lördag 31 januari 2015

Marklyftslycka!

Jag älskar Dead-lift. Att lyfta tungt från golvet är en fantastisk känsla. Lite som att upptäcka sin urkraft. Hela kroppen är inblandad. Och förstås: Andetaget, blicken, koncentrationen och din inre röst. Inte en molekyl vilar. 

Sedan min ryggskada har jag inte vågat lyfta en stång alls. Jag har sneglat på min Eleiko som ligger här hemma och glänser och jag har känt lite på stången i ställning på gymmet men jag har inte lyft från golvet. Med månader av rehab i kroppen så har jag ändå känt att det snart är dags, att jag nästan är redo. Men. Jag har inte vågat riktigt. 

Så. Äntligen. I veckan besökte jag STAC för en ny screening i min STAC custom made . Jag har jobbat som en besatt med min rehab och när jag fick se de nya resultaten kunde jag inte annat än gråta en skvätt av glädje. Mitt slit har gett fantastiska resultat. Jag är påväg att bli starkare, rörligare och stabilare än jag någonsin varit. Inifrån och ut. Det lönar sig att vara envis. Och det lönar sig att omge sig med rätt energi. Utan mina systrar och bröder på Basic gym hade det aldrig gått. Utan Lisa hade det varit omöjligt. Utan Anna Dettner hade jag inte förstått hur. Utan Johan hade jag inte hittat tid och lust. Utan Jonas Carlström och Christina Lindell hade det bara inte varit möjligt. Och utan mig själv. Hade det förstås aldrig hänt.

Hur som helst. Anna Dettner - min elittränare, naprapat och nya vän, gav i veckan klartecken för marklyft. Sumomarklyft. Något upphöjd. På fantastisk låga vikter, men vem bryr sig? Jag marklyfter igen. Lyckan är total.







söndag 25 januari 2015

Och det klickade.

Jag har börjat träna på lördagar tillsammans med min svärmor och min make. Vi kör inte CrossFit-pass utan Basic Fit. Det är ett 60 minuterspass med fokus på styrka, rörlighet och kondition. Effektiv, funktionell träning.  I går var passet uppbyggt kring rep (satan vad jobbigt det är med rep!), loops och kettlebells. Vi dog en smula, så tufft var det, men himla kul och som vanligt på Basic så osade kärleken och teamkänslan. Hur som helst. En bit in i passet hade jag hade en aha-upplevelse. Ett riktigt klick. Jag kommer snart tillbaka till det:

Jag har ju (innan min skada) tränat tyngdlyftning med stång ungefär 1,5 år nu. Dels i CrossFit:en men också ren tyngdlyftningsträning på C4 Kraftsportsällskap. Varje vecka, nött och nött med stången. Läst, pluggat och lyft, lyft och lyft. Tekniktränat. Styrketränat. Liksom Nina deltagit i workshops i styrkelyft. Mitt stora teknikproblem (bland många, många, många problem) har varit att jag drar i förväg med armarna när jag vänder upp min stång i Snatch och Clean. Riktig ful ovana. Jag vet inte ens att jag gör det förens jag ser det på film. Hur mycket jag än tränat och hur säker jag än har varit på teorin, har jag likt f-n dragit med armarna när jag väl lyft. Det här beror på massa saker. Att jag inte kunnat aktivera ben och rumpa tillräckligt, att jag varit för svag i bålen att jag helt enkelt teoritiserat för mycket. Tänkt sönder mina lyft.

Och så igår. BAM! Vi tränar intervaller med loops och rep. Mellan varje set så körde vi tre minuter kettlebell. Christina som var coach för passet är Queen of Kettlebell. Hennes instruktioner är klockrena. Hennes korrigeringar och hennes förmåga att visa, lyssna och instruera är grym. Jag liksom förstår. Fattar. Känner. Gör.

Så. Vi körde svingar, pressar, rodd och ryck från golv. Jag hör instruktionen om och om igen. Ta i från benen, spänn kroppen, sträck ut! Och då. Plötsligt så flyger min kettlebell från golvet upp på rak arm. Jag tog inte ens i. Det var som skjuten ur golvet. Min arm var inte inblandad. Den bara höll vikten. Styrde riktningen. Drog inte. Bara höll. Kettlebell:en fick fart från mina ben, genom min höft, genom min arm, upp över mitt huvud. Flera gånger funkade det, framförallt på höger arm inte lika bra på vänster men vem bryr sig? Det var en magisk känsla! Och det klickade. Jag förstod. Hur det ska kännas med stången. Från golvet upp på raka armar. Tack, tack, tack.

Så kan det bli. Bästa Christina. Inte bara är du den som vände och sprang bredvid mig - bar mig i mål -  den där varma augustikvällen för 1,5 år sedan när jag nästan gav upp. Dessutom verkar det som om du är den som äntligen fick mig att f ö r s t å och känna känslan av hur rotationen går genom kroppen ur i fingertopparna och BAM genom taket. Jag är dig evigt tacksam.






lördag 24 januari 2015

Saker och ting jag inte kan vara utan när det blåser..

Ute är det sådär januarikallt. Genom märg och ben - kallt. Det blåser och viner och bara ett par minusgrader känns som -20. Jag brukar lida. Av vinden, kylan och det torra. Men inte i år. Precis som att min upplevelse av varma juli och fuktiga augusti var annorlunda förra året,  är januari helt uthärdligt. Jag till och med gillar det. Jag har hittat min balans. Vinden stör mig inte längre. Något har hänt. Jag tycker inte ens att mörkret är speciellt jobbigt.

Jag räddas av min varma (Vata-balans) olja från Ayurvedashopen. Den värmer jag i vattenbad och masserar mig med varje morgon. Från öronsnibbar till fotleder och tår. Älskar den och har använt den i åratal nu. Jag balanserar min inre vind med yogan, som jag så smått börjar hitta tillbaka till. Inte den mästrande och otillgängliga yogan, nej, den är jag klar med - den enkla och självklara. Varma, lekfulla och fysiska. Den yogan. Som jag älskar och som älskar mig.

Och jag eldar. Ved i öppna spisen och Nag champa-rökelsen så mycket jag kan. Vad stillar och värmer mig mer? Min meny från Egosque och Hållbar Hållning som gör mig varm inifrån och ut varje morgon, alla ljus som brinner dag som kväll hemma på Floravägen, ungarna och deras gemenskap. Min J. Alla vi fem. Tillsammans är man aldrig ensam.

Mer? Låt mig tänka: Fluffig varm ägglatte med pepparkakskrydda till frukost eller lunch, hettan som bygger inifrån och pumpar genom min kropp varje CrossFitpass och kärleken som osar bland vännerna på boxen. Det är det som balanserar mig.

Januari är helt ok. Och snart är det februari.
Hepp, så är ljuset snart tillbaka.


tisdag 20 januari 2015

Snödroppar, simskola och raw broccolisallad. Och Crossfit såklart. Alltid Crossfit. Livet på en pinne.

Sedan tre veckor tillbaka har jag börjat på simskola. Frisimskurs.

När kursen är över i vår,  ska vi alla kunna dyka från kanten, crawla 25 meter, voltvända och crawla 25 meter tillbaka igen. Va! Vad sägs om det? Inte illa för en 43-åring som bara guppat i en pool (eller möjligtvis doppat sig på Kallis) de senaste 20 åren? Det är så himla roligt att jag inte ens vet hur jag ska försöka att förklara. Men - I går testade vi simfötter. Min existens som människa upphörde. Jag var delfin.

Det är något med att lära sig något nytt, gå utanför sin komfortzon och våga testa -  som jag får pirr i magen av. Jag är nykär i frisim. Och när vi jublandes och kallsupandes tränade voltvändningar igår kväll sände jag all min tacksamhet rätt ut i universum till vad Crossfit har gett mig.

CrossFit har gett mig mod att testa nya saker och mod att tro på mig själv. Och vänner. Vänner som tror på mig, utmanar mig och som gillar mig för den jag är. För första gången på mycket länge, kan jag vara mig själv och gilla det. Sist men inte minst -  Crossfit har faktiskt gett mig livsglädje. Och livsändamål. Meningen med livet är rörelse. Och skratt. Det är mitt recept på lycka.

Lycklig blir man också av min och familjens favvosallad. Raw chili Broccoli: Krispigt, syrligt, hett.

2 ekologiska broccoli-knippen i små buketter
1 tsk chiliflakes
1/2 dl ekologisk olivolja
2 msk eko-lime- eller citronsaft
lite balsamico
flingsalt
peppar
kanske lite mer syra från lime/citron

Blanda och ät med kött, fisk eller fågel. Hur gott som helst!

Jag har snödroppar i rabatten. Jo det är sant. Älskar Skåne. ÄLSKAR!







söndag 18 januari 2015

Vad är CrossFit?


Så många gånger jag har fått frågan - Så svårt att förklara. För crossfit är så mycket mer än träning. Det är känslor, kärlek och gemenskap.

Därför kan jag inte få nog av den här filmen. Den ger svar med besked.


söndag 11 januari 2015

My kind of muffin: ekologiska, glutenfria, mejerifria och sockerfria.

Jag är ingen bagare. Tycker inte det behövs fikabröd längre och känner att alla "sockerfria" alternativ med dadlar och stevia bara lurar mig till sötsug. Bröd äter ingen i familjen längre. Eftersom två av fem inte tål gluten blir det bara krångligt - och de glutenfria köpebröden är verkligen vidriga. De har en innehållsförteckning som är värre än värst. "Glutenfri-varorna" i butikerna - de som ligger på glutenfri-hyllorna är de mest processade varorna av alla.

Men. Ibland blir man sugen på en frukostbulle. Och nu har jag bakat mig fram till det godaste receptet. Funkar finfint när man vill lyxa med lördagsfrulle. Annars funkar ju en fettkaffe alltid bäst. Men ibland så:

Frukostmuffins
(glutenfritt, mejerifritt, sockerfritt. Och Eko. Alla ingredienser finns som ekologiska alternativ)

4 ägg
2 msk smält kokosolja
5 msk kokosmjölk
2 tsk bakpulver
1 dl mandelmjöl
0,5 dl kokosmjöl
0,5 dl sesamfrön
0,5 dl valnötter
1 msk chiafrön
1 msk linfrö
pinjenötter
1-2 kryddmått salt

Vispa äggen, tillsätt kokosoljan och kokosmjölken. Blanda i de torra ingredienserna och klicka ut i muffinsformar. Strö över pinjenötter. Grädda i ugnen i 175 grader i ca 20 minuter.

Ät med favvorpålägget. Vi mumsar dem rakt upp- och ner med smör.


Frukostmuffins med pinjenötter.