enkelt. Men så himla gott ändå.

1000 meter rodd
50 push-ups
75 sit-ups
100 squats
1000 meter rodd

Och sen var det gott med en varm middag kan jag lova. Kycklingfilé i kokosgrädde. Med broccoli, röd curry och chili. Det är fett med fett.




måndag 10 februari 2014

Inget är givet

I dag fick jag frågan på jobbet igen. Crossfit - vad är det? Tänk att det är så svårt att förklara. För det är ju inte bara träning. Det är prestation, laganda, individualism, kvickhet, snabbhet, styrka, smidighet, rörlighet. Det är att utmana sig själv varje dag, varje pass. Ingenting är längre givet, allt är möjligt. På ett sätt är det ett val man gör. Hur man vill leva sitt liv. Om man vill leva det inom givna ramar och i sin comfort zone. Eller om man vill gå utanför. Och tänja sina gränser.

Tyngdlyftning på CrossFit Kristianstad i kväll. Det är magiskt. Hur vinkeln på din armbåge kan göra all skillnad i världen i en back squat. Eller hur en spänd rumpa och core ger dig rätta motståndet i axelpress. Och hur stopp det kan ta. Med bara ett kilo för mycket på stången. Jag är så himla glad att jag gick utanför boxen.




söndag 9 februari 2014

Ja må han leva!

I dag när jag kom till Basic så var det helt släckt. Det var helt tomt, helt tyst och bara en person hade hela gymmet som sin arena. Solen sken in genom fönstren och där, mitt i strålkastarljuset slet bästa F halvt ihjäl sig i en kavalkad av svett och djupa andetag. Ni skulle ha sett honom. På sin fyrtionde födelsedag, fira loss med 100 flygande burpees. Han var så magiskt grym. Och när PR-klockan ringde var det på något vis hans egen födelsedagsgåva till sig själv. Och allas vår födelsedagspresent till honom. 100 burpees på bästa tid. Kan man önska sig något mer? Fantastiskt. Jag kommer aldrig att glömma det -  och jag är så tacksam att jag kom till Basic i tid och hann säga Grattis.

Sen kom bästa S och vi körde som vanligt på söndagen, igenom hela kroppen i rörlighetsprogrammet. Efter det gick jag igenom mitt eget lyftarprogram och det var bänkpress, back squat och marklyft på schemat. Kände mig stark! Det finns inget bättre än att avsluta veckan såhär. Nu ska jag bara klara av 8 minuter squatsittande innan söndagen är slut, så är jag hemma.




lördag 8 februari 2014

Fira!

Jag har galen träningsvärk från torsdagens WOD. Det värker i exakt hela kroppen. Så två dagars vila, fredag och lördag blev kanske inte helt fel. Mamma är på besök och jag njuter av hennes sällskap. Det är så underbart med en vän som hon.

Lyckades faktiskt shoppa lite idag också. Köpte ett par Levi´s . Inte i storlek 34 och inte i 33 utan i storlek 32. Och jag köpte en superfin, tunn, mjuk, grå kofta från Cream. Inte i XXL utan i M.

Det mina vänner, tänker jag fira med tyngdlyftning i morgon!

torsdag 6 februari 2014

20 minuter.

I kväll var det en sån där WOD. Där allt sattes på prov. Otroligt jobbigt. Och tiden ville aldrig ta slut. 20 minuter. Vet du hur långa minuter det kan vara? När vi var halvvägs trodde jag Carlström skojade.

10 minuter ytterligare. När man nästan är nere för räkning. Men på något sätt är alltid sista halvan av en workout nedförsbacke. Väldigt märkligt, för så borde det inte vara, men det bevisar väl bara att allt sitter i huvudet. Eller i alla fall väldigt mycket.

Mitt huvud är som förbytt. Jag tänker ju nästan aldrig längre att jag inte kan, inte vågar, inte orkar. Det var liksom det första jag tänkte förut. I ganska många månader. Varje pass tänkte jag att jag inte skulle kunna, inte klara, inte orka. Att jag nog borde vända och åka hem. Men jag stannade.

Jag tänker aldrig längre att jag vill att tiden ska ta slut eller önskar mig en annan WOD. Jag bara älskar det. Varje sekund. Jag älskar att komma in på Basic Gym lagom rädd och gå ut därifrån oövervinnelig. Jag älskar mina valkar i händerna och att mina tights slits på framsidan av låren, eftersom jag drar stången nära kroppen. Jag älskar mina blåmärken här och var och mina hopprepsrapp på händer, armar och vaderna. Jag älskar mest av allt - mina vänner på Boxen. Och allt vi upplever tillsammans.

Kvällens WOD på CrossFit Kristianstad -
20 minuter AMRAP:
  • 15 Wall balls (4 kilo)
  • 10 deadlift (43 kilo)
  • 5 ring dips (push ups)

Ja. Det var jobbigt. Men skönt när det var över :)



onsdag 5 februari 2014

Krångelmaja

Konferens. Det är lite krångligt nu för tiden. Eller - inte krångligt för mig, utan för de som ska laga min mat. Jag har bestämt mig. För att vara krångelmaja. Och anmäler därför nu för tiden alltid specialkost. Det funkar liksom inte att helt plötsligt käka pasta (då skulle jag tuppa av tror jag), och äta måste man ju - så jag krånglar.

Och det är inte lätt för kocken. Jag äter Socker- och fruktosfritt, mejerifritt, glutenfritt. Och så inga nötter. Och jag äter inget "glutenliknande". Därför funkar inte heller glutenfritt bröd, glutenfri pasta eller glutenfria bakverk. Jag vill ju helst bara kött och grönt, men många krånglar till det. Hur som helst. Jag måste säga att Ängavallen levererade.

Fantastisk mat idag. Dessutom diskret. Jag tycker om att de inte gjorde en grej av min mat. Ingen som ropade över hela sällskapet om GLUTENFRITT. Bara perfekt mat till mig för mina behov. Och jag kunde äta allt på min tallrik, varenda smula var perfekt. Allt ekologiskt, för det är det enda de serverar på Ängavallen. Hurra!

Dock - är det nästan alltid för lite fett i maten för alla oss som inte trycker 3 bröd och 4 potatisar till köttet. Men vad gör väl det när jag har garderat mig med kokosolja och Ghi i väskan. En bulletkaffe till fikat gjorde susen och jag har inte varit hungrig eller sugen en sekund. Inte ens när jordgubbs-cheesecaken kom in. Det är sant. LCHF är det bästa som finns.





tisdag 4 februari 2014

Kasta, pressa, släppa.

Med tre av tre barn hemma krassliga så blev det ingen konferens för mig idag. Jag får anlända en dag sent och har ägnat dagen åt att lösa massa vardagspusslande. Nu är allt i lås och vi får ihop det i morgon. I bland kan man inte vara annat än superstolt över sin familj. Fy fasiken vad vi är bra!

Dagn har ägnats åt sagor, pyssel, vila, TV och såklart mina 10 minuter av squat-sittande (dag 4!). Lilla Norah körde OH-squat. Bara sådär.

Dessutom hann jag åka och träna i kväll och det blev ett pass där jag fick känna på att både kasta, pressa och släppa stången. Kasta den (i vändningen) upp på axlarna. Pressa den över huvudet (i push jerk). Och släppa den när jag missade storartat. Jag fick nämligen fantastiskt fart på stången i min vändning, touchade näsan (tack, tack, tack att jag hade 3 mm tillgodo!) tappade koncentrationen helt och fick släppa stången bakom mig för att inte ramla med den över mig. Så. Nu har jag gjort det också. Och nu vet jag att jag kan släppa en stång utan att få panik. Precis som man måste i tyngdlyftning.

Kvällens WOD på Crossfit Kristianstad:
AMRAP - As many rounds as possible:
5 Push jerk (30 kilo för mig)
25 double unders (eller 75 single unders eller 15 burpees. Jag valde 75 singles.)
Fem varv + tre lyft blev det till slut för min del.

Tänk. Jag kände mig ganska stark i kväll. Jag visste inte att jag orkade pressa så många kilo över mitt huvud så många gånger. Och hoppa hopprep däremellan. Man lär sig nya saker om sig själv hela tiden. Underbara framtid.



Norah. Utan ansträngning. OH.squat med käpphäst. 

Kvällens WOD. 

100% riktig träning. Back to Basic.

måndag 3 februari 2014

Måndag!

Snuviga barn hemma. Men är det inte värre än så är jag lycklig ändå. Och att komma in på Basic gym är en nåd. Det osar värme.

Söndagens vila från tunga lyft och metcons kändes bra idag. Kände mig stark och bestämde mig för att köra lyft enligt mitt program som coach Carlström har lagt upp till mig. Det var front squat, pressar och power clean på agendan. Kämpade idag med att dels hålla armarna raka i power clean och att våga ge mig under stången. Att jag drar med armarna gör mig nästan galen. Jag vet ju hur jag ska göra. Jag vet exakt. Jag har studerat power clean till förbannelse. Jag har ägnat nätter åt you tube, dr Starrett och åt Starting Strength. Och när jag tänker mig igenom lyftet så känner jag hur jag ska göra.  K Ä N N E R. Och ändå. Så började jag varje lyft fel idag och drog med armarna. Och att kasta sig under stången. Det är ju bara hur läskigt som helst. Kittlande. Galet häftigt. Men läskigt. Jag är inte riktigt där ännu.

Nåja. Det är väl bara attt nöta vidare. Tiotusen lyft. Sägs det ta. Så jag lyfter vidare. Pluggar vidare. Jag tänker vinna över min styrkevändning.

Packar i kväll och reser bort några dagar med jobbet. Det ska bli spännande och roligt -  men jag byter helst inte träning, sömn och min mat mot konferensmiddagar, sena kvällar och ett överflöd av fika.

Tänk hur allt kan förändras.



söndag 2 februari 2014

In med det nya

Vilodag. Inget flås och inga tunga lyft. Åkte till gymet och bara hängde en stund i förmiddags. Det droppade in lite folk och det är som vanligt underbart att träffas en stund. Jag gick igenom mitt rörlighetsprogram metodiskt och noggrant, körde lite höftöppnare med dr Kelly Starrett och fick mina 10 minuter i djupaste squat avklarade. Sköna, sköna söndag.

Satte igång projekt garderobsrensning när jag kom hem. Finns det något bättre? Än ut med det gamla? Så galet skönt.

Hejdå tjockiskläder. Vi ses aldrig mer.



Det blev inte så mycket kvar. Plats för det nya!



#hejdåtjockiskläder



lördag 1 februari 2014

Februariutmaning: 10 minute squat test!

Snatch idag på tyngdlyftningsträningen. Det absolut roligaste, svåraste och mest tekniktunga lyftet av dem alla om du frågar mig.

Min rörlighetsträning (som jag ju gjort, varje morgon eller kväll i dryga 30 dagar nu) har gjort att jag faktiskt är lite mjukare. Tänk att man bestämmer sånt här själv. Att det gäller att bestämma sig och hålla i. Jag kan ju! Och. CrossFiten, styrketräningen och en apa som inte gjort sig hörd på länge, har gjort att jag är lite modigare och faktum är att idag kunde jag i alla fall mentalt tänka mig att ge mig in under stång på raka armar.

Av alla lyft idag så var det kanske ett par där jag kände att jag nästan fick till det. Och det var värt alla de andra halvdana lyften. Så - Det är inte gratis. Det här med att bli starkare och mjukare. Det är inte bekvämt. Det är jobbigt. Gör ont då och då. Och är ganska läskigt. Men det är värt varenda minut, varenda droppe svett och varenda natts träningsvärk. Jag älskar det.

Jag fortsätter med mitt rörlighetsprogram. Det är redan en del av vardagen. Men - Nu tänker jag ge mig på ytterligare en utmaning. Jag ska varje dag i februari få ihop 10 minuter squat i mitt djupaste läge. Det kan vara en minut här och en där, eller får jag lida mig igenom 10 tuffa minuter i ett svep. Det ska bli spännande att se vad som händer på en månad. Hänger du på? Häng på!


Det är värt det. Och kunde jag, kan du.