söndag 3 maj 2015

Långt mellan inläggen

Jag skriver massor just nu, bara någon annanstans än här. Det är som om fokus är mer placerat inåt än utåt och jag låter det vara så. Det är så mycket på gång. I träningen, i familjen, i jobbet och bland vännerna. Allt liksom expanderar och blir större, bättre och exakt som jag önskar. Tänk vad härligt det är att surfa på en våg. Bara flyta med.

Och exakt det är också utmaningen för mitt nästa äventyr. Surf.
Biarritz här kommer vi.
Surfs up.


söndag 5 april 2015

Årets första utomhus-wod!

Nu har vi klarat av årets första utomhus-wod. Det var blåsigt och lite kallt och svårt med tidtagningen och ännu svårare med högtalarna - men tillslut klaffade allt och vi körde Kettlebell-snatch och double unders i miljarders i solskenet. Jag har tränat hårt hela påsken och det kändes i kroppen idag. Men efter lite rörlighet, lyft och dagens metcon är jag som pånyttfödd. Vi får se hur det känns i kväll :)

Hopprep är ju fantastiskt kul! Och efter två års harvande med enkelhopp sitter plötsligt dubbelhoppen som en smäck. Så galet skönt! Och häftigt. Hur något helt plötsligt funkar. Bara sådär.

Skam den som ger sig.





lördag 7 mars 2015

Ryggen

Börjar känna mig frisk. I ryggen. Helt overkligt vilken resa det här har varit. Fattar inte att jag nästan är bra. Att jag är så mjuk igen. Att den värsta stelheten är borta och kroppen har slappnat av lite. Envisheten som aldrig varit min starka sida har räddat mig. Fan vad envis jag varit och det betalar sig.

Nu börjar den verkliga utmaningen. Att skynda långsamt.




fredag 20 februari 2015

Frihetsfaktor

Jag har alltid älskat att vara barfota. Det första jag gör när jag kommer hem att riva av mig strumporna och spreta med tårna. Och andas ut. Fri. Det finns inget som kan få mig att känna mig så ofri som obekväma skor eller strumpor som smetar runt foten och klämmer runt smalbenet. Det är kanske det värsta jag vet.

Jag gav mig själv ett löfte efter ett bröllop i somras att jag ALDRIG mer skulle klämma ner fötterna i högklackat. Alltså - aldrig mer. Och då menar jag inte att jag hade svassat en hel fest i stilettklackar. Nä -  Jag hade bytt mina sneakers mot ett par supersnygga någorlunda fot-ok ecco med lite klack. I rätt storlek. Detta var vad jag hade jag dansat en kväll i. Herre gud. Mina fötter.  Var som trasor när jag vaknade. Jag förstod det på vägen hem. För jag haltade och grinade illa mitt i fnisset och lyckan över en fantastisk kväll. Och trots stora mängder champagne i systemet så hade jag o n t. Sedan: i flera veckor. Blåsor, blemmor, värk. Jag gick hem och packade ner alla skor med klack i påsar och skänkte till myrorna. Jag grät lite inombords. För jag har alltid älskat skor.

Hur som helst. När jag några månader senare skadade ryggen och tappade känseln i högerfoten kunde jag inte ha några andra skor än mina crossfit nano. Breda, platta och rum för hela foten. Inget som tryckte eller begränsade, inget som var klumpigt. Klumpiga skor (bots och bluntstones) gjorde att jag snubblade. Nu jobbar jag ju på IKEA och klädkoden är casual. Men hur kul är det att spatsera runt i ett par rosa Nanos hela dagen. VARJE DAG? Jag är ju ändå affärschef :)

Så. Jag investerade i ett par Vivobarefoot. Inga gympisar. Ett par Gobi. Som jag kunde känna mig välklädd i. Både i kjol och jeans. Jag älskar dem. Hela foten får plats. Alla tår kan röra sig. När jag kommer hem glömmer jag nästan att ta av mig skorna. För jag är redan barfota. Så jag köpte ett par till. Med högre skaft och ull inuti. De har räddat mig den här vintern. Till våren har jag beställt deras Jing-Jing ballerina och på rean fyndade jag ett par Ulysses flipflop. Så. Nu har jag tagit nästa beslut. Det går nämligen inte att fatta ett annat. Det är nämligen omöjligt att gå en hel dag i andra skor, när man vant fötterna vid Vivobarefoot. Det är ett helt nytt liv. Så. Jag har packat alla mina andra skor och ställt i klädkammaren. Det är bara ett tillfälligt stop innan Myrornas insamlings-container.

Jag är nämligen fri i mina barfotaskor. Och tänker inte bli ofri igen.







söndag 15 februari 2015

Grönt är skönt

Vårstädar kropp och själ. Planerar träning, jobb och fritid. Masserar en tanke om och om igen. Kommer fram till samma svar om och om igen. Jag är redo. Tänker att vissa chanser bara kommer en gång och att jag bara ångrar det jag inte gjorde. Så jag tänker ta chansen. Återkommer om detta såklart. Så snart jag är klar att formulera mig.

Yogar varje morgon. Snällt och varsamt. Rehab fem av 7 dagar i veckan. Tufft och bestämt. Crossfit då och då - nyfiket och glädjefyllt.

Och vatten. Älskar simningen. Crawlar för glatta livet och drömmer mig bort till en strand och en solnedgång. En surfbräda. Tänk. En surfbräda. I pingst händer det.


Grönt är skönt. Renande och uppiggande. 

Home away from home. Crossfit Kristianstad. 


Nya, spännande stigar att trampa. Jag är redo.


söndag 8 februari 2015

HUR KAN NÅGOT SOM ÄR SÅ GOTT VARA SÅ NYTTIGT?

Jag har aldrig riktigt hoppat på Chiafrötåget. Jag har helt enkelt inte tyckt att det varit gott - men nu. Nu HAR JAG ÄNTLIGEN HITTAT DEN BÄSTA, BÄSTA, BÄSTA MIXEN!

Så galet gott. SUPERGOTT! Tack Lisa för grymmaste RECEPTET (se nedan).

Men först - Chiafröets ABC
(från MåBra).

1.  De är rika på omega-3
Chiafrön innehåller högre halter av den nyttiga omega-3-fettsyran än något annat naturligt livsmedel. Omega-3 motverkar bland annat PMS och depressioner samt hämmar inflammationer.

2.  De innehåller mycket protein
Fröna har en proteinhalt på 21 procent och innehåller 18 av de 20 aminosyrorna. Det är lika mycket protein som i nötkott, vilket gör chiafrön till en mycket bra källa till vegetabiliskt protein, som hjälper dig att bygga muskler.

3. De förser kroppen med viktiga mineraler
Chiafrön innehåller bland annat magnesium (som är bra för skelettet), zink (som är bra för huden och håret) och kalium (som är bra för njurarna).

4. De är fiberrika
Nästan 90 procent av kolhydraterna i chiafröet utgörs av vattenlösliga fibrer, som jämnar ut blodsockret och förbättrar tarmfunktionen. Alla frön tas heller inte upp av kroppen utan passerar genom tarmen utan att påverka ditt kaloriintag.

6.  De ökar din uthållighet
De energirika fröna ger extra kraft och ork vid tuffa fysiska ansträngningar. Enligt den bästsäljande boken ”Born to run – jakten på löpningens själ” är chiafröet en av anledningarna till att tarahumarafolket i Mexiko, kända som världens bästa löpare, orkar springa så långt. De dricker nämligen drycken ”chia fresta”. Vill du testa? Här är receptet: 3 dl vatten, 2 msk chiafrön, 2 teskedar citron- eller limejuice och lite Honung.

7. De är proppfulla med antioxidanter
Chiafröet innehåller mängder av antioxidanter, vilka skyddar kroppens celler mot att skadas av fria radikaler, som annars kan ge upphov till sjukdomar.

8. De fyller på kroppens järndepåer
Chiafröet är en utmärkt källa till järn.

Lisas Chiapudding med kokos:
2 dl kokosgrädde/kokosmjölk
2 msk chiafrön
2 msk kokosflingor
1 skopa chokladproteinpulver

Mixa allt i en bunke, häll över i burk med lock och låt vila i kylskåp över natten. Ät som frukost, mellis eller efterrätt. Gudagott! Supernyttigt!



Superfröet. Och allt blir ju gott med kokos.




måndag 2 februari 2015

Vatten

CrossFit har öppnat mitt sinne. Fått mig att bli förälskad i tyngdlyftning, intresserad av rodd, sugen på löpning. Jag har köpt en sportcykel och vill cykla långt, långt. Jag sneglar på skidor och jag vill gå, gå, gå. Och jag kan hoppa, hänga och svinga. Dessutom har jag hittat min yoga igen. Crossfit har fått mig att älska rörelse och rörlighet. Aktivitet. Att vara här och nu. Ta in naturen, ljuden, ljuset, dofterna. Svettas. Känna blodsmak. Puls. Andetaget. På land. På hjul. På snö. I vatten. Träning är livet helt enkelt. Det får mig att växa som människa och vän och det får mig att bli en bättre mamma.

I vatten:

Crawlkursen är fantastisk. Jag hade ingen aning om att jag skulle tycka att det var så kul. Som barn var jag ett vattendjur. Jag älskade att dyka, hoppa och snurra. Jag var mer under vatten än över och jag simmade som en fisk. Kanske älskade jag vatten så mycket för att det var det stället där jag fick känna mig lätt och snabb. Trots att jag inte var det. Jag tror det i alla fall. Vattnet var en atmosfär som bar mig framåt. Fick mig att flyga. Jag älskade det.

Hur som helst. Med åren har min aktivitet i vatten mest handlat om att guppa i havet, doppa mig i poolen eller kasta mig i ett kallbad på Ribban. Men crawlen har ändrat på det. Jag väcker minnen av hur det var att leka i vatten. Kullerbyttor, volter och handstående. Hur det kändes att vara snabb i vatten. Att forcera och ta sig fram. Det är så galet kul. Jag känner mig fri som en fågel. Nu har jag bestämt mig för att närma mig vatten på ett ytterligare sätt. I maj ska jag och min J till Frankrike  - och hav, vatten, lek och äventyr ska ta all plats i den resan.

Så - från nu till pingst ska jag jobba med mitt nya rehabprogram på en religiös nivå. Jag ska vara stark som aldrig förr när vi sätter oss på planet till Biarritz. Fy fasiken vad det ska bli grymt. Livet är underbart.

söndag 1 februari 2015

Smörlatte, bulletkaffe, fettkaffe, kokoskaffe. Kärt barn har månganamn: Här kommer mitt bästa recept:

Efter morgonyoga, ett stort glas vatten, dagens vitminer (D, Zink/Magnezium och omega3) och en kopp svart kaffe så börjar jag varje dag såhär. Det är en god vana på så många sätt. God för att jag mår bra. God för att det är så galet gott!

Smörlatte med pepparkakskrydda: 

Två deciliter hett, starkt, eko-kaffe
1 tsk ekologisk kokosolja
20-40 gram osaltat smör
1 knivsudd pepparkakskrydda

Mixa i 15 sex med mixerstav eller i din magic bullet (om du inte har en magic bullet kan jag bara rekommendera att du köper en. JAG ÄLSKAR MIN MAGIC BULLET!!)  tills fluffig latte-lik kaffedrink.

Testa. Det är raketbränsle och det sätter din blodsockeragenda för hela dagen. Du blir mätt, pigg och full av energi fram till lunch. Upprepa till fikat vid 15  för en lika energisk eftermiddag.



Smörlatte. En god vana.

lördag 31 januari 2015

Marklyftslycka!

Jag älskar Dead-lift. Att lyfta tungt från golvet är en fantastisk känsla. Lite som att upptäcka sin urkraft. Hela kroppen är inblandad. Och förstås: Andetaget, blicken, koncentrationen och din inre röst. Inte en molekyl vilar. 

Sedan min ryggskada har jag inte vågat lyfta en stång alls. Jag har sneglat på min Eleiko som ligger här hemma och glänser och jag har känt lite på stången i ställning på gymmet men jag har inte lyft från golvet. Med månader av rehab i kroppen så har jag ändå känt att det snart är dags, att jag nästan är redo. Men. Jag har inte vågat riktigt. 

Så. Äntligen. I veckan besökte jag STAC för en ny screening i min STAC custom made . Jag har jobbat som en besatt med min rehab och när jag fick se de nya resultaten kunde jag inte annat än gråta en skvätt av glädje. Mitt slit har gett fantastiska resultat. Jag är påväg att bli starkare, rörligare och stabilare än jag någonsin varit. Inifrån och ut. Det lönar sig att vara envis. Och det lönar sig att omge sig med rätt energi. Utan mina systrar och bröder på Basic gym hade det aldrig gått. Utan Lisa hade det varit omöjligt. Utan Anna Dettner hade jag inte förstått hur. Utan Johan hade jag inte hittat tid och lust. Utan Jonas Carlström och Christina Lindell hade det bara inte varit möjligt. Och utan mig själv. Hade det förstås aldrig hänt.

Hur som helst. Anna Dettner - min elittränare, naprapat och nya vän, gav i veckan klartecken för marklyft. Sumomarklyft. Något upphöjd. På fantastisk låga vikter, men vem bryr sig? Jag marklyfter igen. Lyckan är total.







söndag 25 januari 2015

Och det klickade.

Jag har börjat träna på lördagar tillsammans med min svärmor och min make. Vi kör inte CrossFit-pass utan Basic Fit. Det är ett 60 minuterspass med fokus på styrka, rörlighet och kondition. Effektiv, funktionell träning.  I går var passet uppbyggt kring rep (satan vad jobbigt det är med rep!), loops och kettlebells. Vi dog en smula, så tufft var det, men himla kul och som vanligt på Basic så osade kärleken och teamkänslan. Hur som helst. En bit in i passet hade jag hade en aha-upplevelse. Ett riktigt klick. Jag kommer snart tillbaka till det:

Jag har ju (innan min skada) tränat tyngdlyftning med stång ungefär 1,5 år nu. Dels i CrossFit:en men också ren tyngdlyftningsträning på C4 Kraftsportsällskap. Varje vecka, nött och nött med stången. Läst, pluggat och lyft, lyft och lyft. Tekniktränat. Styrketränat. Liksom Nina deltagit i workshops i styrkelyft. Mitt stora teknikproblem (bland många, många, många problem) har varit att jag drar i förväg med armarna när jag vänder upp min stång i Snatch och Clean. Riktig ful ovana. Jag vet inte ens att jag gör det förens jag ser det på film. Hur mycket jag än tränat och hur säker jag än har varit på teorin, har jag likt f-n dragit med armarna när jag väl lyft. Det här beror på massa saker. Att jag inte kunnat aktivera ben och rumpa tillräckligt, att jag varit för svag i bålen att jag helt enkelt teoritiserat för mycket. Tänkt sönder mina lyft.

Och så igår. BAM! Vi tränar intervaller med loops och rep. Mellan varje set så körde vi tre minuter kettlebell. Christina som var coach för passet är Queen of Kettlebell. Hennes instruktioner är klockrena. Hennes korrigeringar och hennes förmåga att visa, lyssna och instruera är grym. Jag liksom förstår. Fattar. Känner. Gör.

Så. Vi körde svingar, pressar, rodd och ryck från golv. Jag hör instruktionen om och om igen. Ta i från benen, spänn kroppen, sträck ut! Och då. Plötsligt så flyger min kettlebell från golvet upp på rak arm. Jag tog inte ens i. Det var som skjuten ur golvet. Min arm var inte inblandad. Den bara höll vikten. Styrde riktningen. Drog inte. Bara höll. Kettlebell:en fick fart från mina ben, genom min höft, genom min arm, upp över mitt huvud. Flera gånger funkade det, framförallt på höger arm inte lika bra på vänster men vem bryr sig? Det var en magisk känsla! Och det klickade. Jag förstod. Hur det ska kännas med stången. Från golvet upp på raka armar. Tack, tack, tack.

Så kan det bli. Bästa Christina. Inte bara är du den som vände och sprang bredvid mig - bar mig i mål -  den där varma augustikvällen för 1,5 år sedan när jag nästan gav upp. Dessutom verkar det som om du är den som äntligen fick mig att f ö r s t å och känna känslan av hur rotationen går genom kroppen ur i fingertopparna och BAM genom taket. Jag är dig evigt tacksam.






lördag 24 januari 2015

Saker och ting jag inte kan vara utan när det blåser..

Ute är det sådär januarikallt. Genom märg och ben - kallt. Det blåser och viner och bara ett par minusgrader känns som -20. Jag brukar lida. Av vinden, kylan och det torra. Men inte i år. Precis som att min upplevelse av varma juli och fuktiga augusti var annorlunda förra året,  är januari helt uthärdligt. Jag till och med gillar det. Jag har hittat min balans. Vinden stör mig inte längre. Något har hänt. Jag tycker inte ens att mörkret är speciellt jobbigt.

Jag räddas av min varma (Vata-balans) olja från Ayurvedashopen. Den värmer jag i vattenbad och masserar mig med varje morgon. Från öronsnibbar till fotleder och tår. Älskar den och har använt den i åratal nu. Jag balanserar min inre vind med yogan, som jag så smått börjar hitta tillbaka till. Inte den mästrande och otillgängliga yogan, nej, den är jag klar med - den enkla och självklara. Varma, lekfulla och fysiska. Den yogan. Som jag älskar och som älskar mig.

Och jag eldar. Ved i öppna spisen och Nag champa-rökelsen så mycket jag kan. Vad stillar och värmer mig mer? Min meny från Egosque och Hållbar Hållning som gör mig varm inifrån och ut varje morgon, alla ljus som brinner dag som kväll hemma på Floravägen, ungarna och deras gemenskap. Min J. Alla vi fem. Tillsammans är man aldrig ensam.

Mer? Låt mig tänka: Fluffig varm ägglatte med pepparkakskrydda till frukost eller lunch, hettan som bygger inifrån och pumpar genom min kropp varje CrossFitpass och kärleken som osar bland vännerna på boxen. Det är det som balanserar mig.

Januari är helt ok. Och snart är det februari.
Hepp, så är ljuset snart tillbaka.


tisdag 20 januari 2015

Snödroppar, simskola och raw broccolisallad. Och Crossfit såklart. Alltid Crossfit. Livet på en pinne.

Sedan tre veckor tillbaka har jag börjat på simskola. Frisimskurs.

När kursen är över i vår,  ska vi alla kunna dyka från kanten, crawla 25 meter, voltvända och crawla 25 meter tillbaka igen. Va! Vad sägs om det? Inte illa för en 43-åring som bara guppat i en pool (eller möjligtvis doppat sig på Kallis) de senaste 20 åren? Det är så himla roligt att jag inte ens vet hur jag ska försöka att förklara. Men - I går testade vi simfötter. Min existens som människa upphörde. Jag var delfin.

Det är något med att lära sig något nytt, gå utanför sin komfortzon och våga testa -  som jag får pirr i magen av. Jag är nykär i frisim. Och när vi jublandes och kallsupandes tränade voltvändningar igår kväll sände jag all min tacksamhet rätt ut i universum till vad Crossfit har gett mig.

CrossFit har gett mig mod att testa nya saker och mod att tro på mig själv. Och vänner. Vänner som tror på mig, utmanar mig och som gillar mig för den jag är. För första gången på mycket länge, kan jag vara mig själv och gilla det. Sist men inte minst -  Crossfit har faktiskt gett mig livsglädje. Och livsändamål. Meningen med livet är rörelse. Och skratt. Det är mitt recept på lycka.

Lycklig blir man också av min och familjens favvosallad. Raw chili Broccoli: Krispigt, syrligt, hett.

2 ekologiska broccoli-knippen i små buketter
1 tsk chiliflakes
1/2 dl ekologisk olivolja
2 msk eko-lime- eller citronsaft
lite balsamico
flingsalt
peppar
kanske lite mer syra från lime/citron

Blanda och ät med kött, fisk eller fågel. Hur gott som helst!

Jag har snödroppar i rabatten. Jo det är sant. Älskar Skåne. ÄLSKAR!







söndag 18 januari 2015

Vad är CrossFit?


Så många gånger jag har fått frågan - Så svårt att förklara. För crossfit är så mycket mer än träning. Det är känslor, kärlek och gemenskap.

Därför kan jag inte få nog av den här filmen. Den ger svar med besked.


söndag 11 januari 2015

My kind of muffin: ekologiska, glutenfria, mejerifria och sockerfria.

Jag är ingen bagare. Tycker inte det behövs fikabröd längre och känner att alla "sockerfria" alternativ med dadlar och stevia bara lurar mig till sötsug. Bröd äter ingen i familjen längre. Eftersom två av fem inte tål gluten blir det bara krångligt - och de glutenfria köpebröden är verkligen vidriga. De har en innehållsförteckning som är värre än värst. "Glutenfri-varorna" i butikerna - de som ligger på glutenfri-hyllorna är de mest processade varorna av alla.

Men. Ibland blir man sugen på en frukostbulle. Och nu har jag bakat mig fram till det godaste receptet. Funkar finfint när man vill lyxa med lördagsfrulle. Annars funkar ju en fettkaffe alltid bäst. Men ibland så:

Frukostmuffins
(glutenfritt, mejerifritt, sockerfritt. Och Eko. Alla ingredienser finns som ekologiska alternativ)

4 ägg
2 msk smält kokosolja
5 msk kokosmjölk
2 tsk bakpulver
1 dl mandelmjöl
0,5 dl kokosmjöl
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl valnötter
1 msk chiafrön
1 msk linfrö
pinjenötter
1-2 kryddmått salt

Vispa äggen, tillsätt kokosoljan och kokosmjölken. Blanda i de torra ingredienserna och klicka ut i muffinsformar. Strö över pinjenötter. Grädda i ugnen i 175 grader i ca 20 minuter.

Ät med favvorpålägget. Vi mumsar dem rakt upp- och ner med smör.


Frukostmuffins med pinjenötter.