fredag 20 februari 2015

Frihetsfaktor

Jag har alltid älskat att vara barfota. Det första jag gör när jag kommer hem att riva av mig strumporna och spreta med tårna. Och andas ut. Fri. Det finns inget som kan få mig att känna mig så ofri som obekväma skor eller strumpor som smetar runt foten och klämmer runt smalbenet. Det är kanske det värsta jag vet.

Jag gav mig själv ett löfte efter ett bröllop i somras att jag ALDRIG mer skulle klämma ner fötterna i högklackat. Alltså - aldrig mer. Och då menar jag inte att jag hade svassat en hel fest i stilettklackar. Nä -  Jag hade bytt mina sneakers mot ett par supersnygga någorlunda fot-ok ecco med lite klack. I rätt storlek. Detta var vad jag hade jag dansat en kväll i. Herre gud. Mina fötter.  Var som trasor när jag vaknade. Jag förstod det på vägen hem. För jag haltade och grinade illa mitt i fnisset och lyckan över en fantastisk kväll. Och trots stora mängder champagne i systemet så hade jag o n t. Sedan: i flera veckor. Blåsor, blemmor, värk. Jag gick hem och packade ner alla skor med klack i påsar och skänkte till myrorna. Jag grät lite inombords. För jag har alltid älskat skor.

Hur som helst. När jag några månader senare skadade ryggen och tappade känseln i högerfoten kunde jag inte ha några andra skor än mina crossfit nano. Breda, platta och rum för hela foten. Inget som tryckte eller begränsade, inget som var klumpigt. Klumpiga skor (bots och bluntstones) gjorde att jag snubblade. Nu jobbar jag ju på IKEA och klädkoden är casual. Men hur kul är det att spatsera runt i ett par rosa Nanos hela dagen. VARJE DAG? Jag är ju ändå affärschef :)

Så. Jag investerade i ett par Vivobarefoot. Inga gympisar. Ett par Gobi. Som jag kunde känna mig välklädd i. Både i kjol och jeans. Jag älskar dem. Hela foten får plats. Alla tår kan röra sig. När jag kommer hem glömmer jag nästan att ta av mig skorna. För jag är redan barfota. Så jag köpte ett par till. Med högre skaft och ull inuti. De har räddat mig den här vintern. Till våren har jag beställt deras Jing-Jing ballerina och på rean fyndade jag ett par Ulysses flipflop. Så. Nu har jag tagit nästa beslut. Det går nämligen inte att fatta ett annat. Det är nämligen omöjligt att gå en hel dag i andra skor, när man vant fötterna vid Vivobarefoot. Det är ett helt nytt liv. Så. Jag har packat alla mina andra skor och ställt i klädkammaren. Det är bara ett tillfälligt stop innan Myrornas insamlings-container.

Jag är nämligen fri i mina barfotaskor. Och tänker inte bli ofri igen.







1 kommentar:

  1. Fantastiskt. Jag är glad att jag slipper klädkod på jobbet. Går konstant runt i mina Nike Air. Rosa. Alltid rosa någonstans. ;)

    SvaraRadera